Loppor och löss

Ovan ses en loppa, fågelloppan Ceratophyllus niger. Det är alltså inte en människoloppa, men alla lopparter är mycket lika varandra. Loppor är insekter som förlorat vingarna. Alla vuxna loppor suger blod från däggdjur eller fåglar. Larverna lever av allehanda organiskt avfall, ofta i värddjurets bo, till exempel smuts i springor mellan golvbrädor i människans bostäder. Människoloppan, Pulex irritans, är numera sällsynt i Sverige. Den har dock odödliggjorts i en dikt av skalden Nils Ferlin. Pestloppan, Xenopsylla cheopis, är egentligen en råttloppa, men det är denna loppa som över den fruktade pestbakterien (Yersinia pestis) från råttor till människor. Mellan människor kan pesten överföras av andra loppor, till exempel Pulex irritans. Det finns två former av pest, böldpest med varbölder i lymfkörtlarna och lungpest som drabbar lungorna. Pesten finns numera inte i Sverige och den är ovanlig också i u-länderna. Den mest berömda pestepidemin är digerdöden under medeltiden. Man har försökt hitta DNA från pestbakterien i resterna efter människor från medeltida pestkyrkogårdar, men resultaten är omdiskuterade. Det finns dessutom vissa data om digerdödens spridning som inte stöder tanken att den orsakades av pestbakterien. En del forskare tror därför att digerdöden inte orsakades av pestbakterien utan av ett så kallat hemorragiskt virus påminnande om Ebolavirus. - Loppor är förstås kända för sin hoppförmåga, läs mer om detta här. Courtesy of Steve J. Upton. Copyright 1999-2001 S. J. Upton. 2005.   Anders Lundquist

Bilden ovan visar en människolus, Pediculus humanus. Äkta löss (Anoplura) är alla blodsugare på däggdjur. De är insekter som förlorat vingarna. Det finns två underarter av människolusen, klädlusen och huvudlusen. Ibland betraktas de som två åtskilda arter. Klädlusen är numera ovanlig i Sverige, medan huvudlusen fortfarande förekommer. Även flatlusen, som är en särskild art, förekommer i Sverige. Lusen på bilden har på huvudet två korta antenner. På mellankroppen har den sex gångben med kraftiga klor som används när lusen klamrar sig fast vid håret eller kläderna. Bakkroppen består av många segment. På höger och vänster sida i varje segment syns en liten rund så kallad spirakel. Spiraklerna är trakéernas mynningar på kroppsytan. Trakésystemet är ett system av luftfyllda rör som utgör insekternas andningsorgan. Läs mer här om trakésystem. Det finns molekylära data som tyder på att huvudlus och klädlus skildes åt för cirka 107 000 år sedan. Resultaten tolkades som att den moderna människan (Homo sapiens) vid denna tidpunkt började bära kläder, förmodligen i form av djurhudar, och att detta var en faktor som gynnade hennes spridning ut ur Afrika till kyligare områden. Det finns dock andra studier som inte stöder denna tolkning. Mer lusforskning behövs. Courtesy of Steve J. Upton. Copyright 1999-2001 S. J. Upton. 2006, 2009.   Anders Lundquist