Info om  djur   Fråga   Svar   Djurfakta   Artiklar   Källor 

Lunds universitet
Facebook

Kungsfiskare
 
Fråga en zoofysiolog

Hår och fjädrar. Däggdjurs päls och fåglars fjäderdräkt

Hur blir fåglars fjäderdräkt vattentät? Gumpkörtelsekret eller fjädrarnas struktur?
Hårens tillväxt. Hur kan hår bli olika långa på olika ställen? Om hårsäckar, olika hårfärger, osynliga hår och gåshud
Vad är nyttan med päls? Isolering mot både kyla och värme. Hur kan späck ersätta päls hos valar och sälar?
Varför har lejon man? Attrahera honor och skrämma hanar
Varför har män mer hår på kroppen? Om skäggs och huvudhårs attraktionskraft
Varför har vi mest hår på huvudet? Varför har vi förlorat kroppshåret och behållit huvudhåret under evolutionen?
Om flintskallighet. Om näshårs och öronhårs funktioner
Varför blir äldre gråhåriga och vithåriga?
Fåglarnas färgrika fjädrar och däggdjurens hårstrån: hur de bildas och får sin färg. Pigment och strukturfärg (på en annan sida)
Sök i alla svar och i alla djurartiklar
Åter till "Svar på frågor"


En kungsfiskare (Alcedo atthis) putsar fjäderdräkten

Kungsfiskaren (Alcedo atthis) är noggrann när den putsar sig. Fåglar som putsar sig sprider ut oljan från gumpkörteln över fjäderdräkten, se svaret nedan. De trimmar också fjädrarna på ställen där strålarna i fjädern skiljts åt. Detta är lätt gjort. Pröva att föra fingrarna över fanet, när du hittat en rufsig fjäder i skogen. Fjädern blir snart som ny. Läs om fågelfjäderns uppbyggnad och om hur fjädrar får sin färg på andra sidor. Kungsfiskaren dyker från cirka en meters höjd över vattenytan för att fånga småfisk i vattendrag. Man förstår att fjäderdräkten behöver skötas om. Courtesy of J M Garg from Wikimedia Commons under this GNU License.

Vad är det som gör havsfåglars fjäderdräkt vattentät? Är det oljan från gumpkörteln?

Åsikterna går isär när det gäller gumpkörteln (uropygialkörteln). Traditionellt har man ansett att dess sekret gör fjäderdräkten vattentät. Sekretet från gumpkörteln består till största delen av fetter och vaxer, ämnen som är starkt vattenfrånstötande, vilket stöder denna tanke. Körteln anges också vara bäst utvecklad hos vattenlevande fåglar. Men jag har läst en undersökning som inte hittade något samband mellan olika fågelarters kontakt med vatten och storleken på gumpkörteln.

Det kan vara så att det är fjädrarna enbart eller fjädrarna tillsammans med gumpkörtelsekretet som gör fjäderdräkten vattentät. Kanske har gumpkörtelsekretet också flera olika funktioner och kanske är funktionerna olika hos olika fågelarter. Andra funktioner som tillskrivits gumpkörtelsekretet är att döda bakterier och svampar samt att upprätthålla strukturen på benen och näbbens hud. Det anses också att den innehåller ämnen som med hjälp av solljus kan omvandlas till D-vitamin som fåglarna absorberar genom huden. Vi människor tillverkar själva en stor del av vårt D-vitamin genom en reaktion som bara sker i solbelyst hud.

Läs mer om gumpkörteln och vattentät fjäderdräkt på en annan sida. 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Längdsnitt av hårsäck Tvärsnitt av hårsäck

Till vänster ses ett längsnitt av en hårsäck hos ett däggdjur. Läs om hur håren växer i svaret nedan. En bit av hårstråets rot syns vid de två vita pilspetsarna. Snittet går till största delen genom hårsäckens hölje. Därför syns inte så mycket av hårroten. Längst ner syns hårlöken. Den vita pilen pekar på papillen inuti hårlöken. Den svarta slingan inuti papillen är ett blodkärl som försörjer löken med syrgas och näring. I löken finns hårets tillväxtzon (matrix). Se vidare svaret nedan. En mörkfärgad vätska har sprutats in i blodkärlen. Därför syns de tydligt i hela preparatet.
    Till höger ses ett tvärsnitt av en hårsäck med ett nästan färdigbildat hårstrå innaför den vita runda zonen. Innerst ser man hårstråets märg. Utanför den ses barken med mycket tätt packade hornämnesmolekyler, som ökar hårets hållfasthet. På bilden kan man inte urskilja hårstråets yttersta mycket tunna skikt, kutikulan. Den kan du se på nästa bild. Hos vissa däggdjur är hårstråna ihåliga, något som gör pälsen mera värmeisolerande. Färgade ljusmikroskopiska preparat. Courtesy of Richard J. Harris and  BIODIDAC (left) and Rollroboter from Wikimedia Commons under this CC License (right).

Hur bildas hårstrån? Hur växer håret? - Hur kan hår bli olika långa på olika ställen? Om hårsäckar, olika hårfärger, osynliga hår och gåshud.

Hår bildas av överhuden (epidermis) och består huvudsakligen av keratiner (hornämnen). Hårstråna växer upp ur hårsäckar. Hårsäckarna är inbuktningar av överhuden som går ner i läderhuden (dermis). Säckarna är omgivna av en bindvävskida. Ett hårstrå består av en synlig del ovanför hudytan och en rot under hudytan. Se på en bild på en annan sida. Strået tillväxer i rotens nedersta del, där hårsäcken är uppsvälld (hårlöken). En inbuktning av bindväv (papillen) skjuter in i hårlökens undersida. Den innehåller blodkärl som för näring till det växande hårstrået. Håret får alltså inte näring utifrån genom huden, något som man skulle kunna tro efter att ha lyssnat på schamporeklam. Inuti hårlöken finns en tillväxtzon (matrix) bestående av celler som delar sig och bildar nya celler. En del av de nybildade cellerna fylls med keratiner och dör. Med hjälp av dessa döda celler tillväxer hårstrået successivt underifrån. Hårstrået består av staplar av sådana döda celler. Strået har en märg längst in, utanför den en bark och ytterst en tunn hård kutikula. Kutikulan består av taktegellikt placerade platta celler, vilket syns på denna bild nedan på denna sida. Fårens ullhår har upphöjda kanter på kutikulacellerna. Kanterna gör att håren lätt fastnar i varandra och kan spinnas till ullgarn.

Håret tillväxer alltså nertill, inte i toppen som växter gör. Om man märker ut ett blad nedanför toppen på en växt och väntar några veckor, så finns bladet fortfarande kvar på samma höjd över marken. Men den som färgat håret märker efter några veckor, när håret växt, att hårstrånas nedre delar inte är färgade. Det beror på att delar av hårstråna som tidigare låg under huden skjutits upp ur huden då stråna växt underifrån. Man kan inte göda håret med schampo. Hårsäckarna får sin näring från hudens blodkärl.

Håret får sin naturliga färg av färgämnen som kallas melaniner. Skillnader i hårfärg beror på att det finns olika mängd melaniner eller olika typer av melaniner i hårstråna. Mörkare hår har högre melaninhalt. Rödhåriga människor har i hår och hud låga halter av melaniner och höga halter av ett närbesläktat pigment som kallas feomelanin. Läs mer om hårfärg i artikeln "Färglagd päls och fjäderdräkt: hur hår och fjädrar bildas och hur de får sin färg".

Det kan inte göra ont i håret. Hårstråna är ju inte levande. När det känns som om det gör ont i håret är det smärtkänsliga nervändar i huden som retats. Texten fortsätter under bilden.

Hårstrån av merinofår och människa

Svepelektronmikroskopisk bild av hårstrån från ett merinofår (överst) och en människa (nederst). Skalan motsvarar 50 µm, det vill säga fem hundra delar av en millimeter. Merinofåret ger en fintrådig ull av mycket hög kvalitet. De utstickande fjällen gör att stråna lättare binds ihop när ylletråden spinns. Människohår kan variera i tjocklek hos olika personer och folkgrupper från cirka 40 µm till cirka 120 µm. Det kan vara cirkulärt eller mer eller mindre elliptiskt i tvärsnitt. Courtesy of CSIRO under this CC License.

I hårsäckarna mynnar talgkörtlarna. De producerar fett som lägger sig som ett vattenfrånstötande skikt på hårets yta och på huden. Huden vattentätas dock främst av fettämnen som finns i hornlagret, inte av fettet från talgkörtlarna. Mellan hårsäcken och överhudens undersida löper en mycket liten glatt muskel. När den drar ihop sig reser sig hårstråna. Hos däggdjur med päls blir pälsens värmeisolerande luftlager då tjockare och värmeförlusterna minskar i kyla. Många däggdjur reser också på håren när de är rädda eller arga. De ser då större och hotfullare ut. Vi människor reser också hårstråna när vi fryser eller blir rädda. Men vi fryser inte mindre för det och ser inte farligare ut heller. Våra hårstrån är så glesa och korta att vi inte har kvar någon päls, utom på huvudet. Vi får bara gåshud.

Men människor har faktiskt hårsäckar med hår på hela kroppen utom på händernas och fötternas undersidor. På de flesta hudytor är håren dock så små att de knappt syns eller så små att de inte syns alls med blotta ögat.

Ett hårstrå har tre utvecklingsstadier. Först växer det under en tillväxtperiod (anagen). Sedan kommer viloperioden då strået slutat växa men fortfarande finns kvar fäst i huden (katagen). Och till slut faller det gamla strået av när ett nytt strå börjat växa upp från hårlöken (telogen). Håret växer inte fortare om man klipper det. Hår på olika delar av kroppen blir olika långt. Det beror på att stråna tillväxer olika länge och olika fort, innan de går in i viloperioden. Ögonbrynshåren är rätt korta när de når viloperioden. Och tur är det, för det hade inte varit särskilt praktiskt med decimeterlånga ögonbryn. Huvudhåren däremot blir ju rätt långa. De lär växa i tre år och vila i ett till två år, innan de faller av. Vi lär tappa cirka hundra huvudhår varje dag. De bildar sedan dammråttor ett tag där hemma, innan de hamnar i dammsugaren. Men notera att det finns en övre gräns även för huvudhårets och skäggets längd. Man kan inte få hur långt hår som helst. Och de som försöker gör sig odödliga genom att skaffa sig tre meter långa mustascher, måste förmodligen vara genetiskt begåvade med hår som har en ovanligt lång tillväxtperiod eller växer ovanligt snabbt. Läs om hur håret grånar nedan på denna sida. 2012, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Piggsvinets taggar

Hårstrån ser inte alltid likadana ut. De finns många specialiserade typer av hår. Morrhår är en typ. På bilden syns en annan, taggarna hos ett piggsvin (släktet Hystrix). De är mycket tjocka med vass spets. Ett rovdjur, som fått en tagg i nosen, lär sig att undvika piggsvin. De amerikanska trädpiggsvinen har till och med hullingar på sina taggar. Courtesy of 4028mdk09 from Wikimedia Commons under this CC License.

Varför ser djur olika ut? Jag menar alltså om de har långt hår eller kort hår. - Vad är nyttan med päls och späck?

Pälsens viktigaste funktion hos däggdjur är värmeisolering, vanligen att hindra värme från att lämna kroppen. Därför har arktiska djur, som fjällräven och isbjörnen, en tjock päls som ger bra värmeisolering. Många djur i arktiska och tempererade områden byter som bekant också päls höst och vår så att de får en tjockare päls på vintern och en tunnare på sommaren. De håller sig då lättare varma vintertid och löper mindre risk att överhettas sommartid.

Men en isolerande päls kan också hindra ett alltför stort värmeupptag i solig miljö. Dromedarer har en ganska tjock päls på ryggen som gör att de tar upp mindre värme när de vandrar omkring i ökensolen. På kroppens sidor har de tunn päls som underlättar värmeavgivning genom avdunstning av svett och genom värmestrålning till omgivningen. Svett som avdunstar på ytan av en tjock päls, kyler inte hudytan under pälsen. Allt detta minskar risken för överhettning hos dromedarer.

Egentligen är det inte själva pälsen som isolerar, utan det stillastående luftlager som finns mellan håren i pälsen. Många djur i kalla klimat har dessutom ihåliga luftfyllda hårstrån. Däggdjur kan öka pälsens isolerande förmåga genom att resa på hårstråna, det vill säga "resa ragg". Då blir det isolerande luftlagret tjockare och värmetransporten genom pälsen försvåras. Vi människor kan också resa ragg. När de små hårresarmusklerna spänns så höjs hårens fästpunkter och huden blir knottrig, så kallad "gåshud". Men vi har så få och korta hårstrån att den isolerande effekten uteblir, utom på huvudet. Texten fortsätter under bilden.

Shetlandsponnyn fäller vinterpälsen

Shetlandsponnyn fäller sin tjocka vinterpäls. Läs om dvärgformer av djur på en annan sida. Läs om hästens pälsfärg på en annan sida. Courtesy of sannse from Wikimedia Commons under this GNU License.

En del vattenlevande däggdjur med tät päls kan behålla luften i pälsen när de dyker. Detta gäller bland annat uttern och det australiska näbbdjuret. Men om pälsen blir indränkt med vatten försämras dess värmeisolerande förmåga. Många vattenlevande däggdjur har i stället en kort päls (t.ex. många sälar) eller saknar helt päls (valar och sirendjur). De isolerar sig då med ett tjockt fettlager i huden. Fördelen att ha fettvävnad som värmeisolator kan vara att fettväven mest består av just fett, med rätt lite levande cellcytoplasma. Därmed blir fettvävens syrgasbehov lågt och blodflödet till fettväven kan strypas mycket kraftigt. Ett litet blodflöde gör att värmetransporten inom fettväven minskar kraftigt, vilket naturligtvis ökar vävnadens värmeisolerande förmåga. Fett leder dessutom värme sämre än vatten, vilket även detta gör fettvävnad mera isolerande än andra vävnader. En annan fördel med att sakna päls är att resistansen ("motståndet") minskar vid simning. Vattnet glider lättare mot huden och vattenvirvlar uppkommer inte så lätt vid huden. Ofta har huden hos simmande djur också en ytstruktur som minimerar virvelbildning (turbulens). Texten fortsätter under bilden.

Hår av utdött jättetrögdjur

Detta är inte vilken hårtuss som helst. Håret tillhör det utdöda jättetrögdjuret Nothrotherium. Tre familjer av jättetrögdjur har funnits i Amerika. De var besläktade med dagens sengångare och myrslokar, men en del av dem var nästan lika stora som en elefant. De sista jättetrögdjuren dog ut för cirka 10 000 år sedan. Men man har funnit hudbitar och päls från dem, inte bara skelett. From the University of California Museum of Paleontology in Berkeley, image courtesy of BrokenSphere from Wikimedia Commons under this GNU License.

Men åter till pälsen. Ett problem för små djur är att pälsen inte kan vara hur tjock som helst. En mus kan ju inte ha en 5 centimeter tjock päls. Då skulle den inte kunna röra sig. Dessutom har små djur en mycket större yta i förhållande till sin volym än större djur, något som gör att de blir ännu sämre isolerade. Små djur har det alltså besvärligt i kalla klimat. Läs mer om små och stora däggdjur på en annan sida.

Å andra sidan har stora djur en mycket liten yta i förhållande till sin volym. Därför kan de få svårt att avge kroppsvärmen i varma klimat. Pälsen hos stora tropiska däggdjur är därför oftast tunn. En del stora tropiska djur har till och med gjort sig av med pälsen. Elefanter, noshörningar och flodhästar saknar ju alla päls. Då blir de mindre värmeisolerade och kan lättare göra sig av med överflödig kroppsvärme. En nackdel är dock att de, eftersom de saknar päls, tar upp mer värme när solen skiner på dem. 2001, 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Asiatiskt lejon från Indien
Assyrisk relief med lejon

Överst en lejonhane med man, läs om manens funktion i svaret nedan. Det är inget vanligt lejon, utan ett asiatiskt lejon (Panthera leo persica). Det skiljer sig från lejonen söder om Sahara bland annat genom att manen är gles på skulten, så att öronen vanligen syns. Dessutom har båda könen längs med buksidan ett markant hudveck, som sällan förekommer hos afrikanska lejon. Armbågarna är ofta försedda med kraftiga hårtofsar. Sådana tofsar ser man ofta på de heraldiska lejon som står som sköldbärare vid vapensköldar. Detta antyder att förebilden inte varit dagens afrikanska lejon. Av det asiatiska lejonet finns i dag bara kvar några hundra individer, skyddade i Girskogen i nordvästra Indien. Det besläktade nordafrikanska berberlejonet är sedan länge utrotat som vilt, men exemplar härstammande från den marockanske sultanens hov finns kvar i djurparker. Det var denna underart (Panthera leo leo) som beskrevs av Linné.
   Nederst ses ett sårat lejon på en relief från 600-talet före vår tideräkning. Reliefen kommer från den assyriske storkonungens palats i Nineve, en stad som var belägen i det nuvarande Irak. Lejonjakt var, jämte blodiga krig, en assyrisk favoritsysselsättning. De tydliga öronen och manen, som fortsätter under buken, antyder att det är ett asiatiskt lejon. Långt in i historisk tid fanns denna underart inom ett stort område från Grekland över Mindre Asien och Mellanöstern ända till Indien. En lejonhud var ett av den grekiske mytiske hjälten Herakles attribut. Huden härstammade från det nemeiska lejonet, som gjorde tillvaron osäker i Argolis. Detta lejon måste ha tillhört den asiatiska underarten. Under utförandet av ett av sina storverk var Herakles tvungen att strypa det, eftersom dess hud var ogenomtränglig för pilar. Courtesy of Shanthanu Bhardwaj from Encyclopedia of Life under this CC License (above) and Capillon from the British Museum, in the public domain (below).

Varför har lejon så mycket hår i form av manen på huvudet?

Det är bara hanarna som har man bland lejonen. Det är därför med stor sannolikhet ett exempel på så kallad sexuell selektion. Detta innebär att honorna är mer benägna att para sig med en hane med stor man eller att en sådan hane väcker mer respekt hos sina rivaler. Manen kan också skydda halsen när hanarna kämpar om honorna.

Läs om lejonets pälsfärg på en annan sida.2011, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hur kommer det sig att det manliga könshormonet ger mer kroppsbehåring hos män än hos kvinnor?

Det manliga könshormonet testosteron från testiklarna orsakar den kraftigare kroppsbehåringen hos män, bland annat på ansiktet och bålen. Det har föreslagits att detta skulle vara ett exempel på sexuell selektion, precis som hos lejonen i föregående svar. Det finns dock inget klart experimentellt stöd för detta. Vissa undersökningar stöder tanken att hår på bålen och även skägg gör män mera attraktiva för kvinnor, andra inte. Skägg skulle även kunna signalera mognad eller social status och därmed skrämma bort rivaler. Det har också föreslagits att det förekommit en sexuell selektion för minskad kroppsbehåring, särskilt hos kvinnor, och för långt hår på huvudet hos kvinnor, men även här krävs det fler studier. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Klippmålning från Sydafrika

En klippmålning från uKhahlamba-Drakensberg i Sydafrika. Det är frestande att spekulera att de springande figurerna ägnar sig åt så kallad uthållighetsjakt, läs om hårlöshet och uthållighetsjakt i svaret nedan. Målningen är utförd av sanfolket som tillhör folkgruppen khoisan. En del av detta folks målningar tros vara åtminstone 2 000 år gamla. Molekylärbiologiska studier tyder på att khoisanfolken har den största genetiska variabiliteten bland dagens människor och att de skildes från resten av mänskligheten mycket tidigt, kanske för mer än 100 000 år sedan. De ägnar sig än i dag åt uthållighetsjakt. Kanske har denna jaktform haft en stor betydelse för människans evolution. Courtesy of Lukas Kaffer from Wikimedia Commons under this GNU License.

Varför har vi mest hår just på huvudet? Har det med evolution att göra och i så fall på vilket sätt?

Det finns flera möjliga hypoteser som skulle kunna förklara hur det naturliga urvalet gynnat kraftig hårväxt på huvudet, men inte på kroppen.

Tropiska däggdjur, som zebror och antiloper. har ofta tunn päls Ibland är de nästan eller helt hårlösa, som vårtsvin och elefanter. Detta gynnar värmeavgivning till omgivningen både med värmestrålning och med avdunstning av svett från kroppsytan. Men det försämrar värmeisoleringen mot infallande solstrålning, liksom isoleringen mot nattkylan.

Människan utvecklades ju i det tropiska Afrika och hennes hårlöshet kan vara en liknande anpassning. För ett djur med upprätt gång skulle det kunna vara funktionellt att behålla huvudbehåringen för att skydda den känsliga hjärnan mot överhettning i solsken och att göra sig av med kroppsbehåringen för att kunna avge värme lättare, särskilt vid fysiskt arbete, som flykt undan rovdjur och jakt. Bålen utsätts dessutom för mindre intensiv solstrålning vid upprätt kroppshållning, i synnerhet när solen står nära zenit.

Människan är på nästan hela kroppen rikligt utrustad med svettkörtlar av den typ som bidrar till att sänka kroppstemperaturen när svetten avdunstar på huden. Avsaknaden av päls gör att svettningen kyler effektivt. Människan är dessutom den enda apa som är väl anpassad till löpning. Sådana anpassningar är bland annat de välutvecklade sätesmusklerna och den märkliga foten. Foten har korta tår och saknar andra apors motsättliga stortå som ger gripförmåga. Den är dessutom försedd med ett fotvalv som tillsammans med akillessenan lagrar elastisk lägesenergi vid nedslaget på marken och utnyttjar denna energi vid avstampet. Dessa egenskaper stöder hypotesen att förlusten av pälsen är en anpassning till uthållig löpning, till exempel vid jakt. Vid så kallad uthållighetsjakt förföljer löpande jägare bytet och tröttar ut det tills det inte orkar mer och kan dödas. Detta kan vara en mycket effektiv jaktstrategi som fortfarande används av khoisanfolken i södra Afrika.

En annan intressant hypotes är att vår hårlöshet beror på att människan under en lång period vistades mycket i vatten och som en anpassning till detta liv förlorade pälsen. I likhet med många vattenlevande däggdjur saknar människan päls och har ett relativt tjockt lager av isolerande underhudsfett. Ytterligare en möjlighet är att förlusten av päls minskade problemen med löss och loppor. De olika hypoteserna utesluter inte varandra. Det kan ha varit flera fördelar med att förlora pälsen. 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Jag undrar om det finns något biologiskt syfte med att mer eller mindre mogna män ofta tappar hår på huvudet, men däremot får behåring i näsa och öron. Ingen av de båda sistnämnda händelserna torde göra mannen mer attraktiv för kvinnan.

Vi ska inte prata om "syfte" här. Det antyder att det funnits en förutbestämd plan. Biologiskt sett handlar det om huruvida de av dig nämnda egenskaperna varit föremål för så kallad sexuell selektion. Sådan selektion gynnar egenskaper som antingen gör att män konkurrerar ut sina rivaler om kvinnor eller gör att män blir mer attraktiva för kvinnor. Män med dessa gynnade egenskaper får då en större avkomma. Texten fortsätter under bilden.

Hår i näsborrarna

Här har en modig man fotograferat sina näshår. Man inser att de kan fungera som ett filter som hindrar vissa luftburna objekt att komma in i luftvägarna. Courtesy of Tristanb from Wikimedia Commons under this GNU License.

Naturligtvis finns det hos människan inte bara biologiska, utan också sociala och kulturella faktorer som påverkar valet av partner.

Du syftar troligen på den typ av skallighet som förkommer även hos yngre män, hos vilka hårfästet drar sig tillbaka, oftast först framtill på skalpen. Sådan skallighet är genetiskt betingad hos vissa män. Hos dessa hämmar det manliga könshormonet testosteron hårtillväxten på huvudet.

Det råder oklarhet om den sexuella selektionens betydelse för människans behåring, läs om detta ovan på denna sida. Detta gäller också hår på huvudet. Ett stort problem är att det är svårt eller omöjligt att skilja de genetiska från de sociala och kulturella faktorerna.

Håren i näsborrarna och i hörselgångens mynning fyller en funktion. De hindrar större partiklar från att komma in i öppningarna. Män har skäggväxt och det är väl inte särskilt förvånande att hårväxten kan vara stor också på andra delar av ansiktet. En av vår civilisations mest geniala och betydelsefulla innovationer, den batteridrivna näshårstrimmern, har lyckligtvis numera gjort det lättare för de drabbade att eliminera sådana vanprydnader. 2011, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hår av människa

En bit av ett människohår i stark förstoring. Håret har en fjällig yta och löper lodrätt i bilden. Håret består, liksom överhudens hornlager, huvudsakligen av trådformiga proteiner som kallas keratiner. Hårets färg framgår inte här, eftersom bilden är elektronmikroskopisk. Svepelektronmikroskopisk bild, courtesy of Nanoworld at the University of Queensland.

Varför blir äldre gråhåriga och vithåriga?

När, med Dan Anderssons ord, "... åren siktas långsamt över tinningarna grå ..." fungerar hårsäckarna som bildar håren sämre. Detta leder till att det pigment som ger hårstrået dess färg i allt mindre grad byggs in i det växande strået. Hår med minskat pigmentinnehåll blir grått. Hår helt utan pigment blir vitt. Därför grånar kalufsen för att så småningom bli helt vit. En annan faktor som bidrar till att håret blir grått eller vitt är att det uppkommer ljusspridande luftfyllda mellanrum mellan hårstråets celler.

Man kan jämföra med vita kronblad i växtvärlden, till exempel hos vitsippor. De saknar helt varje form av färgpigment. I stället har de luftfyllda mellanrum mellan cellerna som reflekterar ljus av alla våglängder. Eftersom det reflekterade ljuset innehåller alla våglängder upplevs det som vitt. Trycker man på det mjuka kronbladet så att mellanrummen för svinner, upphör reflektionen och kronbladet blir glasklart. 1999, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig:
Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus
Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
Telefon: 046-222 93 53
E-post:
Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar.
Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.