Här ses, i hög förstoring, ett exemplar av hårsäckskvalstretDemodex folliculorum. Djuret är mindre än 0,5 millimeter långt. Kanske har vi alla sådana kvalster i ögonfransarnas hårsäckar! Huvudet på det långsträckta djuret syns till vänster. Den långsträckta formen gör att djuret lättare får plats i hårsäcken. Djuret har åtta gångben vilket visar att kvalster är spindeldjur. Andra spindeldjur är klokrypare och spindlar. Courtesy of Steve J. Upton. Copyright 1999-2001 S. J. Upton.
Hej Anders! Vilka djur ha vi på kroppen? Som löss och en massa fler.
Sådana djur du pratar om kallas yttre parasiter. Till dessa hör bland andra hårsäckskvalster, vägglöss, löss, loppor och fästingar.
Minst kända av dessa djur är kanske hårsäckskvalstren (släktet Demodex) lever i ögonfransarnas hårsäckar och i andra hårsäckar på i ansiktet. Troligen har alla människor sådana kvalster! Kvalstren är mycket små (mindre än 0,5 millimeter) och svåra att påvisa. De anses inte ställa till med någon skada. Hårsäckarna är de fördjupningar i huden som innehåller hårstrånas rötter. Läs om hår här. Kvalster är små spindeldjur. De är släkt med spindlarna, men är inte spindlar. Vuxna kvalster har åtta ben precis som spindlarna. Fästingar är också kvalster.
Vägglöss (skinnbaggar av släktet Cimex, på skånska "skäktor") har blivit vanligare på senare år. De kommer ofta till Sverige med utlandsresenärers bagage. På dagen gömmer de sig i möbler och i lämpliga springor i sovrummen. På natten kommer de fram och suger blod av människor. Inget tyder dock på att de sprider sjukdomar. 2001, 2011.
På vilket sätt skiljer sig det gift som spindlar producerar mot andra djurs gift? Vilken är den primära funktionen för giftet? Hur fungerar spindlens giftkörtlar? Hur många spindelarter i Sverige är giftiga för människan? PS Jättebra idé att
ha en frågelåda.
Alla spindlar är giftiga, men bara ett fåtal arter är giftiga för människan. Spindelgifter skiljer sig inte i princip från andra giftiga djurs gifter. Spindelgifterna är nervgifter som verkar på perifera nervsystemet. Gifterna är proteiner (äggviteämnen). I giftet finns också s.k. biogena aminer, som är mindre molekyler. Ett exempel är giftet hos de svarta änkorna, som finns i Sydeuropa och Amerika. Detta gift innehåller ett protein som kallas latrotoxin. Latrotoxinet leder till att jonkanaler öppnas i nervändar vilket gör synapserna (nervcellens förbindelser med andra celler) överaktiva. Bett av svarta änkor är sällan dödligt. De giftigaste spindlarna i världen är förmodligen de brasilianska mindre markfågelspindlarna, som dessutom kan var aggressiva. Endast få spindelarter utgör emellertid genom sin giftighet ett problem för människan. Giftet hos de flesta spindlar är avsett för insekter och används för att bedöva bytet. Mundelarna (chelicererna) hos spindlar är som regel försedda med en dolkliknande eller kloliknande spets. Giftkörteln finns inne i kroppen och töms genom en kanal i denna spets. Mer om spindlars och andra djurs gifter kan du läsa om i denna bok: A. Edström Djurens gifter (Studentlitteratur, Lund, 1988). 1999.
Anders Lundquist
Det är nog så att risken att bli biten av en spindel i Sverige är synnerligen liten. Åtminstone kan jag inte påminna mig att jag sett några dokumenterade fall av skador på grund av spindelbett. Men det förekommer många vandringssägner, framför allt i äldre litteratur. Honorna av vattenspindeln (Argyroneta aquatica) blir stora och sägs vara bitska. Samma gäller för honor av kärrspindlarna (Dolomedes) och korsspindeln och en del andra hjulspindlar, släktet Araneus i äldre litteratur. Jag har hanterat alla dessa ovarsamt många gånger utan att de försökt bita. Betten känns säkert, men de skall ta väldigt olyckligt om chelicererna skall kunna tränga genom huden. I äldre litteratur kan man läsa att clubioniden Cheiracanthium punctorum kan vara dödlig för människan. Det förefaller fullkomligt häpnadsväckande och något dokumenterat fall existerar säkert inte. 1999.
Ronny Larsson
Uppdatering 1: På senare år har det några gånger hänt att svarta änkor följt med importerade föremål, t.ex. bilar, till Sverige. Men jag har inte sett några uppgifter om att någon människa blivit biten av dessa änkor. Den för människor kanske giftiga luffarspindeln ("hobo spider", Tegenaria agrestis) har rätt nyligen påträffats på ön Pepparholm i Öresund och på några ställen i Skåne. En annan för människor giftig spindel (fingertaggspindel, Cheiracanthium punctorium) har påträffats på Öland. Jag har inte sett någon uppgift att någon blivit biten av dessa spindlar i Sverige. Jag har också fått mejl från två personer som blev bitna när spindlar kom i kläm mellan kläderna och huden samt från en person som blev biten när en spindel kom i kläm i skon. Spindlarna artbestämdes inte. Det blev inga allvarligare symptom i något av fallen. Faktum kvarstår att risken att bli biten av en spindel i Sverige fortfarande är liten, om man inte handskas ovarsamt med den. 2008a, 2011.
Anders Lundquist
Uppdatering 2: Under september 2008 cirkulerade uppgifter i dagspressen att svarta änkor har etablerat sig i Sverige. Jag har pratat med Bert Gustafsson på Naturhistoriska riksmuseet och fått följande information. Han har under 2008 fått in ett tiotal uppgifter om änkespindlar som hittats i Sverige. I samtliga fall fanns spindlarna i importerade amerikanska bilar. I ett fall fanns det spindlar kvar efter tre år, vilket skulle kunna antyda att dessa spindlar kan fortplanta sig i vårt land. Det finns således en teoretisk möjlighet att änkespindlar etablerar sig i Sverige, men vi är definitivt inte där nu och, om det sker, så kommer det att dröja länge. Det kan dock finnas anledning till försiktighet, om man upptäcker spindlar i importerade föremål, t.ex. bilar, lådor med livsmedel eller sådant man själv kommit hem med efter resor i exotiska länder. 2008b.
Den kanske mest berömda av alla spindlar, svarta änkan (Latrodectus mactans). Den röda timglasformade fläcken på bakkroppens undersida syns tydligt. Courtesy of George W. Robinson and copyright California Academy of Sciences.
Svarta änkan (Latrodectus mactans) är en spindel som förekommer i Sydeuropa och Amerika. Svarta änkor är svarta med en röd timglasformad fläck på bakkroppens undersida. Ibland finns det en rad röda fläckar i mittlinjen på bakkroppens översida. Bakkroppen är klotrund. Honorna kan bli cirka 14 mm långa. Giftet, som kallas latrotoxin, påverkar nervändar, både sådana som styr muskler och sådana förmedlar sinnesintryck. Latrotoxinets exakta verkningmekanism är inte klarlagd. Det orsakar en kraftig frisättning av tranmittorsubstans från synaptiska nervändar och en nedbrytning av nervändarna. Transmittorsubstanser överför kemiskt signaler mellan nervceller i s.k. synapser. Kanske kanske bildar latrotoxinet jonkanaler genom vilka positiva joner kan röra sig in eller ut ur nervänden.
Ett bett av en svart änka kan förbli oförmärkt under några minuter. Sedan kommer kraftiga från bettet utstrålande smärtor som sprids till kroppens muskulatur. Smärtorna kan bli mycket svåra och offret kan ibland få andningsvårigheter. Symptomen klingar av efter cirka två dagar. Trots de kraftiga symptomen är bett av svarta änkan sällan dödliga. För äldre personer och barn kan dock konsekvenserna bli allvarliga.
Här syns den rödryggade spindeln (Latrodectus hasselti), en släkting till svarta änkan som bland annat finns i Australien. Denna änkespindel skiljer sig från den svarta änkan genom den röda teckningen på bakkroppens översida. Läs mer om spindlar på sajterna "Arachnology Home Page" och "Spiders of North-West Europe". Courtesy of Ed Nieuwenhuys.
Det finns flera spindelarter i världen som är farligare för människor än svarta änkan. Hit hör släktet Loxosceles, i synnerhet en art som finns i Uruguay och Chile, och de brasilianska mindre markfågelspindlarna, släktet Phoneutria. 2000.
Vi har i många år haft spindlar under huset i en sommarstuga i Oskarshamnstrakten. Längd med ben är ca 5-7 cm och kroppen ca 2-2,5 cm gissar jag. Dom verkar mycket passiva, drar ihop benen och spelar döda om man tar ut dom i solljuset. Verkar inte göra några stora nät utan sitter mest under huset. Undrar om dom är på nåt sätt farliga eller så för små barn? Själv aldrig blivit biten. Tacksam för svar.
Det rör sig sannolikt om källarspindeln (Meta menardi). Förmodligen har du sett spindelns karakteristiska hängande äggkokonger inne i krypgrunden. Denna mycket stora spindel är rätt vanlig i fuktiga källare och krypgrunder. Dess naturliga miljö är grottor. Den är inte farlig för människan. Teoretiskt skulle man kunna bli biten av den, men jag har aldrig hört talas om detta. Men man ska inte låta barnen handskas med spindlarna. Jag har fått in några uppgifter att folk blivit bitna av spindlar som kommit i kläm, se ovan. Jag får ofta förfrågningar om källarspindlar, vilket nog har att göra med att arten är så stor.
Jag har läst dina svar på frågor om spindelbett, men min upplevelse stämmer inte med dina svar. Den 10 oktober tog vi upp båtarna från sjön. Jag känner att något kryper på armen under tröjan och sticker in handen för att fösa ut krypet. Får då ett bett som verkligen gjorde ont. Dubbelt bromsbett minst. Rent instinktivt slår jag till och drar handen över bitstället. Detta resulterar förstås i att krypet massakreras och inte går att identifiera. Det blev dock inte mycket kvar så någon större kroppsvolym kunde det inte ha.
Jag såg bettet, inte särskilt stort, det sved som ett jordgetingstick och en rund svullnad uppstod runt bettet. Allteftersom dagen gick svullnade jag mer och mer. Från halva underarmen till knogarna ungefär. Smärtan försvann men en obeskrivlig klåda kom och hela svullnaden kändes väldigt varm och hård. I dag den 14 oktober syns bettet tydligare och svullnaden har minskat. Fortfarande är det hårt och kliar, men hettandet har försvunnit. Jag är ganska säker på att det var en spindel, men vilken sort? Getingar fungerar inte så på mig.
Eftersom djuret blev krossat kan vi inte säga något med säkerhet. Men det hela ägde rum i anslutning till sötvatten.
Det finns osäkra uppgifter om att vattenspindeln (Argyroneta aquatica) skulle kunna bita människor. Den uppges vara upp till 1,5 cm lång.
Troligare är kanske att du har blivit biten av en ryggsimmare (familjen Notonectidae bland skinnbaggarna). Dessa insekter kan ge människor mycket smärtsamma stick, något som gett upphov till det alternativa namnet "vattenbi". Den vanliga ryggsimmaren (Notonecta glauca) uppges bli upp mot 2 cm lång.
Klicka på bilden ovan så hittar du finns flera videor och bilder av den vanliga ryggsimmaren i ett nytt fönster. 2011.
Jag har fått fram olika information hurvida humlor bränns, bits eller sticks. Min egen åsikt var från början att de inte gör något av det utan är helt fredliga. Hur beter de sig egentligen?
Humlor, drottning och arbetare, kan stickas om de provoceras, och gadden de sticks med är äggläggaren. I motsats till biets äggläggare saknar den hullingar och det gör i regel inte särskilt ont att bli stucken av en humla. 1999.
Jag undrar hur myran kan ha myrsyra i sig utan att det fräter på myran?
Myrsyra fungerar hos myror som ett gift som används till försvar. Syran bildas i särskilda giftkörtlar. Man känner inte till mycket om hur körtlarna skyddas från myrsyran. Men man tror att myrorna utsöndrar lipider (fettliknande ämnen) som täcker insidan av giftkörtlarna. Myrsyremolekylerna i körtlarnas hålrum avspjälkar de vätejoner som gör giftet frätande. Men myrsyremolekylerna och vätemolekylerna är vattenlösliga. De kan därför inte tränga in i det vattenskyende lipidskiktet. De levande cellerna som finns under lipidskiktet påverkas således inte av syran.
Det kan var intressant att tänka på att du själv i din egen magsäck har en mycket koncentrerad syralösning. Syran i magsäcken är dock saltsyra, inte myrsyra. Cellerna i magsäckens väggar skyddas från saltsyran av ett alkaliskt, syraneutraliserande slemskikt. Cellerna i väggens innersta cellskikt är också mycket tätt kopplade till varandra vilket hindrar syran från att tränga in mellan dem. Skulle en cell ändå bli skadad av syran, ersätts den snabbt av en annan cell som uppkommit genom celldelning. Hål som uppkommer i cellskiktet kan mycket snabbt tätas genom att celler kryper dit som amöbor och täpper till. Skyddet är dock inte perfekt. Ibland skadas magsäcksväggen och ett magsår uppkommer. De flesta magsår är dock inte sår i magsäcken utan sår i tolvfingertarmen som tar emot magsäckens innehåll. Syran som kommer ner i tolvfingertarmen neutraliseras av bikarbonat i gallan och bukspottet, men ibland blir det ändå sår i tarmen. Den viktigaste av de orsaker som leder till magsår är faktiskt en bakterie, Helicobacter pylori, som kan leva i magsäckens sura miljö.
Det skulle var roligt att veta om myror kan drabbas av "giftkörtelsår". 2011.
Det är svårt att säga vilket djur som är giftigast. Hos djur som bits eller sticks handlar det både om hur giftigt giftämnena är och hur mycket gift som överföres vid bettet eller sticket. Tar vi ormar som exempel så råder ingen enighet om vilken som är giftigast. Den australiska taipanen är en kandidat, den likaledes australiska tigerormen en annan. Vissa arter bland havsormarna nämns också. I Indien och Sydöstasien finns kungskobran, världens längsta giftorm (upp till cirka 5,5 meter). Den kan vara mycket aggressiv och överför mycket gift vid bettet. Många anser därför att den är den allra farligaste ormen. Tetrodotoxin är ett av de allra giftigaste djurgifterna. Det finns bland annat i blåsfiskar. Mycket giftiga är också kägelsnäckorna. Men giftpriset tas kanske av vissa arter bland kubmaneterna som finns i tropiska och subtropiska vatten (om kubmaneter på engelska). Bland annat utanför Australiens kuster finns en art ("sea wasp") vars stick i vissa fall lett till döden inom 2-3 minuter. 2001, 2008.
Det är känt att isbjörnslever är giftig för människor på grund av sitt höga innehåll av vitamin A. Polarfarare som ätit isbjörnslever har visat akuta symptom som huvudvärk och diarre beroende på att de varit förgiftade av vitamin A. Det har föreslagits att isbjörnarna själva undviker vitaminförgiftning genom att lagra vitamin A i en särskild typ av leverceller som är specialiserade för detta.
Det är värt att notera att giftighet är en fråga om dosering och att många nyttiga ämnen kan vara giftiga i alltför höga koncentrationer. 2004.
Till vänster, en illustration till Jules Vernes "En världsomsegling under havet". Kapten Nemo på ubåten Nautilus begrundar en jättestor åttaarmad bläckfisk. Till höger, en fantasifull bild i vilken en gigantisk åttaarmad bläckfisk attackerar ett segelfartyg. Båda bilderna är från 1800-talet. Courtesy of Wikimedia Commons.
Jag undrar om en icke-giftig bläckfisk kan döda en männinska. Skulle exempelvis en bläckfisk kunna kväva en människa genom att suga sig fast i ansiktet?
Det har aldrig hänt och kommer sannolikt aldrig att hända att en bläckfisk dödar en människa med hjälp av sina muskler och sugkoppar. Djur som suger sig fast i hela ansiktet i dödligt syfte förekommer i "Alien"-fimerna, men inte i verkligheten.
Men det finns en del gamla skepparhistorier om bläckfiskar. Delvis går dessa historier tillbaka på gamla norska sjömanslegender om den så kallade kraken, ett havsmonster troddes kunna sänka skepp. Man har gissat att dessa legender fått näring av att man förundrats över ilandflutna jättebläckfiskar. Myterna fick ytterligare näring med en bok skriven av den franske författaren Victor Hugo. Han skrev inte bara "Les Misérables" (på vilken musikalen med samma titel är baserad) , utan också romanen "Les Travailleurs de la Mer" i vilken bläckfiskar beskrivs som fasansfulla bestar.
Däremot lär det ha hänt i enstaka fall att människor har bitits av giftiga blåringade bläckfiskar och dött, se svaret på nästa fråga.
2011.
En blåringad bläckfisk tillhörande släktet Hapalochlaena. Man kan konstatera att djuret förtjänar sitt svenska namn.
I en bok om farliga djur som jag och min 6-årige son frossar i då och då omnämns blåringad bläckfisk som en av de farligaste. Har förgäves försökt hitta något på nätet i ämnet. Kan du lysa upp vårt mörker i denna fråga?
Två arter av blåringade bläckfiskar (Hapalochlaena maculosa och H. lunulata) förekommer utmed Australiens kuster. De är åttarmade och bara ett par decimeter långa. De är mycket giftiga. Deras stora bakre salivkörtlar innehåller ett starkt gift som överförs när bläckkfisken använder sina käkar. Alla bläckfiskar har näbbliknande käkar mellan armarna. De blåringade bläckfiskarnas gift anses ha förorsakat en del dödsfall hos människor. Giftet är besläktat med eller identiskt med tetrodotoxin. Detta gift är mest känt från blåsfiskarna. Läs om blåsfiskar här. 2004.
Stämmer det att det är skadligt för grodornas hud
om man rör vid dem med torra händer?
Groddjur saknar det tjocka hornlager som hos andra landryggradsdjur skyddar huden och minskar kroppens vattenförluster genom avdunstning. Groddjuren utsöndrar därför ett hudsekret som fuktar huden. Huden skadas om sekretet torkar ut. Groddjurens hud har hög genomsläpplighet för vatten. De klarar sig därför inte i torra miljöer. Men grodor skadas inte om man varsamt tar upp dem i handen. Skulle sekretet försvinna utsöndrar de mera.
Hos de flesta groddjur finns det gifter i hudsekretet. Detta gäller också den vanliga grodan. Hos våra svenska groddjur är giftet inte så starkt, så det är inte farligt att ta upp en groda i handen. Men när man dissekerar grodor och vill studera nervimpulser, så ska man rengöra redskapen när man klippt upp huden. Annars lär grodans egna nerver förgiftas av hudsekretet, när man vidrör dem med redskapen. Vissa grodor har livsfarliga gifter i hudsekretet. Läs här om pilgiftsgrodor.
Det finns en tropisk grodart som utsöndrar stora mängder hudsekret när den blir överhettad. Grodan kyls sedan när vattnet i sekretet avdunstar, vilket ger den vissa möjligheter att reglera sin kropptemperatur. Hudsekretet fungerar alltså på samma sätt som svetten hos många däggdjur, men grodan håller inte som däggdjuren kroppstemperaturen konstant hela tiden. 2008.
Jeg er lærerstuderende, der laver speciale opgave i biologi om rotter. Jeg har læst at rotter ikke kan kaste op, hvorfor? Har rotter nogle særlige smagsceller, siden de kan smage giftstoffer selvom koncentrationen er meget, meget lille? Hvad er det for enzym der er tale om, og hvordan virker det nå rotter bliver resistente overfor antikoaguleringsgifte?
Råttor är kända för att sakna kräkreflex ("opkastningsreflex"), vilket verkar ofunktionellt när de utsätts för gifter. Allmänt sett brukar kräkreflexen vara välutvecklad hos köttätande däggdjur (som ofta tuggar maten dåligt) och mindre välutvecklad hos växtätande däggdjur.
Råttorna har sannolikt inte särskilda smakceller för att känna igen gifter. De använder troligen sitt välutvecklade luktsinne eller eventuellt de smakceller som reagerar för besk smak. Förmågan att smaka beskt har funktionen att få djur att undvika gifter
(som ofta smakar beskt). Råttor har också en fantastisk förmåga att lära sig undvika gifter. Om en råtta blir sjuk av något den ätit, kan den associera sina sjukdomssymptom till den intagna födan, trots att födan intagits flera timmar tidigare! I fortsättningen undviker den sedan denna typ av föda.
Den sista frågan är veterinärmedicinsk och ligger utanför vårt område. Vi ger bara följande allmänna synpunkter. Warfarin (som är ett "första generationens" råttgift tillhörande kumaringruppen) hydroxyleras i levern av mikrosomala enzymer. Dessa enzymer är kända för att vara inducerbara, d.v.s. deras aktivitet kan öka kraftigt, efter det att de upprepade gånger har brutit ner ett visst ämne. Vi skulle gissa att det är en sådan induktion som gör att enskilda råttor kan bli resistenta mot gifter. En genetiskt betingad resistens är också en möjlighet och en sådan borde kunna sprida sig bland råttor som ständigt utsätts för råttgift. Vi vet inte i vad mån detta sker och vad som i så fall orsakar resistensen. 1999, 2011.
Överst ses en vuxen fluga av arten Cochliomyia hominivorax, "screw-worm fly", med orange huvud och blågrön kropp. Nederst ses den parasitiska larven av denna fluga ("screw-worm" på engelska). Till höger ses huvudet med de svarta käkarna. Larven använder käkarna när den gräver sig in i värddjurets vävnad. Kroppens segment avgränsas av rader av borst. Till vänster skymtar mag-tarmkanalens innehåll genom den genomskinliga kroppen. Courtesy of the Mexican-American Commission for the Eradication of the Screw-worm and of the Agricultural Research Service.
Hejsan! Jag har hört talas om något som heter "flystrike" eller myiasis där spyflugelarver borrar sig in i människor eller djur. Kan detta hända i Sverige och vet du om det finns några dokumenterade fall?
Det förekommer att flugor lägger ägg på djur eller människor, ofta på huden, i öppna sår eller på slemhinnor. Larver kläcks ur äggen till larver som utvecklas i vävnaden och ger upphov till variga inflammationer. Sjukdomen kallas myiasis och är hos människor mycket ovanlig i Sverige, men vanligare i tropikerna. Det kan bl.a. handla om oxstyng och olika arter av spyflugor. I Nord- och Sydamerika finns det en fluga som kallas "screw-worm fly" (Cochliomyia hominivorax) som är specialiserad på att lägga ägg i huden hos djur, inklusive människan och hennes nötkreatur. Larverna gräver en grop i huden med sina käkar och äter upp vävnaden. Man har lyckats utrota denna fluga inom många områden genom att sprida ut sterila hannar som parar sig med honorna.
Å andra sidan så har man på senare år återupplivat en gammal metod att rengöra sår från död eller döende, ofta infekterad, vävnad genom att tilllsätta fluglarver som fötts upp i bakteriefri miljö. Detta har varit framgångsrikt bl.a. hos diabetespatienter med fotsår. 2008, 2011.
Till vänster syns en fästinghona. Mundelarna syns tydligt. Till höger syns mundelarna hos en fästing på en svepelektronmikroskopisk bild i högre förstoring. Lägg märke till hullingarna! Courtesy of Lars Lundqvist och Larisa Vredevoe. Läs mer om fästingar på Lars Lundqvists sajt eller på engelska på sajterna "Tick biology" och "Arachnology Home Page".
Vad finns det för globala problem med fästingar och sjukdomar de sprider? Tack på förhand!!!
Det är svårt att svara kort, eftersom det finns så mycket att berätta. Det finns mer än 800 arter fästingar i världen, i huvudsak fördelade på två familjer; hårda fästingar (Ixodidae) och mjuka fästingar (Argasidae). Alla fästingar (med något enstaka möjligt undantag) suger blod från reptiler, fåglar eller däggdjur. Jämte myggor är fästingar den djurgrupp som sprider mest sjukdomar till människor och hennes husdjur. Välkända sådana sjukdomar är flera ricketsier, med "Rocky Mountain spotted fever", Ricketsia rickettsi, som kanske den mest välkända, samt Borrelia och Babesia. Också virus kan överföras av fästingar som till exempel TBE ("Tick Borne
Encephalitis", encephalit betyder hjärninflammation) som finns i Sverige och på Åland, samt RSSE ("Russian Spring and Summer Encephalitis") som finns i Östeuropa. I Sverige finns 11 fästingarter ganska regelbundet, men inte sällan kommer också andra arter in med importerade reptiler och däggdjur och, inte minst, med flyttande fåglar. 1999.
En god vän har en dvärgschnauzer. Varje år får den fästingar, men ingen överlever när den bitit sig fast, utan dör och torkar. Har frågat olika veterinärer, men ingen kan förklara detta. Fästingen blir alldrig större en ett litet knappnålshuvud. Roligt om man fick veta vad detta berodde på. Spännande eftersom vad vi vet så händer det inte andra hundar (av samma ras heller). Tack på förhand för svar.
Anders Lundquist (nej, vi är inte släkt) har bett mig svara på frågan. Det du beskriver är känt från litteraturen, men jag har aldrig själv sett eller hört om någon som observerat fenomenet. Individer kan bli immuna mot parasiter, och alltså även mot fästingar. Vad jag förstått så utvecklar värddjuret antikroppar som blockerar något ämne i de vätskor som parasiten sprutar in i värddjuret. Detta får till följd att parasiten inte kan fullfölja måltiden. Jag tror att alla individer kan utveckla denna förmåga, men få hinner göra det eller bli så duktiga på det som den dvärgschnauzer du beskriver. 2008.
En anemonfisk skyddad av havanemonens tentakler. På grund av sina bjärta färger kallas anenonfiskarna också clownfiskar. Courtesy of Chika Watanabe and and Wikimedia Commons under Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License.
Jag undrar hur anemonfisken klarar sig bland giftiga havsanemoner?
Anemonfiskar (clownfiskar) lever i ett så kallat symbiotiskt förhållande tillsammans med havsanemoner. Det anses vara ett mutualistiskt samliv, det vill säga ett samliv som båda parter har nytta av. Fisken är skyddad från fiskätande djur av anemonens giftiga nässelceller. Fisken å sin sida rengör anemonen från matrester och ökar vattencirkulationen runt anemonen genom sina simrörelser. Det kan till och med vara så att fisken jagar bort anemonätande fiskar och därmed räddar anemonen från att bli uppäten.
Det tycks inte vara helt utrett, men den är mycket sannolikt att anemonfiskar skyddas från havsanemonernas nässelceller av det ovanligt tjocka slemskikt som de har på kroppsytan. Detta skikt är tre till fyra gånger tjockare än hos andra fiskar. Därmed når anemonens nässeltrådar inte fram till fiskens hud och kan inte injicera sitt gift i fisken. Dessutom har vissa, men inte alla, anemonfiskarter utvecklat en motståndskraft mot anemonernas gift, förmodligen genom immunologiska mekanismer. Läs om nässelceller i nästa svar. 2011.
Till vänster ses en oavfyrad nässelcell, till höger en avfyrad. Inuti en nässelcell syns den krukformade nematocysten. Till vänster ligger nässeltråden hoprullad och "vrängd ut och in" inuti nematocysten, till höger har den vrängts rätt och slungats ut. Se vidare texten nedan. Modified after Ivy Livingstone and courtesy of BIODIDAC.
Hur fungerar nässelcellerna hos maneter och andra nässeldjur?
Nässeldjurens nässelceller (cnidocyter) användes vid bytesfångst och som skydd. De fungerar både som sinnesceller och som effektorer. En effektor är en cell som gör något, till exempel en muskelcell som drar ihop sig. En nässelcell innehåller en behållare som kallas nässelkapsel
(nematocyst). Kapseln innehåller en lång ihålig tråd som är vrängd ut och in på samma sätt som ett finger kan bli på en vante. Många nässelkapslar innehåller gift och kan också ha hullingar (som är inåtvända innan kapseln avfyrats). Nässelcellen har på sin yta ett utskott (cnidocilen) som är känsligt för beröring och fungerar som utlösare. I vissa fall kan kemisk stimulering göra utlösaren känsligare så att den lättare fyrar av nässelkapseln. När kapseln fyras av så ramlar ett lock av och den långa tråden inuti kapseln vrängs rätt med väldig kraft. Tråden kastas nu ut ur kapseln som ett spjut och tränger in i det djur som berört nässelcellen. Giftet tränger också in i djuret. Hullingarna är nu utåtvända och gör att tråden stannar kvar. En del nässelceller
innehåller inte gift utan har klibbiga trådar som tjänar till att hålla kvar ett byte. Andra har trådar som kan fånga ett byte genom att snurra sig runt sitt mål. Kraften som fyrar av nässelkapslarna anses till en del bero på att kapslarna har en inbyggd spänning, ungefär som en spänd råttfälla. Ännu viktigare är kanske att kapseln innehåller
en mycket hög koncentration av lösta ämnen. När den utlöses blir den plötsligt genomtränglig för vatten och vatten rör sig mycket snabbt in i kapseln genom s.k. osmos. Trycket ökar nu i kapseln och pressar ut tråden med väldig kraft. Osmos innebär att vattenmolekyler rör sig från en utspädd lösning till en koncentrerad genom ett membran som släpper igenom vattnet, men inte de lösta ämnena.
De flesta nässeldjur kan inte skada en människa med sina nässelceller. Så är det med vår öronmanet. Andra är värre, till exempel brännmaneterna, den portugisiske örlogsmannen samt vissa arter bland kubmaneterna. 2001, 2008.
