Info om  djur   Fråga   Svar   Djurfakta   Artiklar   Källor 

Lunds universitet
Facebook

Tvärsnitt av ryggmärgen
 
Fråga en zoofysiolog

Nervsystemet: reflexer styrda av ryggmärgen och hjärnan

Hur fungerar automatiska och betingade reflexer? Om vilja, inlärning och hur nervsystemet anpassar sig. Sträckreflexen. De basala gangliernas funktioner
Mer om reflexer. Om medvetna, omedvetna, inlärda och viljemässiga rörelser
Varför dras handen bort innan det gör ont? Om böjreflexen, en viktig skyddsreflex, och om olika typer av smärta. Ryggmärgens byggnad
Hur styrs rysningar? Om frossbrytningar, hypothalamus, sympatiska nervsystemet och "fäkta-eller-fly"-reaktionen
Huvudlösa höns som rör sig och 'Mike the headless chicken'
Om ögonlocken, tårar, blinkning och blinkreflexer
Sök i alla svar och i alla djurartiklar
Åter till "Svar på frågor"


För den intresserade ges i denna video på engelska en utförligare förklaring av den nedan beskrivna sträckreflexen. Annars kan du läsa svaret nedan. From YouTube, courtesy of Dr Nabil Ebraheim.

Av vilken anledning föds vi med reflexer? - Om olika typer av reflexer och deras egenskaper.

Den traditionella definitionen av reflexer hos människan är att de är medfödda, icke viljestyrda mekanismer, framför allt rörelsemönster, som utlöses av ett sinnestimulus. Sådana reflexer styrs ofta av ryggmärgen, men de kan också ofta vara styrda av centra i hjärnan. Ett exempel på en ryggmärgsreflex är böjreflexen, som innebär att vi drar undan hand eller fot vid smärta i dem, till exempel när vi bränner fingret på en spisplatta. Läs mer om böjreflexen längre ner på denna sida. En annan ryggmärgsreflex är sträckreflexen, som innebär att en muskel drar ihop sig, när yttre krafter ökar och tänjer ut den, och slappnar av, när yttre krafter minskar så att den förkortas. Denna reflex bibehåller i princip muskelns längd. Men det finns en "längdostat" som ändrar den inställda längden vid muskelrörelser, ungefär som en termostat ändrar den inställda temperaturen på ett element. Sträckreflexen påverkar alla skelettmuskler i kroppen och hjälper till att styra kroppsrörelserna. Mest känd är den i form av den så kallade patellarreflexen som testas när man slår på senan framför knäet. Slaget på senan gör att en muskel på lårets ovansida tänjs ut, något som stimulerar den till att dra ihop sig aktivt, varvid benet sparkar uppåt.

Men det finns många reflexer som styrs av hjärnan. Ett exempel är fotsulereflexen som erhålles om man stryker längs med fotsulan. Hos spädbarn böjs då stortån uppåt och de andra tårna sprids ofta i solfjäderform. Detta tros vara en ur evolutionär synpunkt gammal skyddsreflex, påminnande om böjreflexen. Hos äldre barn och hos vuxna böjs i stället stortån, ofta också de andra tårna, nedåt. Funktionen med detta är inte känd.

Det som vi kallar reflexer är helt enkelt relativt enkla reglermekanismer som deltar i styrningen av kroppsrörelserna och andra processer i kroppen. I många fall rör det sig om evolutionärt sett gamla mekanismer. Dessa mekanismer har under utvecklingens gång kompletterats med mer komplexa, hos människan "viljestyrda", mekanismer, som ofta är överordnande de gamla och enkla reflexerna. Våra kroppsrörelser styrs av flera "högre" hjärncentra, i bl.a. storhjärnsbarken, lillhjärnan och de så kallade basala ganglierna (som egentligen borde kallas de basala kärnorna). Men de gamla reflexerna har i regel inte förlorat sin betydelse. Flera av dem är fortfarande nödvändiga för att kroppsrörelserna ska fungera ordentligt och böjreflexen hindrar oss fortfarande från att bli skadade. Texten fortsätter under faktarutan.

Striatum som tillhör de basala kärnorna Globus pallidus som tillhör de basala kärnorna

De basala gangliernas funktioner och Parkinsons sjukdom

I denna faktaruta berättar jag om de i texten ovan nämnda basala ganglierna.
    Animationer som i rött visar de basala gangliernas läge inuti storhjärnan. De medverkar i styrningen av komplicerade kroppsrörelser.
    Till vänster syns den linsformade linskärnan och den svansförsedda svanskärnan, till höger visas putamen. Storhjärnans grå substans innehåller rikligt med nervcellskroppar, den vita rikligt med nervfibrer (axoner) av vilka de flesta har en vit myelinskida. Läs om myelinskidan på en annan sida. Grå substans finns i storhjärnans yttersta skikt, hjärnbarken (kortex), men också inne i storhjärnan i form av kärnor (nuclei). De basala ganglierna är sådana kärnor och borde egentligen kallas basala kärnor.
    De basala ganglierna deltar i styrningen av våra kroppsrörelser, särskilt när det gäller att starta och avsluta dem. Vid Parkinsons sjukdom leder brist på transmittorn dopamin till att nervfibrerna från hjärnstammens två svarta kärnor (substantia nigra) inte påverkar de basala ganglierna på ett normalt sätt via synapser. Vid den ärftliga Huntingtons sjukdom degenererar svanskärnan och putamen. I båda fallen påverkas rörelseförmågan kraftigt. Onormal kommunikation mellan de basala ganglierna och andra hjärndelar tros vara viktiga orsaker till Tourettes syndrom och tvångssyndrom. Courtesy of Life Science Databases (LSDB) from Wikimedia Commons under this CC License.

Definitionen på en reflex är knappast längre hållbar. Det finns ingen klar gräns mellan reflexer och mera komplicerade nervösa reglermekanismer.

Det har också visat sig att klassiska ryggmärgsreflexer bara delvis är medfödda. De modifieras under den tidiga utvecklingen under inflytande av de sinnesstimuli som man utsätts för. Detta resulterar i en förbättrad funktion. Man har länge vetat att många reflexer kan påverkas av inlärning, något som resulterar i så kallade betingade reflexer. Det klassiska exemplet är Pavlovs hund som lärde sig associera en klocksignal med mat. Till slut utsöndrade den saliv när den hörde klocksignalen, även om den inte fick någon mat.

Reflexer kan ibland påverkas av vilja. Vi kan till exempel hämma böjreflexen om vi bestämmer oss för att gripa ett varmt föremål, åtminstone om smärtan inte är alltför svår. Vi kan också hämma blinkreflexen och vi ska avlägsna ett grand från ögat.

Å andra sidan kan vi utföra komplexa inlärda beteenden, som att cykla, utan att vi är medvetna om hur vi bär oss åt och vilka rörelser vi gör för att hålla balansen och svänga. När vi ska svänga åt höger med cykeln, vrider vi först styret åt vänster (!) så att cykeln börjar luta åt höger. Först därefter vrider vi styret åt höger, i svängningens riktning och genomför svängen. Hur många av oss är medvetna om detta?

Ett annat problem är att vi inte vet vad vilja och medvetande är. Vi kan inte beskriva dessa fenomen i naturvetenskapliga termer. Vi vet inte hur viljan fungerar. I många fall skulle den kunna vara en ren chimär. Beteenden som vi tror är viljestyrda skulle mycket väl kunna vara omedvetna och "automatiska". I så fall skulle det viljemässiga vara en slags efterhandskonstruktion. Nyare studier har visat att många beslut, som vi tror är förnuftsmässiga, i själva verket har fattats på en mer eller mindre undermedveten nivå i hjärnan på känslomässiga grunder. Våra förnuftsmässiga motiveringar är efterhandskonstruktioner. Läs mer om reflexer, medvetande och vilja i nästa svar. Läs också utförligare diskussioner om medvetande och vilja på en annan sida. 2011, 2016, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



En fotbollsmålvakt räddar bollen

En fotbollsmålvakt gör en så kallad fantomräddning. Har gör den så snabbt, att han omöjligt kan ha fattat ett medvetet beslut. Har han fattat ett omedvetet beslut? Eller aktiverar han bara en inlärd reflex? Vad som än gäller så måste beteendet ha anpassats till situationen. Bollen hamnar ju som bekant inte alltid på samma ställe inom målramen. Han måste också ha använt hjärnan. Ett så komplicerat beteende kan inte vara en ren ryggmärgsreflex. Courtesy of U.S. Air Force, in the public domain.

Jag är NO-lärare och har fått några frågor från elever som jag inte hittat svar på. Styrs inlärda reflexer av ryggmärgen eller är det bara medfödda reflexer som gör det? Om inte ryggmärgen styr, hur kan vi då göra saker som vi inte är medvetna om "reflexmässigt"? Vilken del av nervsystemet styr då? När en målvakt fångar en boll, är det en reflex? I så fall, hur kan man förbättra sina reflexer så att man reagerar snabbare? Kan man påverka nervimpulsernas hastighet genom att träna reaktionsförmågan? Är nervimpulsernas hastighet samma hos alla människor?

Läs om reflexer i föregående svar, så får du svar på en del av dina frågor. Jag ger några ytterligare synpunkter. Begreppet reflex är, som påpekas i svaret ovan, problematiskt. Man har numera ofta en mycket vid definition av reflex i fysiologiläroböcker. Man inkluderar alla reglermekanismer, utom de mest avancerade mentala funktionerna. Men även en sådan definition är oklar.

Inlärda reflexer kan betraktas som programmerade rörelser. Dessa program lagras, så vitt man vet, inte i ryggmärgen. Många lagras i lillhjärnan, men storhjärnans motoriska bark (motorkortex) och andra hjärndelar är också inblandade. Den motoriska barken styr, tillsammans med lillhjärnan och flera andra hjärncentra, våra kroppsrörelser. Ryggmärgen eller förlängda märgen är alltid inblandade, eftersom de nerver som styr skelettmusklerna utgår från dem. I dem sker också en grundläggande styrning av rörelserna, både vid enkla reflexer och vid mer komplicerade rörelsemönster. Generellt kan man säga att en funktion mycket sällan är lokaliserad till ett enda centrum i hjärnan. Nästan alltid är det många centra som är inblandade. Generellt sett kan man också säga att en mycket stor del av hjärnans aktiviteter försiggår utan att vi är medvetna om dem. Vissa rörelseprogram kan till och med övergå från att vara medvetna till att vara omedvetna, även komplexa program som till största delen styrs av hjärncentra. Den som lär sig cykla tänker hela tiden på vad han gör. Den som har lärt sig cykla bra utför till största delen rörelserna omedvetet.

Fysiologen Benjamin Libbbet utförde klassiska försök, som visade aktivitet i motorkortex innan en försöksperson medvetet bestämt sig för att utföra en rörelse. Dessa och andra liknande försök har gett upphov till en livlig diskussion. De är ett viktigt bidrag till en urgammal filosofisk debatt: har vi en fri vilja? En tolkning av Libetts försök är att vi inte har en fri vilja. Libett själv menade att handlingar sätts igång omedvetet, inte genom fri vilja, men att handlingar kan hindras eller avbrytas av den fria viljan. Den fria viljan skulle således ha vetorätt. Andra menar att Libetts försök är behäftade med metodiska problem, som gör att man utifrån dem inte kan dra någon bestämd slutsats om viljan är fri eller inte.

När en målvakt fångar ett hårt skott så utför han rörelsen, innan han fattat ett medvetet beslut om att utföra den. Han har emellertid tränat in rörelserna otaliga gånger. Vi kan inte avgöra om det handlar om fri vilja eller inte. Men det är i högsta grad intressant att problemet om den fria viljans existens numera angrips av neurobiologer, inte bara av filosofer.

Man kan inte genom träning öka nervimpulserna ledningshastighet i nervfibrerna. Olika typer av nervfibrer (axoner) leder däremot nervimpulserna med olika hastighet. Retledningshastigheten hos nervfibrer bestäms främst av deras tjocklek och av huruvida de är myeliniserade eller inte. Tjockare nervfibrer leder impulserna snabbare. Myeliniserade nervfibrer är omgivna av fettämnen, som bildar en elektriskt isolerande så kallad myelinskida. Med jämna mellanrum finns det avbrott i myelinskidan, så kallade ranvierska noder, i vilka nervfiberns cellmembran är blottlagt. Nervimpulserna hoppar från nod till nod, vilket ger myeliniserade nervfibrer en mycket hög retledningshastighet. Såvitt jag vet, så är skillnaderna i nervfibrernas retledningshastighet mellan olika personer små eller obefintliga.

Emellertid kan man genom träning lära sig att utföra en rörelse snabbare. Då är det inte nervfibrernas retledningshastighet som ökar. I stället är det nervsystemets och skelettmusklernas funktioner som förbättras. 2016.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Kopplingsschema för böjreflexen

Hur fungerar böjreflexen?

För den intresserade ges här en utförlig förklaring av den i svaret nedan diskuterade böjreflexen. Bilden är en schematisk framställning av reflexens kopplingsschema. Tre typer av nervceller, neuroner, deltar i reflexen. Följ de röda pilarna. När djuret ovan får en tagg i foten aktiveras sinnesreceptorer som är fria nervändar i sensoriska neuroner. Nervändarna registrerar smärta. Informationen förs i form av nervimpulser (aktionspotentialer) längs de sensoriska neuronernas nervfibrer till ryggmärgen, där de går in från ryggsidan. Där förs informationen via synapser vidare till interneuroner, i sin helhet belägna inuti ryggmärgen. Nervimpulser i interneuronernas utåtgående nervfibrer, axoner, förmedlar sedan via synapser informationen till motorneuroner. Dessa skickar ut nervimpulser i sina axoner. De senare synapsar med skelettmuskelceller. Muskelcellerna drar ihop sig så att muskeln förkortas. Motorneuronernas axoner lämnar ryggmärgen på dess buksida. Nervfibrerna utanför ryggmärgen löper inuti nerver. De sensoriska neuronernas cellkroppar med sina cellkärnor är märkligt nog belägna i ansvällningar (dorsalrotsganglier) nära ryggmärgen. Läs mera i svaret nedan. Modified image. Original courtesy of Ruth Lawson (Otago Polytechnic) from Wikimedia Commons under this CC License.

Varför rycker man undan handen snabbt, innan man bränner sig på en het platta. Alltså, först tar man bort handen, sedan känner man smärtan. Blir man trampad på foten när man dansar blir reaktionen en annan, man märker då direkt smärtan. Alltså vad är skillnaden mellan de olika reaktionerna? Vad är det som gör att vi reagerar olika? Skulle vara väldigt tacksam om du kunde svara mig!

När vi drar tillbaka en smärtande hand eller fot aktiveras en skyddsreflex som har ett stort överlevnadsvärde genom att hindra oss från att bli skadade. Reflexen kallas böjreflexen och förmedlas helt via ryggmärgen. Detta innebär att den inte utlöses genom att vi fattar det vi kallar ett "beslut" och att den endast i begränsad omfattning kan påverkas av det vi kallar "vilja". Böjreflexen har påvisats också hos bland annat grodor och finns sannolikt hos alla fyrfota ryggradsdjur.

Först när informationen sedan når hjärnan blir vi medvetna om smärtan. Det vi kallar "medvetande" uppkommer som ett resultat av hjärnaktivitet, framförallt i storhjärnan. Sinnesintryck måste alltså nå storhjärnan för att vi ska bli medvetna om dem. Även smärtan har ett stort överlevnadsvärde genom att den leder till en mycket effektiv inlärning. Om vi en gång har bränt handen på en glödhet spisplatta, lär vi oss vad det innebär och försöker undvika det i framtiden.

I huden registreras smärtan av fria nervändar i så kallade sensoriska nervceller. Nervändarna fungerar som receptorer (mottagare av sinnesstimuli). Retningen av receptorerna utlöser elektriska aktionspotentialer (nervimpulser) som transporteras längs med cellernas nervfibrer via en nerv och når ryggmärgen. Där bildar de sensoriska nervcellerna synapser med andra nervceller, så kallade interneuron. Synapserna är kontakter som överför information mellan nervceller på kemisk väg, med så kallade transmittorsubstanser. Interneuronerna aktiveras och skickar aktionspotentialer längs med korta axoner inne i ryggmärgen till nya synapser. I dessa synapser aktiveras motorneuroner, nervceller vars nervfibrer lämnar ryggmärgen och synapsar på skelettmuskelceller. När du bränner handen skickar motorneuronerna längs med sina nervfibrer ut aktionspotentialer som, via synapser, aktiverar muskler som böjer lederna i armen. Via en annan reflex inaktiveras de muskler som rätar ut armen. Handen dras då bort från smärtkällan. Texten fortsätter under faktarutan.

Tvärsnitt av ryggmärgen

Ryggmärgens uppbyggnad och hjärnhinnorna

Ett schematiskt ritat tvärsnitt av ryggmärgen. Den grå substansen innehåller nervcellskroppar. Den vita substansen innehåller axoner, huvudsakligen myeliniserade fibrer som ger den dess vita färg.
    Sensorisk information i form av nervimpulser från sinnesreceptorer leds via axoner in till ryggmärgen i ryggmärgsnervernas bakre rot på ryggsidan. Dessa axoners nervcellskroppar finns i den bakre rotens ganglion.
    Information i form av nervimpulser till bland annat muskler och körtlar i kroppen leds via axoner ut ur ryggmärgen i nervernas främre rot på ryggmärgens buksida. Dessa axoners nervcellskroppar finns i den grå substansen.
    Ryggmärgen är omgiven av tre bindvävshinnor, hjärnhinnorna: innerst tätt intill nervvävnaden den mjuka hjärnhinnan (röd; pia mater, "den ömma modern"), ytterst tätt intill ryggkotorna den hårda hjärnhinnan (svart; dura mater, "den hårda modern") och däremellan spindelvävshinnan (mörkare blå; arachnoidea).
    Spindelvävshinnan är förbunden med den mjuka hjärnhinnan av ett spindelvävsliknande nätverk av bindvävsfibrer. Inuti detta nätverk och i centralkanalen finns hjärn-ryggmärgsvätska (ljusare blå; cerebrospinalvätska). Hjärnhinnorna finns, som namnet antyder, också runt hjärnan. Runt hjärnan saknas dock det tunna vätskefyllda utrymmet mellan de båda yttre hjärnhinnorna (ljusare grönt på bilden ovan). Läs om hjärn-ryggmärgsvätskans och bindvävsfibrernas stötdämpande funktion på en annan sida. Redrawn from "Gray's Anatomy" (20th ed, 1918), in the public domain.

Intressant i sammanhanget är att böjreflexen dessutom åtföljs av ytterligare en reflex som rätar ut den motsatta extremiteten. Drar man tillbaka höger ben på grund av smärta i foten, rätas således vänster ben ut. Detta är funktionellt, eftersom man kan stödja sig på vänster ben och därmed bibehåller eller ökar avståndet till smärtkällan. Denna reflex kan dessutom bidra till att vi bibehåller balansen och inte ramlar ihop på golvet.

Böjreflexen är snabb. Aktionspotentialerna behöver bara färdas en relativt kort väg och signalen behöver bara passera tre synapser. Synapser fördröjer nämligen informationsöverföringen. Vägen upp till hjärnan är längre och signalen måste längs denna väg passera fler synapser. Därför upplever du smärtan efter det att du dragit undan handen. Men det är mer komplicerat än så. Det finns två typer av smärta. Först känner man av den snabba smärtan som är skarp och vällokaliserad. Sedan kommer den långsamma smärtan som är dov, diffust lokaliserad och starkt kopplad till obehag. Den snabba smärtan leds troligen in till ryggmärgen via nervfibrer med högre retledningshastighet än den långsamma smärtans fibrer.

Så till den andra frågan. Varför känner du av smärtan direkt när du blir trampad på foten? Om det verkligen är så, skulle detta kunna ha att göra med att ryggmärgsreflexer inte är så enkla och stereotypa som man tidigare trodde. Läs mer om hur reflexer kan finjusteras ovan på denna sida. Böjreflexen är plastisk, vilket innebär att den kan ske på olika sätt beroende på situationen. Reflexsvaret kan anpassas och blir olika, om olika delar av armen eller benet retas. Ett starkt smärtstimulus ger en mycket uttalad reflex: starka muskelkontraktioner som sätter i gång snabbt, varar länge och berör alla leder i armen eller benet. Ett svagt smärtstimulus ger däremot en mindre uttalad reflex: svaga muskelkontraktioner som börjar senare, bara varar en kort stund och inte berör alla leder i armen eller benet. Om stimulus är svagt kan reflexen till och med undertryckas av viljan. Om du bränner dig när du tar ut en het bakplåt, kan du undertrycka reflexen så att du hinner sätta ner plåten på spisen utan att tappa den.

Kanske är smärtstimulus svagt när du blir trampad på foten. Kanske är svaret annorlunda. Kanske undertrycker du, artig som du är, viljemässigt reflexen för att inte genera din kavaljer. Något av dessa alternativ skulle kunna leda till att du inte märker av reflexen och därför tycker att smärtan kommer först. 2012, 2014, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hypothalamus i människans hjärna

Det röda området i denna animation av den mänskliga hjärnan är hypothalamus. Denna mycket lilla hjärndel har en enormt stor betydelse för en mängd viktiga funktioner i kroppen. Blad annat styr den hormoninsöndringen från hypofysen, det klubbliknande utskottet som ses under hypothalamus. Läs mer om hypothalamus i svaret nedan med dess faktaruta. Courtesy of Life Science Databases (LSDB) from Wikimedia Commons under this CC License.

Vad är det som styr att man ryser? Jag förstår att det är ett samspel mellan sensoriska, motoriska och autonoma nervsystemet. Men hur funkar det egentligen? - Om hypothalamus och dess viktiga funktioner.

Rysningar (darrningar, frossbrytningar) är icke viljemässiga, osynkroniserade, lokala kontraktioner i skelettmusklerna. De leder inte till kroppsrörelser. Deras funktion är att försvara kroppstemperaturen vid kyla.

Rysningar utlöses när kroppstemperaturen i kroppens kärna (inuti huvud och bål) är lägre än normalt eller när hudtemperaturen är lägre än normalt. I det första fallet mäts temperaturen av köldreceptorer i inre organ och i nervsystemet, inklusive temperaturcentrum i hypothalamus i hjärnan, i det andra fallet av köldreceptorer i huden. Rysningarna leder till höjd ämnesomsättning och därmed till en ökad värmeproduktion i musklerna, något som höjer kroppstemperaturen i riktning mot normalvärdet. Fördelen med att de kan utlösas vid nedkylning av huden är att man kan börja försvara kroppstemperaturen redan innan de viktiga inre organen, till exempel hjärna och hjärta, kylts ned. Texten fortsätter under faktarutan.

MRI-bild som visar hypothalamus

Hypothalamus, liten men med många viktiga funktioner

Ett virtuellt snitt genom huvudet från näsa till nacke på en levande människa. Det är producerat med hjälp av magnetisk resonanstomografi (MRI). Den röda pilen pekar på hypothalamus, ett mycket litet parigt område i hjärnan med mycket stor betydelse. I hypothalamus finns hjärnans temperaturcentrum, se svaret nedan. Det är försett med en termostat som reglerar kroppstemperaturen. Där finns också bland annat centra som deltar i styrningen av törst, hunger, könsdrift och dygnsrytm. Kroppens viktigaste biologiska klocka finns i hypothalamus. Hypothalamus styr hypofysen som är en överordnad hormonproducerande körtel. Hypofysens baklob skickar ut vasopressin, som påverkar urinproduktionen, och oxytocin, som stimulerar livmoderns sammandragningar vid förlossningen och mjölkkörtlarnas vid amning. Oxytocin gör oss också avslappade, mindre oroliga och vänligt inställda. Hypofysens framlob sänder ut en rad hormoner som framför allt reglerar hormoninsöndringen från underordnade organ, bland annat sköldkörtlar, binjurar, testiklar och äggstockar. Modified image. Courtesy of NASA, in the public domain.

Rysningarna åtföljs av kontraktion i mycket små glatta muskler som drar i hårsäckarna så att hudens hår reses upp. Funktionen är att öka pälsens tjocklek och därmed den värmeisolerande förmågan hos det stillastående luftlagret inuti pälsen. Människor har hårsäckar över större delen av kroppen, men håren är på de flesta ställen glesa och så korta att de inte syns för blotta ögat. När dessa hår reses ökar inte isoleringen, men de resulterande upphöjningarna runt håren leder till så kallad gåshud.

Rysningarna åtföljs också av en sammandragning av hudens blodkärl som leder till ett minskat blodflöde till huden och därmed minskade värmeförluster. Huden blir vit.

Rysningarna styrs av temperaturcentrum, via motoriska centra, och förmedlas av motorneuron till skelettmusklerna, således inte av autonoma nervsystemet. Autonoma nervsystemet är den del av det perifera nervsystemet som påverkar framför allt inre organ och blodkärl. Det består av två delsystem de sympatiska och parasympatiska nervsystemen. Resningen av håren och kärlsammandragningen styrs av temperaturcentrum via den sympatiska delen av det autonoma nervsystemet.

Rysningar, hårresning och kärlsammandragning i huden ingår också i den massiva aktivering av sympatiska nervssystemet ("frukta, fäkta eller fly"; "fright, fight or flight") som äger rum i krissituationer och vid starka sinnesrörelser och som hjälper oss att handskas med situationen. Aktiveringen leder också till en lokal svettning på några delar av kroppen, till exempel handflatorna, ökad slagfrekvens hos hjärtat och flera andra svar.

De ovan nämnda hudreaktionerna återfinns i en rad språkliga uttryck, till exempel "att skaka av skräck", att få "gåshud" eller "ståpäls", "att blekna av fasa" och "att kallsvettas". 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Mike, det huvudlösa hönset

"Mike the Headless Chicken" med huvudet i bakgrunden. Tack vare omsorgsfull skötsel levde han i 18 månader utan huvud. Läs mer i texten nedan. Courtesy of City of Fruita, from Wikimedia Commons under this GNU License.

Till Helsingfors stadsbiblioteks frågespalt i har det igen kommit en fråga som du kanske kan hjälpa mig med: "Jag har ofta undrat vad det beror på att hönor fortsätter att springa efter det att deras huvud har huggits av. Känner de smärta? Tack på förhand!"

Man har länge känt till att "programmen" för vissa enkla beteenden finns i ryggmärgen. Dessa så kallade ryggmärgsreflexer kan utföras utan att hjärnan medverkar, men de står under modifierande inflytande av hjärnan. Läs mer om reflexer ovan på denna sida.

Men man vet också att ryggmärgen har ett stort antal mera avancerade funktioner. Program som styr benens rytmiska rörelser när ett djur förflyttar sig finns i ryggmärgen. Detta gäller även för däggdjur. Det finns två sådana rörelseprogram ("pattern generators") ett i halsryggmärgen och ett i ländryggmärgen. Det krävs signaler från hjärnan för att styra dem, men intressant nog har man lyckats få i gång dem också genom att experimentellt påverka ryggmärgen. Ryggmärgen har dessutom förmåga till inlärning och minne. Människans medvetna funktioner torde vara lokaliserade till hjärnan, men ryggmärgen gör alltså betydligt mer än att bara förmedla information från hjärnan till kroppens olika delar. Detta har lett till forskning som på sikt strävar till att återställa funktioner hos ryggmärgsskadade människor.

Om ryggmärgen skadas så att hjärnans förbindelse med ryggmärgen försvinner, drabbas däggdjur av så kallad spinal chock. Det innebär att ryggmärgsreflexerna är hämmade och inte kan komma till uttryck. Man vet inte vad som orsakar den spinala chocken. Så småningom återkommer ryggmärgsreflexerna och blir då kraftigare än normalt, eftersom de inte längre är utsatta för hjärnans hämmande inflytande.

När det gäller fåglar som har fått hela huvudet avhugget kan man förmoda att ryggmärgsreflexer eller det ovan nämnda rörelseprogrammet hinner komma till uttryck, innan syrgasbrist, orsakad av blodförlusten, gör att ryggmärgen slutar fungera. Det kan också vara så att hugget träffat så högt att delar av hjärnan finns kvar. Hjärnstammen är den nedersta delen av hjärnan och gränsar till ryggmärgen. Om tillräckligt mycket av hjärnstammen finns kvar, kan de livsnödvändiga funktionerna bibehållas. Fågeln kan då överleva om blödningen stoppas. Ett sådant fall finns beskrivet, Mike the Headless Chicken. Han hade kvar inte bara hjärnstammen, utan också lillhjärnan. Han kunde gå och uppvisade även andra normala beteenden. Han blev matad genom den öppna matstrupen och uppges ha överlevt huvudlös i 18 månader.

Om höns har ett medvetande så torde det, precis som hos människor, vara lokaliserat till hjärnan. Det är därför sannolikt så att den huvudlösa hönskroppen inte känner smärta och att hjärnan i det avhuggna huvudet slutar känna smärta mycket snabbt när blodflödet upphör och den följande syrgasbristen leder till medvetslöshet följd av hjärndöd. 2011, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Ett blinkande öga

Blinkning är kanske den rörelse som vi oftast utför. personen på bilden blinkar 15 gånger per minut, ett normalt värde i vila. Courtesy of Chameleon from Wikimedia Commons under this GNU License.

Hur regleras blinkreflexen hos människor?

Spontana blinkningar sprider tårvätska över ögonen så att de inte blir torra. Den normala blinkfrekvensen i vila varierar hos olika personer. Det finns olika uppgifter i litteraturen, men det rör sig om spontana frekvenser mellan 12 och 19 blinkningar per minut. Intressant nog har man i en undersökning visat att frekvensen minskar från cirka 17 till cirka 5 blinkningar per minut när man läser och att den ökar till cirka 26 blinkningar per minut när man samtalar med någon. Denna spontana blinkrytm uppkommer genom aktivitet i ett "blinkcentrum" i storhjärnan. Detta centrum finns inte hjärnbarken utan i de så kallade basala ganglierna i storhjärnans inre. Blinkrytmen påverkas också av yttre stimuli, till exempel blinkar vi oftare när ögat är irriterat. Vi kan också blinka viljemässigt, om vi bestämmer oss för att göra det. En sådan blinkning kan, som bekant, signalera samförstånd. Blinkning är, jämte sväljning av saliv, en av de rörelser som vi oftast utför.

Det finns två skyddsreflexer som genom en snabb slutning av ögonlocken skyddar ögat. Den ena utlöses av starkt ljus. Den andra utlöses av mekanisk påverkan av ögongloben eller ögonlocken. Dessutom kan blinkning utlösas av en rad andra stimuli.

Läs om tårapparaten och om gråt på en annan sida. 2004, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig:
Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus
Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
Telefon: 046-222 93 53
E-post:
Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar.
Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.