Info om  djur   Fråga   Svar   Djurfakta   Artiklar   Källor 

Lunds universitet
Facebook

Kalla fötter: slädhundar klarar kylan med hjälp av värmeväxlare

Terese Persson
Reviderat av Anders Lundquist
Slädhunden håller nosen kall Slädhunden har kalla fötter

Slädhundarna håller nosen och fötterna kalla. Då kan de arbeta i de värsta snöstormarna. Copyright 1996 Corel Corporation.

De arktiska slädhundarna lever i ett hårt klimat där det ofta är mycket kallt och marken är snötäckt. Framför allt utsatta för kylan är benen och nosen. Det är inte ovanligt att den omgivande lufttemperaturen är -30 °C. I hundens kroppskärna, det vill säga inuti huvud och bål, är temperaturen cirka +37 °C. Skillnaden i temperatur mellan hundens kroppskärna och omgivningen blir mycket stor, mer än 65 °C!

Ju större temperaturskillnaden är mellan hunden och omgivningen, ju större blir hundens värmeförluster. Vi tänker oss att den omgivande temperaturen så låg som -30 °C. Om hunden då med hjälp av kroppsvärmen skulle försöka hålla en stabil temperatur på +37 °C i hela sin kropp, så skulle den kylas av ganska snabbt via ben, nos, öron och svans. Dessa kroppsdelar har nämligen en mycket stor yta både i förhållande till kroppsytan i övrigt och i förhållande till sin egen volym, något som kraftigt ökar värmeavgivningen från dem. Ben och nos är ju också i direkt kontakt med snön. Dessutom har de tunnare päls och därmed sämre isolering.

Men hur klarar då en arktisk slädhund den svåra kylan? En förklaring till att den tål kylan är att den kan hålla olika temperaturer i olika kroppsdelar. Fenomenet kallas regional heterotermi. Som ovan sagts, tillhör benen och nosen de mest utsatta kroppsdelarna. Temperaturen i benen är inte +37 °C, utan minskar hela vägen ner mot tassen. Då den omgivande temperaturen är -30 °C minskar temperaturen i benet från +35 °C uppe vid buken, till +14 °C vid knäet och slutligen ner mot 0 °C i trampdynan. Nosspetsen håller en temperatur på omkring +5 °C. De låga temperaturerna i ben och nos gör att temperaturskillnaden gentemot omgivningen blir lägre i dessa kroppsdelar. Därmed minskar både värmeförlusten från dem och energikostnaden för att upprätthålla temperaturen i dem. Tack vare dessa besparingar och sin tjocka päls kan hunden hålla en temperatur på +37 °C i kroppskärnan.

Slädhundar i arbete

De här slädhundarna har unnats lyxen att ha hundskor på sig. Men nosarna ser kalla ut. Courtesy of Camilla Nyström from Wikimedia Commons under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported License.

Hur sänker då hunden temperaturen i benen? Ett sätt hade varit att helt enkelt minska blodflödet till benen och därmed värmetillförseln dit. Benen skulle då kylas ner av sig själv. Men om blodflödet minskar, så minskar även transporten av syre och näringsämnen till benet och det är ju inte så bra. Därför har slädhundarna, liksom många andra däggdjur, en särskild mekanism som minskar värmetransporten till benen. De har värmeväxlare. Artärerna till och venerna från benet ligger mycket nära varandra djupt inne i benet. Värmeväxlaren fungerar på följande sätt. Värmen som är på väg ut i benet med det varma artärblodet leds till stor del över till det kalla venblod som lämnar benet. Därför blir denna värme kvar i kroppskärnan och benet hålls kallt.

Om hunden är överhettad kan den leda tillbaka venblodet via ytliga vener i stället. Då kopplas värmeväxlaren ur, benets temperatur stiger, värmeavgivningen från benet ökar kraftigt och kroppskärnan kyls.

Även vi människor har värmeväxlare i armar och ben, men de är inte lika effektiva som hundens. Människan är ju från början ett tropiskt djur från Afrika. Vi kan också, precis som hunden, koppla ur våra värmeväxlare när vi är överhettade. Så nu vet du vad de ytliga blåaktiga vener som syns på armar och ben har för funktion!

Hundarna är naturligtvis också skyddade från kyla av sin tjocka mycket välisolerande päls. Den termoneutrala zonen är det spann av yttertemperaturer inom vilket ett vilande fastande däggdjur i skugga inte behöver försvara sin kroppstemperatur, antingen genom att avdunsta vatten vid värme, vanligen genom svettning eller flämtning, eller genom att öka sin ämnesomsättning vid kyla. Denna zon är, kort sagt, "det behagliga temperaturområdet". För eskimåhundar ligger den termoneutrala zonen mellan cirka -25°C och +10 °C, för människor utan kläder mellan cirka +27-28°C och +31-32 °C. Man kan konstatera att eskimåhundar är anpassade till ett arktiskt klimat, människor till ett tropiskt klimat. Det är endast tack vare kläder som vi klarar oss på nordliga breddgrader.

Läs om hur päls isolerar och om vithajens värmeväxlare på andra sidor.
 

Referenser

Texten har uppdaterats och utökats år 2013 av Anders Lundquist.

R.W. Hill, G.A. Wyse, and M. Anderson: Animal Physiology (3rd ed, Sinauer, 2012).

K. Schmidt-Nielsen: Animal physiology (5:e upplagan, Cambridge University Press, 1997).
 

Till början på sidan

Till "Artiklar om djur"


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig:
Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus
Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
Telefon: 046-222 93 53
E-post:
Senast uppdaterad: 2 april 2013
Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.