Biologisk utbildning i Lund Sök på "Info om djur":  
Naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitetPopulärvetenskap från Lunds universitet

Populärt om djur
från Lunds universitet
   Fråga       Läs svar       Djurfysiologi       Djurartiklar      Källor  

Funderar du på att läsa vid universitetet?

Info om djur: Fråga en zoofysiolog

Giftiga, farliga och
obehagliga djur


Åter till "Svar på frågor"
Hårsäckskvalster, vägglöss, loppor och löss
Hur fungerar spindlars gifter?
Hur farlig är svarta änkan?
Källarpindlar under huset
Vilket djur bet mig? Ryggsimmare?
Kan humlor stickas eller brännas?
Varför fräter inte myrsyran på myran?
Vilket djur är giftigast?
Skyr katter näbbmöss? Är näbbmöss giftiga?
Är isbjörnar giftiga?
Kan bläckfiskar döda människor?
Om giftiga bläckfiskar
Om grodhud, grodgifter och antibiotika
Varför spyr inte råttor?
Kan fluglarver leva på människor?
Vilka problem är det med fästingar?
Dvärgschnauzer immun mot fästingar
Fynd av skorpion i badrum i Växjö
Finns det giftiga halvapor?
Varför bränner sig inte anemonfiskar?
Hur fungerar nässelceller?
Sök i alla svar och i alla djurartiklar
Åter till "Svar på frågor"


Hårsäckskvalster

Här ses, i hög förstoring, ett exemplar av hårsäckskvalstret Demodex folliculorum. Djuret är mindre än 0,5 millimeter långt. Kanske har de flesta eller alla av oss sådana kvalster i ögonfransarnas hårsäckar! Huvudet på det långsträckta djuret syns till vänster. Den långsträckta formen gör att djuret lättare får plats i hårsäcken. Djuret har åtta gångben vilket visar att kvalster är spindeldjur. Andra spindeldjur är klokrypare och spindlar. Courtesy of Steve J. Upton. Copyright 1999-2001 S. J. Upton.

Hej Anders! Vilka djur ha vi på kroppen? Som löss och en massa fler.

Sådana djur du pratar om kallas yttre parasiter. Till dessa hör bland andra hårsäckskvalster, skabbkvalster, fästingar, vägglöss, löss och loppor.

Minst kända av dessa djur är kanske hårsäckskvalstren (släktet Demodex) lever i ögonfransarnas hårsäckar och i andra hårsäckar i ansiktet. Troligen har nästan alla människor sådana kvalster! Kvalstren är mycket små (mindre än 0,5 millimeter) och svåra att påvisa. De anses inte ställa till med någon skada. Hårsäckarna är de fördjupningar i huden som innehåller hårstrånas rötter. Läs om om hår och hårstrån på en annan sida. Kvalster är små spindeldjur. De är släkt med spindlarna, men är inte spindlar. Vuxna kvalster har åtta ben precis som spindlarna. Betydligt besvärligare än hårsäckskvalstren är skabbkvalstret (Sarcoptes scabiei). Det är bara 0,3 till 0,4 mm lång. Skabbkvalstren gräver gångar i huden och förökar sig där. De ger upphov till en allergisk reaktion med svår klåda.

Fästingar är också kvalster. Många som rör sig i naturen råkar ut för fästingar. Läs om fästingar nedan på denna sida. Texten fortsätter nedanför bilden.

Människans vägglus (Cimex lectularius)

Människans vägglus (Cimex lectularius). Den suger blod från armen hos en frivillig försöksperson. Den kan bli upp till 7 mm lång och leva upp till 1 år. Förr gjorde man sig av med vägglöss och anna ohyra genom att "röka" med dödligt giftig cyanvätegas. Författaren Dan Andersson tog 1920 in på ett hotell i Stockholm. På morgonen var han död, efterlämnande bland annat denna dikt: "Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort, / mitt hjärta är trött, min säd har jag sått. / Som en tiggare står jag, o Gud, vid din port, / och blodrosor växa på stigen jag gått." Man hade cyanväterökt rummet, men inte vädrat madrassen. Numera sanerar man med ofarliga metoder, men det kan vara svårt att eliminera vägglössen. Courtesy of G Alpert, H Harlan, R Pollack, P Naskrecki and the Centers for Disease Control and Prevention, in the public domain.

Vägglöss (skinnbaggar av släktet Cimex, på skånska "skäktor") har blivit vanligare på senare år. De kommer ofta till Sverige med utlandsresenärers bagage. På dagen gömmer de sig i möbler och i lämpliga springor i sovrummen. På natten kommer de fram och suger blod av människor. Inget tyder dock på att de sprider sjukdomar.

I Sverige är löss och loppor inte så vanliga längre. Huvudlöss kan ibland förekomma på skolor och dagis. Klädlöss sprider den fruktade sjukdomem tyfus, men förekommer knappast i Sverige. Läs på en annan sida om loppor och löss och om när människan började använda kläder. 2001, 2011, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Spindel

Denna kärrspindel tillhör släktet Dolomedes. Läs mer om spindlar på sajterna "Arachnology Home Page" och "Spiders of North-West Europe". Courtesy of Ed Nieuwenhuys.

På vilket sätt skiljer sig det gift som spindlar producerar mot andra djurs gift? Vilken är den primära funktionen för giftet? Hur fungerar spindlens giftkörtlar? Hur många spindelarter i Sverige är giftiga för människan? PS Jättebra idé att ha en frågelåda.

Alla spindlar är giftiga, men bara ett fåtal arter är giftiga för människan. Spindelgifter skiljer sig inte i princip från andra giftiga djurs gifter. Spindelgifterna är nervgifter som verkar på perifera nervsystemet. Gifterna är proteiner (äggviteämnen). I giftet finns också s.k. biogena aminer, som är mindre molekyler. Ett exempel är giftet hos de svarta änkorna (se nästa svar), som finns i Sydeuropa och Amerika. Detta gift innehåller ett protein som kallas latrotoxin. Latrotoxinet leder till att jonkanaler öppnas i nervändar vilket gör synapserna (nervcellens förbindelser med andra celler) överaktiva. Bett av svarta änkor är sällan dödligt. De giftigaste spindlarna i världen är förmodligen de brasilianska mindre markfågelspindlarna, som dessutom kan var aggressiva. Endast få spindelarter utgör emellertid genom sin giftighet ett problem för människan. Giftet hos de flesta spindlar är avsett för insekter och används för att bedöva bytet. Mundelarna (chelicererna) hos spindlar är som regel försedda med en dolkliknande eller kloliknande spets. Giftkörteln finns inne i kroppen och töms genom en kanal i denna spets. 1999.

Anders Lundquist

Det är nog så att risken att bli biten av en spindel i Sverige är synnerligen liten. Åtminstone kan jag inte påminna mig att jag sett några dokumenterade fall av skador på grund av spindelbett. Men det förekommer många vandringssägner, framför allt i äldre litteratur. Honorna av vattenspindeln (Argyroneta aquatica) blir stora och sägs vara bitska. Samma gäller för honor av kärrspindlarna (Dolomedes) och korsspindeln och en del andra hjulspindlar, släktet Araneus i äldre litteratur. Jag har hanterat alla dessa ovarsamt många gånger utan att de försökt bita. Betten känns säkert, men de skall ta väldigt olyckligt om chelicererna skall kunna tränga genom huden. I äldre litteratur kan man läsa att clubioniden Cheiracanthium punctorum kan vara dödlig för människan. Det förefaller fullkomligt häpnadsväckande och något dokumenterat fall existerar säkert inte. 1999.

Ronny Larsson

Under videon nedan kan du läsa uppdateringar med nyare information om spindelbett.

Vattenspindeln (Argyroneta aquatica) andas luft, men lever i stort sett hela sitt liv i vatten. På videon ser vi hur spindeln flera gånger simmar upp till ytan och hämtar en luftbubbla som fastnar runt bakkroppen. Den levererar sedan luften till sin "dykarklocka". Dykarklockans vägg består av ett nät som spindeln har spunnit och fäst i vattenväxten. Spindeln drar sig tillbaka till klockan när den behöver andas. Inte nog med det, när spindeln förbrukar syrgasen i klockan, så sjunker syretrycket i den. Detta gör att i vattnet löst syre transporteras in i klockan med så kallad diffusion. Därmed räcker syreförrådet i klockan längre. Men spindeln måste ändå tillföra ny luft till sin dykarklocka. Annars skulle kväve diffundera ut ur klockan tills gasbubblan helt försvann. I slutet av videon tar spindeln med sig sitt byte in i klockan för att få sig ett skrovmål. Bytet är en vattenlevande insektslarv, kanske en trollsländelarv. Läs om hur spindlar äter på en annan sida. From YouTube, courtesy of DJAlMighty247.

Uppdatering 1: På senare år har det några gånger hänt att svarta änkor följt med importerade föremål, t.ex. bilar, till Sverige. Men jag har inte sett några uppgifter om att någon människa blivit biten av dessa änkor. Den för människor kanske giftiga luffarspindeln ("hobo spider", Tegenaria agrestis) har rätt nyligen påträffats på ön Pepparholm i Öresund och på några ställen i Skåne. En annan för människor giftig spindel (fingertaggspindel, Cheiracanthium punctorium) har påträffats på Öland. Jag har inte sett någon uppgift att någon blivit biten av dessa spindlar i Sverige. Jag har också fått mejl från två personer som uppger att de blivit bitna när spindlar kom i kläm mellan kläderna och huden samt från en person som anger att han blev biten när en spindel kom i kläm i skon. Spindlarna artbestämdes inte. Det blev inga allvarligare symptom i något av fallen. Faktum kvarstår att risken att bli biten av en spindel i Sverige fortfarande är liten, om man inte handskas ovarsamt med den. 2008a, 2011.

Anders Lundquist

Uppdatering 2: Under september 2008 cirkulerade uppgifter i dagspressen att svarta änkor har etablerat sig i Sverige. Jag har pratat med Bert Gustafsson på Naturhistoriska riksmuseet och fått följande information. Han har under 2008 fått in ett tiotal uppgifter om änkespindlar som hittats i Sverige. I samtliga fall fanns spindlarna i importerade amerikanska bilar. I ett fall fanns det spindlar kvar efter tre år, vilket skulle kunna antyda att dessa spindlar kan fortplanta sig i vårt land. Det finns således en teoretisk möjlighet att änkespindlar etablerar sig i Sverige, men vi är definitivt inte där nu och, om det sker, så kommer det att dröja länge. Det kan dock finnas anledning till försiktighet, om man upptäcker spindlar i importerade föremål, t.ex. bilar, lådor med livsmedel eller sådant man själv kommit hem med efter resor i exotiska länder. 2008b.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Svart änka
Den kanske mest berömda av alla spindlar, svarta änkan (Latrodectus mactans). Den röda timglasformade fläcken på bakkroppens undersida syns tydligt. Courtesy of George W. Robinson and copyright California Academy of Sciences.

Hur farlig är svarta änkan?

Läs också om giftiga spindlar i Sverige ovan på denna sida..

Svarta änkan (Latrodectus mactans) är en spindel som förekommer i Sydeuropa och Amerika. Svarta änkor är svarta med en röd timglasformad fläck på bakkroppens undersida. Ibland finns det en rad röda fläckar i mittlinjen på bakkroppens översida. Bakkroppen är klotrund. Honorna kan bli cirka 14 mm långa. Giftet, som kallas latrotoxin, påverkar nervändar, både sådana som styr muskler och sådana som förmedlar sinnesintryck. Latrotoxinets exakta verkningmekanism är inte klarlagd. Det orsakar en kraftig frisättning av tranmittorsubstans från synaptiska nervändar och en nedbrytning av nervändarna. Transmittorsubstanser överför kemiskt signaler mellan nervceller i s.k. synapser. Kanske kanske bildar latrotoxinet jonkanaler genom vilka positiva joner kan röra sig in eller ut ur nervänden.

Ett bett av en svart änka kan förbli oförmärkt under några minuter. Sedan kommer kraftiga från bettet utstrålande smärtor som sprids till kroppens muskulatur. Smärtorna kan bli mycket svåra och offret kan ibland få andningsvårigheter. Symptomen klingar av efter cirka två dagar. Trots de kraftiga symptomen är bett av svarta änkan sällan dödliga. För äldre personer och barn kan dock konsekvenserna bli allvarliga. Texten fortsätter nedanför bilden.

Rödryggad spindel

Här syns den rödryggade spindeln (Latrodectus hasselti), en släkting till svarta änkan som bland annat finns i Australien. Denna änkespindel skiljer sig från den svarta änkan genom den röda teckningen på bakkroppens översida. Läs mer om spindlar på sajterna "Arachnology Home Page" och "Spiders of North-West Europe". Courtesy of Ed Nieuwenhuys.

Det finns flera spindelarter i världen som är farligare för människor än svarta änkan. Till dem hör släktet Loxosceles, i synnerhet en art som finns i Uruguay och Chile, och de brasilianska mindre markfågelspindlarna, släktet Phoneutria. 2000, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Videon ovan visar källarspindlar (Meta menardi) i en grotta. Titta också på bilder av källarspindlar och deras äggkokonger på en annan sajt. Video from YouTube, courtesy of Walter Pfliegler.

Vi har i många år haft spindlar under huset i en sommarstuga i Oskarshamnstrakten. Längd med ben är ca 5-7 cm och kroppen ca 2-2,5 cm gissar jag. Dom verkar mycket passiva, drar ihop benen och spelar döda om man tar ut dom i solljuset. Verkar inte göra några stora nät utan sitter mest under huset. Undrar om dom är på nåt sätt farliga eller så för små barn? Själv aldrig blivit biten. Tacksam för svar.

Det rör sig sannolikt om källarspindeln (Meta menardi). Förmodligen har du sett spindelns karakteristiska hängande äggkokonger inne i krypgrunden. Denna mycket stora spindel är rätt vanlig i fuktiga källare och krypgrunder. Dess naturliga miljö är grottor. Den finns ingen anledning att tro att den är farlig för människan. Teoretiskt skulle man kunna bli biten av den, men jag har aldrig hört talas om detta. Men man ska för säkerhets skull inte låta barnen handskas med spindlarna. Jag har fått in några uppgifter att folk blivit bitna av spindlar som kommit i kläm, se ovan. Jag får ofta förfrågningar om källarspindlar, vilket nog har att göra med att arten är så stor. 2011, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Här simmar en ryggsimmare (släktet Notonecta) omkring vid vattenytan. Den är ett rovdjur som kan ge smärtsamma bett, se svaret nedan. Det bakersta benparet fungerar som åror. När den dyker utnyttjar den sitt luftförråd som huvudsakligen finns i två långa rännor på buksidan. Eftersom luftförrådet är på buksidan, simmar och flyter den upp och ner med ryggen nedåt. Notera att djuret på videon blixtsnabbt angriper en klump av växtdelar som flyter på vattnet, men det upptäcker genast sitt misstag. From YouTube, courtesy of Carl Barrentine.

Jag har läst dina svar om spindelbett, men min upplevelse stämmer inte med dem. Vi tog upp båtarna från sjön. Jag kände något krypa på armen under tröjan och stack in handen. Fick då ett bett som verkligen gjorde ont. Jag slog till. Krypet massakrerades och gick inte att identifiera. Någon större kroppsvolym kunde det inte haft. Bettet var inte särskilt stort, men sved som ett getingstick och svullnade. Under dagen svullnade jag mer och mer. Smärtan försvann, men en obeskrivlig klåda kom. Jag är ganska säker på att det var en spindel, men vilken sort? Getingar fungerar inte så på mig.

Eftersom djuret blev krossat kan vi bara spekulera. Det kan mycket väl ha varit en geting eller ett bi. Men det hela ägde rum i anslutning till sötvatten vilket ger andra möjliga alternativ.

Det finns osäkra uppgifter om att vattenspindeln (Argyroneta aquatica) skulle kunna bita människor. Den uppges vara upp till 1,5 cm lång.

En annan möjlighet är att du blivit biten av en ryggsimmare (familjen Notonectidae bland skinnbaggarna). Dessa insekter kan ge människor mycket smärtsamma bett, något som gett upphov till det alternativa namnet "vattenbi". Den vanliga ryggsimmaren (Notonecta glauca) uppges bli upp mot 2 cm lång. 2011, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Humla

Humlor kan stickas med sin äggläggare. De "bränns" inte, även om bettet kan ge en brännande smärta (© 1996 Corel Corporation).

Jag har fått fram olika information hurvida humlor bränns, bits eller sticks. Min egen åsikt var från början att de inte gör något av det utan är helt fredliga. Hur beter de sig egentligen?

Humlor kan stickas om de provoceras och ett stick kan vara smärtsamt. Gadden de sticks med är äggläggaren. I motsats till biets äggläggare saknar den hullingar. En humla kan därför sticka flera gånger, medan ett bi dör efter sticket, eftersom gadden och en del av bakkroppen blir kvar i huden. Humlor är oftast inte aggressiva, men kan sticka i självförsvar eller för att försvara sitt bo. Allergi mot humlestick är inte lika vanlig som allergier mot stick av bin och getingar, men har ökat på senare år. 1999, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Eldmyra (Solenopsis) och parasitfluga Stick av eldmyra (Solenopsis)

Till vänster en eldmyra (släktet Solenopsis). Eldmyror härstammar från Sydamerika, men har överförts till bland annat södra USA, där de ställer till med stora problem. De nöjer sig inte med att spruta ut myrsyra, se svaret nedan, utan är mycket aggressiva mot människor. De bits med sina kraftiga överkäkar och sprutar in gift med sin gadd, en omvandlad äggledare på bakkroppen som är ansluten till en giftkörtel. Sticken är mycket smärtsamma. Till höger syns knäet på en person som som under 10 sekunder knäböjde på ett eldmyrebo. Han fick 250 stick! Giftkörtelns sekret innehåller giftiga alkaloider och ett flertal giftiga proteiner. En del proteiner bryter ner celler och vävnader, inklusive röda blodkroppar, andra påverkar nervsystemet eller sänker blodtrycket. Några proteiner kan ge upphov till livsfarliga allergiska reaktioner, s.k. anafylaktisk chock. I USA har myrorna orsakat många dödsfall. Särskilt illa utsatta är små barn och sjuka rörelsehindrade personer, som inte kan försvara sig och fly när de attackeras. Den lilla flugan (slälktet Pseudacteon) på den vänstra bilden används för att bekämpa eldmyrorna. Den sticker in sin vassa äggläggare i en myras mellankropp och lägger ett ägg. När fluglarven kläcks kryper den in i myrans huvud och livnär sig på hjärnan och annat ätbart där. Där förpuppar den sig också. Puppan kläcks till en vuxen fluga som kryper ut ur myrhuvudet. Courtesy of the Agriculture Research Service at the US Department of Agriculture, in the public domain.

Jag undrar hur myran kan ha myrsyra i sig utan att det fräter på myran?

Myrsyra fungerar hos myror som ett gift som används till försvar. Syran bildas i särskilda giftkörtlar. Man känner inte till mycket om hur körtlarna skyddas från myrsyran. Men man tror att myrorna utsöndrar lipider (fettliknande ämnen) som täcker insidan av giftkörtlarna. Myrsyremolekylerna i körtlarnas hålrum avspjälkar de vätejoner som gör giftet frätande. Men myrsyremolekylerna och vätemolekylerna är vattenlösliga. De kan därför inte tränga in i det vattenskyende lipidskiktet. De levande cellerna som finns under lipidskiktet påverkas således inte av syran.

Det kan var intressant att tänka på att du själv i din egen magsäck har en mycket koncentrerad syralösning. Syran i magsäcken är dock saltsyra, inte myrsyra. Cellerna i magsäckens väggar skyddas från saltsyran av ett alkaliskt, syraneutraliserande slemskikt. Cellerna i väggens innersta cellskikt är också mycket tätt kopplade till varandra vilket hindrar syran från att tränga in mellan dem. Skulle en cell ändå bli skadad av syran, ersätts den snabbt av en annan cell som uppkommit genom celldelning. Hål som uppkommer i cellskiktet kan mycket snabbt tätas genom att celler kryper dit som amöbor och täpper till. Skyddet är dock inte perfekt. Ibland skadas magsäcksväggen och ett magsår uppkommer. De flesta magsår är dock inte sår i magsäcken utan sår i tolvfingertarmen som tar emot magsäckens innehåll. Syran som kommer ner i tolvfingertarmen neutraliseras av bikarbonat i gallan och bukspottet, men ibland blir det ändå sår i tarmen. Den viktigaste av de orsaker som leder till magsår är faktiskt en bakterie, Helicobacter pylori, som kan leva i magsäckens sura miljö. Det skulle var roligt att veta om myror kan drabbas av "giftkörtelsår". 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Kungskobra (Ophiophagus hannah)

Kungskobran (Ophiophagus hannah) är den största av alla giftiga ormar. Den lever på andra ormar. Den är mycket farlig, bland annat för att den är aggresssiv och för att den sprutar in stora mängder gift vid bettet. Mungon Rikki-tikki-tavi i Rudyard Kiplings "Djungelboken" nedkämpade två kungskobror. Mungon (Herpestes edwardsi) är ett däggdjur som tillhör familjen manguster (Herpestidae) bland rovdjuren. Den är känd för att vid tillfälle angripa ormar. Courtesy and copyright of Rajib Rudra Tarian, from Encyclopedia of Life under Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported licence.

Vilket är det giftigaste djuret?

Det är svårt att säga vilket djur som är giftigast. Hos djur som bits eller sticks handlar det både om hur giftigt giftämnena är, om hur mycket gift som överföres vid bettet eller sticket och om hur pass aggressivt djuret är. Tar vi ormar som exempel så råder ingen enighet om vilken som är giftigast. De australiska taipanarterna är kandidater, den likaledes australiska tigerormen en annan och den afrikanska svarta mamban en tredje. Vissa arter bland havsormarna nämns också. I Indien och Sydöstasien finns kungskobran, världens längsta giftorm (upp till cirka 5,5 meter). Den kan vara mycket aggressiv och överför mycket gift vid bettet. Många anser därför att den är den allra farligaste ormen. Tetrodotoxin är ett av de allra giftigaste djurgifterna. Det finns bland annat i blåsfiskar. Mycket giftiga är också kägelsnäckorna. Men giftpriset tas kanske av vissa arter bland kubmaneterna som finns i tropiska och subtropiska vatten. Läs om kubmaneter på en annan sajt (på engelska). Bland annat utanför Australiens kuster finns en art ("sea wasp") vars stick i vissa fall lett till döden inom 2-3 minuter. 2001, 2008, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Undviker katter att äta näbbmöss? Är näbbmöss giftiga?

Många rovdjur bland däggdjuren tros undvika att äta näbbmöss, men detta är inte helt klarlagt. Motviljan mot näbbmöss anses bero på att näbbmössen på sidorna av kroppen har körtlar, som avger ett illaluktande sekret. Man har observerat att vissa rovdjur dödar näbbmöss, men inte äter upp dem. I en studie fann man att näbbmöss utgjorde en liten andel av födan hos många rovdjur bland däggdjuren. Näbbmössen utgjorde däremot en betydligt större andel av födan hos dagrovfåglar och ugglor. Fåglar besväras kanske inte av lukten. I en enkät bland brittiska kattägare frågade man efter vilka fångster som katterna bar hem till sina lyckliga ägare. Katterna dödade huvudsakligen smågnagare och kaniner, men också ett stort antal näbbmöss och småfåglar. Tyvärr framgick det inte, i vilken utsträckning som katterna åt upp näbbmössen.

Det förtjänar att nämnas att vissa, men inte alla, näbbmössarter, använder gift när de själva fångar sitt byte. Giftet produceras i ett par spottkörtlar. Det leds via fåror i två framtänder till det sår som uppkommer, när näbbmusen biter sitt byte. Bytet kan bli förlamat. En del av dessa näbbmöss övermannar sorkar, som är betydligt större än de själva. Till de giftiga näbbmössen hör vår vattennäbbmus (Neomys fodiens). Det finns uppgifter om att näbbmössbett orsakat svår smärta hos människor. 2014.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Finns det gift i isbjörnar?

Det är känt att isbjörnslever är giftig för människor på grund av sitt höga innehåll av vitamin A. Polarfarare som ätit isbjörnslever har visat akuta symptom som huvudvärk och diarre beroende på att de varit förgiftade av vitamin A. Det har föreslagits att isbjörnarna själva undviker vitaminförgiftning genom att lagra vitamin A i en särskild typ av leverceller som är specialiserade för detta.

Det är värt att notera att giftighet är en fråga om dosering och att många nyttiga ämnen kan vara giftiga i alltför höga koncentrationer. 2004, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Kapten Nemo på Nautilus iakttar en bläckfisk En åttarmad bläckfisk går till attack mot ett skepp

Till vänster, en illustration till Jules Vernes "En världsomsegling under havet". Kapten Nemo på ubåten Nautilus begrundar en jättestor åttaarmad bläckfisk. Till höger, en fantasifull bild i vilken en gigantisk åttaarmad bläckfisk attackerar ett segelfartyg. Båda bilderna är från 1800-talet. From Wikimedia Commons, in the public domain.

Jag undrar om en icke-giftig bläckfisk kan döda en männinska. Skulle exempelvis en bläckfisk kunna kväva en människa genom att suga sig fast i ansiktet?

Det har aldrig hänt och kommer sannolikt aldrig att hända att en bläckfisk dödar en människa med hjälp av sina muskler och sugkoppar. Djur som suger sig fast i hela ansiktet i dödligt syfte förekommer i "Alien"-fimerna, men inte i verkligheten.

Men det finns en del gamla skepparhistorier om bläckfiskar. Delvis går dessa historier tillbaka på gamla norska sjömanslegender om den så kallade kraken, ett havsmonster som troddes kunna sänka skepp. Man har gissat att dessa legender fått näring av att man förundrats över ilandflutna jättebläckfiskar. Myterna fick ytterligare näring med en bok skriven av den franske författaren Victor Hugo. Han skrev inte bara "Les Misérables" (på vilken musikalen med samma titel är baserad) , utan också romanen "Les Travailleurs de la Mer" i vilken bläckfiskar beskrivs som fasansfulla bestar.

Däremot lär det ha hänt i enstaka fall att människor har bitits av giftiga blåringade bläckfiskar och dött, se svaret på nästa fråga. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Blåringad bläckfisk

En blåringad bläckfisk tillhörande släktet Hapalochlaena. Man kan konstatera att djuret förtjänar sitt svenska namn. Courtesy of Jens Petersen from Wikimedia Commons under GNU Free Documentation License.

I en bok om farliga djur som jag och min 6-årige son frossar i då och då omnämns blåringad bläckfisk som en av de farligaste. Har förgäves försökt hitta något på nätet i ämnet. Kan du lysa upp vårt mörker i denna fråga?

Två arter av blåringade bläckfiskar (Hapalochlaena maculosa och H. lunulata) förekommer utmed Australiens kuster. De är åttarmade och bara ett par decimeter långa. De är mycket giftiga. Deras stora bakre salivkörtlar innehåller ett starkt gift som överförs när bläckkfisken använder sina käkar. Alla bläckfiskar har näbbliknande käkar mellan armarna. De blåringade bläckfiskarnas gift anses ha förorsakat en del dödsfall hos människor. Giftet är besläktat med eller identiskt med tetrodotoxin. Detta gift är mest känt från blåsfiskarna. Läs om blåsfiskar på en annan sida. 2004, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Barnmorskegroda (Alytes obstetricans)

En barnmorskegroda (Alytes obstetricans). Dess hudkörtlar avger ett illaluktande gift som avskräcker rovdjur, läs om grodgifter i svaret nedan. Hanen fungerar som barnmorska och bär omkring de befruktade äggen på sin rygg, medan embryona inuti dem utvecklas. När det är dags för kläckning beger han sig till en vattensamling och släpper ut de nykläckta larverna. Courtesy of Laurent Lebois from Wikimedia Commons under Creative Commons Attribution 2.0 Generic license.

Stämmer det att det är skadligt för grodornas hud om man rör vid dem med torra händer?

Groddjur saknar det tjocka hornlager som hos andra landryggradsdjur skyddar huden och minskar kroppens vattenförluster genom avdunstning. Groddjuren utsöndrar därför ett hudsekret som fuktar huden. Huden skadas om sekretet torkar ut. Groddjurens hud har hög genomsläpplighet för vatten. De klarar sig därför inte i torra miljöer. Men grodor skadas inte om man varsamt tar upp dem i handen. Skulle sekretet försvinna utsöndrar de mera.

Hos de flesta groddjur finns det gifter i hudsekretet. Detta gäller också den vanliga grodan. Hos våra svenska groddjur är giftet inte så starkt, så det är inte farligt att ta upp en groda i handen. Men när man dissekerar grodor och vill studera nervimpulser, så ska man rengöra redskapen när man klippt upp huden. Annars lär grodans egna nerver förgiftas av hudsekretet, när man vidrör dem med redskapen. Vissa grodor har livsfarliga gifter i hudsekretet. Läs om pilgiftsgrodor på en annan sida.

Det finns också antibakteriella substanser i groddjurens hudsekret. Deras hud är därför en möjlig källa till nya antibiotika (på en annan sajt, engelska).

Det finns en tropisk grodart som utsöndrar stora mängder hudsekret när den blir överhettad. Grodan kyls sedan när vattnet i sekretet avdunstar, vilket ger den vissa möjligheter att reglera sin kropptemperatur. Hudsekretet fungerar alltså på samma sätt som svetten hos många däggdjur, men grodan håller inte som däggdjuren kroppstemperaturen konstant hela tiden. 2008.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Jeg er lærerstuderende, der laver speciale opgave i biologi om rotter. Jeg har læst at rotter ikke kan kaste op, hvorfor? Har rotter nogle særlige smagsceller, siden de kan smage giftstoffer selvom koncentrationen er meget, meget lille? Hvad er det for enzym der er tale om, og hvordan virker det nå rotter bliver resistente overfor antikoaguleringsgifte?

Råttor är kända för att sakna kräkreflex ("opkastningsreflex"), vilket verkar ofunktionellt när de utsätts för gifter. Allmänt sett brukar kräkreflexen vara välutvecklad hos köttätande däggdjur (som ofta tuggar maten dåligt) och mindre välutvecklad hos växtätande däggdjur.

Råttorna har sannolikt inte särskilda smakceller för att känna igen gifter. De använder troligen sitt välutvecklade luktsinne eller eventuellt de smakceller som reagerar för besk smak. Förmågan att smaka beskt har funktionen att få djur att undvika gifter (som ofta smakar beskt). Råttor har också en fantastisk förmåga att lära sig undvika gifter. Om en råtta blir sjuk av något den ätit, kan den associera sina sjukdomssymptom till den intagna födan, trots att födan intagits flera timmar tidigare! I fortsättningen undviker den sedan denna typ av föda.

Den sista frågan är veterinärmedicinsk och ligger utanför vårt område. Vi ger bara följande allmänna synpunkter. Warfarin (som är ett "första generationens" råttgift tillhörande kumaringruppen) hydroxyleras i levern av mikrosomala enzymer. Dessa enzymer är kända för att vara inducerbara, d.v.s. deras aktivitet kan öka kraftigt, efter det att de upprepade gånger har brutit ner ett visst ämne. Vi skulle gissa att det är en sådan induktion som gör att enskilda råttor kan bli resistenta mot gifter. En genetiskt betingad resistens är också en möjlighet och en sådan borde kunna sprida sig bland råttor som ständigt utsätts för råttgift. Vi vet inte i vad mån detta sker och vad som i så fall orsakar resistensen. 1999, 2011.

Leif Bjellin
Anders Lundquist

Till början på sidan



Vuxen fluga av Cochliomyia hominivorax
Larven av Cochliomyia hominivorax, kallad screw-worm

Överst ses en vuxen fluga av arten Cochliomyia hominivorax, "screw-worm fly", med orange huvud och blågrön kropp. Nederst ses den parasitiska larven av denna fluga ("screw-worm" på engelska). Till höger ses huvudet med de svarta käkarna. Larven använder käkarna när den gräver sig in i värddjurets vävnad. Kroppens segment avgränsas av rader av borst. Till vänster skymtar mag-tarmkanalens innehåll genom den genomskinliga kroppen. Courtesy of the Mexican-American Commission for the Eradication of the Screw-worm and of the Agricultural Research Service, in the public domain.

Hejsan! Jag har hört talas om något som heter "flystrike" eller myiasis där spyflugelarver borrar sig in i människor eller djur. Kan detta hända i Sverige och vet du om det finns några dokumenterade fall?

Det förekommer att flugor lägger ägg på djur eller människor, ofta på huden, i öppna sår eller på slemhinnor. Larver kläcks ur äggen till larver som utvecklas i vävnaden och ger upphov till variga inflammationer. Sjukdomen kallas myiasis och är hos människor mycket ovanlig i Sverige, men vanligare i tropikerna. Det kan bl.a. handla om oxstyng och olika arter av spyflugor. I Nord- och Sydamerika finns det en fluga som kallas "screw-worm fly" (Cochliomyia hominivorax) som är specialiserad på att lägga ägg i huden hos djur, inklusive människan och hennes nötkreatur. Larverna gräver en grop i huden med sina käkar och äter upp vävnaden. Man har lyckats utrota denna fluga inom många områden genom att sprida ut sterila hannar som parar sig med honorna.

Å andra sidan så har man på senare år återupplivat en gammal metod att rengöra sår från död eller döende, ofta infekterad, vävnad genom att tilllsätta fluglarver som fötts upp i bakteriefri miljö. Detta har varit framgångsrikt bl.a. hos diabetespatienter med fotsår. 2008, 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Fästing
Mundelar

Till vänster syns en fästinghona. Mundelarna syns tydligt. Till höger syns mundelarna hos en fästing på en svepelektronmikroskopisk bild i högre förstoring. Lägg märke till hullingarna som gör det svårare att dra ut en fästing! Courtesy of Lars Lundqvist och Larisa Vredevoe. Läs mer om fästingar på Lars Lundqvists sajt.

Vad finns det för globala problem med fästingar och sjukdomar de sprider? Tack på förhand!!!

Det är svårt att svara kort, eftersom det finns så mycket att berätta. Det finns mer än 800 arter fästingar i världen, i huvudsak fördelade på två familjer; hårda fästingar (Ixodidae) och mjuka fästingar (Argasidae). Alla fästingar (med något enstaka möjligt undantag) suger blod från reptiler, fåglar eller däggdjur. Jämte myggor är fästingar den djurgrupp som sprider mest sjukdomar till människor och hennes husdjur. Välkända sådana sjukdomar är flera rickettsier, med "Rocky Mountain spotted fever", Rickettsia rickettsi, som kanske den mest välkända, samt Borrelia och Babesia. Också virus kan överföras av fästingar som till exempel TBE ("Tick Borne Encephalitis", encephalitis betyder hjärninflammation) som finns i Sverige och på Åland, samt RSSE ("Russian Spring and Summer Encephalitis") som finns i Östeuropa. I Sverige finns 11 fästingarter ganska regelbundet, men inte sällan kommer också andra arter in med importerade reptiler och däggdjur och, inte minst, med flyttande fåglar. Du kan få utförligare information om fästingar på en annan sajt. 1999, 2013.

Lars Lundqvist

Till början på sidan



En god vän har en dvärgschnauzer. Varje år får den fästingar, men ingen överlever när den bitit sig fast, utan dör och torkar. Har frågat olika veterinärer, men ingen kan förklara detta. Fästingen blir alldrig större en ett litet knappnålshuvud. Roligt om man fick veta vad detta berodde på. Spännande eftersom vad vi vet så händer det inte andra hundar (av samma ras heller). Tack på förhand för svar.

Anders Lundquist (nej, vi är inte släkt) har bett mig svara på frågan. Det du beskriver är känt från litteraturen, men jag har aldrig själv sett eller hört om någon som observerat fenomenet. Individer kan bli immuna mot parasiter, och alltså även mot fästingar. Vad jag förstått så utvecklar värddjuret antikroppar som blockerar något ämne i de vätskor som parasiten sprutar in i värddjuret. Detta får till följd att parasiten inte kan fullfölja måltiden. Jag tror att alla individer kan utveckla denna förmåga, men få hinner göra det eller bli så duktiga på det som den dvärgschnauzer du beskriver. 2008.

Lars Lundquist

Till början på sidan



Skorpion

Skorpionen på badrumskaklet i Växjö. Tack till frågeställaren för bilden.

Undrar om ni vet vad det här är för någonting? Hittat den i badrummet. Cirka 1,5 cm lång.

Det är en skorpion. Man ser den uppsvällda gifttaggen i bakänden. Var försiktig! Stick av gifttaggen kan vara farliga. De flesta skorpionarter är inte farliga för människan, men du måste utgå från att det finns en risk. Skorpioner finns inte i Sverige. Befinner du dig utomlands och i så fall var? Har du nyligen återkommit från en utlandsresa?

Kommentar: Det blev aldrig klarlagt varifrån skorpionen kom. Den kan ha följt med ekologisk frukt från mataffären eller med en resväska från en utlandsresa. Fyndet är emellertid inte unikt. Flera liknande fynd har gjorts i Sverige. I många fall misstänker man att djuren följt med turisters bagage. Och i Randers i Danmark lever enligt Politiken en skorpionkoloni sedan 17 år, förmodligen inne i golvet gynnade av att huset har golvvärme: "Jysk skorpionfamilie hygger sig under gulvvarmen". 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



En halvapa, tröglorin Nycticebus coucang

Trölorin Nycticebus coucang har fångats på bild under sin nattliga klättring. De äter insekter och andra smådjur, men även frukt. Courtesy of Phil Myer (Museum of Zoology, University of Michigan) from from Encyclopedia of Life under Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License.

Jag har en fråga om en primat, tröglorin. Jag har läst att de har en giftig körtel i armvecket, som gör deras bett giftiga när dom slickat på den. Stämmer det? Vore jättetacksam för svar.

Det finns fyra arter av tröglorier (släktet Nycticebus) som alla lever i Sydostasien. De är halvapor och tillhör således primaterna, samma däggdjursgrupp som människan. När tröglorier blir störda, utsöndrar de en vätska med stark lukt från omvandlade svettkörtlar på armbågarnas insidor och intar försvarsposition. De gnider körtlarna mot huvudet och halsen. De kan också slicka körtlarna.

Man har hävdat att vätskan från körtlarna är giftig och att man kan bli förgiftad, om man blir biten av en tröglori. Detta är förmodligen inte riktigt. Men man kan inte utesluta möjliheten. Det finns inte många fall av trögloribett beskrivna i litteraturen. Lorierna har emellertid vassa tänder och bettet gör ont. I ett fall drabbades den bitne av en mycket kraftig immunreaktion, så kallad anafylaktisk chock. En sådan chock kan vara livshotande, men i detta fall återhämtade sig offret. I ett annat fall ledde ett trögloribett inte till några allvarliga reaktioner.

Vätskan från körtlarna innehåller, märkligt nog, ett protein som är mycket likt ett protein som finns hos tamkatter och orsakar kattallergi. Det skulle kunna vara detta protein som orsakat anafylaktisk chock. Proteinets funktion är inte känd. Kanske binder det flyktiga ämnen som fungerar som feromoner, se nästa stycke. Det finns osäkra uppgifter om att människor skulle ha dött efter trögloribett. Om så är fallet, är de sannolikaste orsakerna en sårinfektion eller en allergisk reaktion.

Armbågskörtelns sannolikaste funktion är att utsöndra så kallade feromoner, doftämnen som ger signaler till andra lorier. Feromonerna skulle kunna användas för att markera revir eller för att varna andra lorier för faror. En annan möjlighet är att doftämnena verkar avskräckande på rovdjur. Läs om feromoner på en annan sida. 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Anemonfisk och havsanemon

En anemonfisk skyddad av havanemonens tentakler. På grund av sina bjärta färger kallas anenonfiskarna också clownfiskar. Courtesy of Chika Watanabe from Wikimedia Commons under Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License.

Jag undrar hur anemonfisken klarar sig bland giftiga havsanemoner?

Anemonfiskar (clownfiskar) lever i ett så kallat symbiotiskt förhållande tillsammans med havsanemoner. Det anses vara ett mutualistiskt samliv, det vill säga ett samliv som båda parter har nytta av. Fisken är skyddad från fiskätande djur av anemonens giftiga nässelceller. Fisken å sin sida rengör anemonen från matrester och ökar vattencirkulationen runt anemonen genom sina simrörelser. Det kan till och med vara så att fisken jagar bort anemonätande fiskar och därmed räddar anemonen från att bli uppäten.

Det tycks inte vara helt utrett, men den är mycket sannolikt att anemonfiskar skyddas från havsanemonernas nässelceller av det ovanligt tjocka slemskikt som de har på kroppsytan. Detta skikt är tre till fyra gånger tjockare än hos andra fiskar. Därmed når anemonens nässeltrådar inte fram till fiskens hud och kan inte injicera sitt gift i fisken. Dessutom har vissa, men inte alla, anemonfiskarter utvecklat en motståndskraft mot anemonernas gift, förmodligen genom immunologiska mekanismer. Läs om nässelceller i nästa svar. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Nässelceller
Till vänster ses en oavfyrad nässelcell, till höger en avfyrad. Inuti en nässelcell syns den krukformade nematocysten. Till vänster ligger nässeltråden hoprullad och "vrängd ut och in" inuti nematocysten, till höger har den vrängts rätt och slungats ut. Cnidocilen fungerar som avtryckaren på en pistol och aktiverar nässelcellen. Se vidare texten nedan. Modified after Ivy Livingstone and courtesy of BIODIDAC.

Hur fungerar nässelcellerna hos maneter och andra nässeldjur?

Nässeldjurens nässelceller (cnidocyter) användes vid bytesfångst och som skydd. De fungerar både som sinnesceller och som effektorer. En effektor är en cell som gör något, till exempel en muskelcell som drar ihop sig. En nässelcell innehåller en behållare som kallas nässelkapsel (nematocyst). Kapseln innehåller en lång ihålig tråd som är vrängd ut och in på samma sätt som ett finger kan bli på en vante. Många nässelkapslar innehåller gift och kan också ha hullingar (som är inåtvända innan kapseln avfyrats). Nässelcellen har på sin yta ett utskott (cnidocilen) som är känsligt för beröring och fungerar som utlösare. I vissa fall kan kemisk stimulering göra utlösaren känsligare så att den lättare fyrar av nässelkapseln. När kapseln fyras av så ramlar ett lock av och den långa tråden inuti kapseln vrängs rätt med väldig kraft. Tråden kastas nu ut ur kapseln som ett spjut och tränger in i det djur som berört nässelcellen. Giftet tränger också in i djuret. Hullingarna är nu utåtvända och gör att tråden stannar kvar. En del nässelceller innehåller inte gift utan har klibbiga trådar som tjänar till att hålla kvar ett byte. Andra har trådar som kan fånga ett byte genom att snurra sig runt sitt mål. Kraften som fyrar av nässelkapslarna anses till en del bero på att kapslarna har en inbyggd spänning, ungefär som en spänd råttfälla. Ännu viktigare är kanske att kapseln innehåller en mycket hög koncentration av lösta ämnen. När den utlöses blir den plötsligt genomtränglig för vatten och vatten rör sig mycket snabbt in i kapseln genom så kallad osmos. Trycket ökar nu i kapseln och pressar ut tråden med väldig kraft. Osmos innebär att vattenmolekyler rör sig från en utspädd lösning till en koncentrerad genom ett membran som släpper igenom vattnet, men inte de lösta ämnena.

De flesta nässeldjur kan inte skada en människa med sina nässelceller. Så är det med vår öronmanet. Andra är värre, till exempel brännmaneterna, den portugisiske örlogsmannen samt vissa arter bland kubmaneterna. 2001, 2008.

Anders Lundquist

Till början på sidan


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig Anders Lundquist,
   senior universitetslektor emeritus
Adress:  Biologiska institutionen, Lunds universitet,
Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
 
Telefon: 046-222 93 53   Fax: 046-222 42 06
E-post:
Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar
Besök på sajten från den 11 oktober 2000:

Creative Commons License Detta verk är licensierat under en
Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-
-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens