Info om  djur   Fråga   Svar   Djurfakta   Artiklar   Källor 

Lunds universitet
Facebook

Hyacintara
 
Fråga en zoofysiolog

Matspjälkning (matsmältning) och föda: ryggradsdjurs mag-tarmkanal

Kan sjuka djur bota sig själva med läkande växter? Om fördelarna med att äta jord
Om grodors matspjälkning? Har de samma organ som vi?
Hur bryter fåglar ner föda? Om stenar i magen
Sväller ris i en fågels mage så att den dör?
Om trastars födoval och giftiga växter
Vad äter flamingon? Näbb med filterpump
Om ormars matspjälkning. Att bryta ner mat utan att tugga
Hur kan ormar svälja hela byten? Hur kan de andas då?
Om djur med fiskespön: marulkar och sköldpaddor
Har gösen många blindtarmar?
Vad är gältarmen? Har människor en gältarm?
Om olika djurs tungor och alla deras funktioner
Varför blir asätare inte magsjuka av rutten mat?
Sök i alla svar och i alla djurartiklar
Åter till "Svar på frågor"


Papegojor äter jord

Tre olika sydamerikanska papegojarter har samlats för att äta jord, så kallad geofagi. Läs i svaret nedan om de möjliga funktionerna med detta beteende. Courtesy of Brian Ralphs from Wikimedia Commons under this CC License.

Jag har en tid funderat på en fråga som egentligen rör djurs beteende. Jag undrar om ett djur som har symptom på en lindrig fysisk åkomma instinktivt förstår vad det skall göra för att må bättre?

Kräkning är en reflex som skyddar djur mot gifter i födan och bidrar till försvaret mot magtarminfektioner. Det finns dessutom ett inlärningsbeteende som är väl utvecklat hos många däggdjur och fungerar som skydd. När ett djur ätit något som det blir sjukt av och eventuellt spyr, kan det bli betingat att inte äta denna föda mer. Läs mer om kräkning på en annan sida.

Man har iakttagit att schimpanser ibland äter av vissa växter som är kända för att innehålla ämnen med medicinska egenskaper. I många fall används samma växter inom den lokala folkmedicinen. Det kan handla om växter med lågt näringsvärde, som ofta smakar beskt. Funktionen med besk smak anses normalt vara att hindra djur från att äta giftiga växter. Långt ifrån alla giftiga växter smakar dock beskt. I vissa fall sväljer aporna hela blad. Man har antagit att dessa beteenden är en form av självmedicinering, bland annat mot tarmparasiter. Men det är svårt att bevisa att så är fallet. Man vet inte hur dessa beteenden har uppkommit. Det kan vara fråga om individuell inlärning. En apa märker i så fall att den blir bättre av att äta en viss föda och gör sedan detta, när den nästa gång känner av samma symptom. Det kan också vara en del av inlärda kulturen inom ett visst område. Man vet numera att det finns en slags kultur bland schimpanser. Man har påvisat att vissa födosöksbeteenden, ofta inkluderande användning av redskap, finns inom vissa schimpanspopulationer, men inte i andra.

Förtäring av jord, geofagi, förekommer hos många fåglar och däggdjur, inklusive schimpanser och hästar. Detta anses vara ett funktionellt beteende. Möjliga funktioner är tillförsel av sällsynta mineralnäringsämnen samt absorption till jordpartiklarna av gifter i den naturliga födan eller bakteriegifter vid diarréer. Det finns också andra fall när djur äter vissa typer av föda och man misstänker att det finns en medicinsk effekt. I många fall handlar det troligen om nedärvda, instinktiva beteenden, inte om inlärning. 2011, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Magsäcksvägg Tunntarmsceller

Till vänster syns i låg förstoring ett snitt genom en bit av magväggen hos en kajman. (Läs om mag-tarmkanalens uppbyggnad hos landryggradsdjur i svaret nedan.) Ett skikt av mörkare röda celler (epitelet) vetter mot hålrummet (som syns upptill). De små, mycket mörkt röda prickarna är cellkärnor. Fördjupningarna i väggen är rörformiga körtlar som bland annat producerar saltsyra. Nedtill i bilden syns cirkelrunda eller ovala tvärsnitt av sådana körtlar. Kajmanerna är krokodildjur som finns i Sydamerika. Krokodildjur har mycket sur magsaft vilket gör att svalda skelettben lättare upplöses.
    Till höger syns i hög förstoring en rad cylindriska celler i ett snitt genom tunntarmsepitelet hos en katt. De ovala kärnorna ligger i en vågrät rad mitt i bilden. På cellernas övre, mot hålrummet vettande, ytor syns det så kallade stavbrämet. Det består av en mängd mycket små fingerformade utskott, mikrovilli. Enskilda mikrovilli är för små för att kunna urskiljas på bilden. Tack vare mikrovilli blir cellernas näringsupptagande ytor mycket stora. Magvägg och tunntarmsceller ser ut på motsvarande sätt hos människan. Läs också artikeln "Köttätare och växtätare: människans, andra däggdjurs och fåglars mag-tarmkanal, matspjälkning och näringsbehov". Färgade ljusmikroskopiska preparat. Courtesy of Richard J. Harris and  BIODIDAC.

Hur fungerar grodors matspjälkning?

Grodor äter animalisk föda. Djurföda är lättspjälkad och grodor har precis som de flesta andra rovdjur en relativt enkel magtarmkanal. Men de har en mycket speciell metod att inta föda.

Som bekant är grodor försedda med en lång tunga som de slungar ut när de ska fånga sitt byte, t.ex. en fluga. I tungans spets finns körtlar som avger ett klibbigt sekret. Insekten fastnar i sekretet och grodan kan sedan dra in den i munnen. Födan tuggas inte, utan sväljs hel. Groddjur saknar i allmänhet tänder.

Inom parentes kan jag nämna att det i en del grodors ögon finns särskilda nervceller som tolkar den information de tar emot från syncellerna på ett alldeles speciellt sätt. Dessa nervceller reagerar nämligen bara på små mörka föremål som rör sig mot en ljus bakgrund. De är således "flugdetektorer"! Man kan föreställa sig att flugor i grodors världsbild upptar en mycket större plats än de gör i de "verkliga" världen. Men vi ska inte vara förmätna. I vår hjärna finns det naturligtvis motsvarigheter till grodornas flugdetektorer som förvränger vår bild av världen.

Grodors magtarmkanal följer sedan den grundplan som gäller för de flesta landryggradsdjur. Efter munhålan följer ett kort svalg, där luftstrupen mynnar, och sedan en matstrupe som transporterar maten till magsäcken. Magsäcken lagrar föda och lagring är förmodligen dess ursprungliga funktion. Men magsäcken producerar också bland annat saltsyra. Saltsyran löser upp födan och dödar sjukdomsframkallande mikroorganismer. Magsäcken övergår i den långa tunntarmen. I den bryts stora molekyler i födan ner till mindre molekyler med hjälp av enzymer. Dessa mindre molekyler absorberas sedan över tunntarmens slemhinna till blodet. Även andra beståndsdelar i födan, som mineralämnen och vitaminer, absorberas. Absorptionen underlättas av att slemhinnan har en mycket stor yta. Efter tunntarmen följer tjocktarmen där den sista absorptionen sker. Tjocktarmen är hos grodor kort och tömmer ut avföringen i kloaken.

Grodor har också, precis som människor två stora körtlar som tömmer sitt sekret i tunntarmen, nämligen levern och bukspottskörteln. Levern producerar bland annat gallsalter som gör att fettet från födan kan slås sönder till små droppar (emulgering). Dessa droppar angrips av det fettnedbrytande enzymet lipas. Grodor har precis som vi en gallblåsa, i vilken gallan från levern lagras. Bukspottskörteln producerar bland annat matspjälkningsenzymer, t.ex. det ovan nämnda lipaset. 2001, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hyacintara

En hyacintara (Anodorhynchus hyacinthinus), den största av alla papegojor med en kroppslängd på cirka 100 cm inklusive stjärtfjädrarna och en vingbredd på cirka 120 cm. Den finns endast i tre områden i Amazonas och är där utrotningshotad på grund av habitatförstöring och olaglig burfågelfångst. Den jättestora näbben används till att knäcka stora nötter och frön med hårda skal, särskilt av palmer. Courtesy of Peter Meenen from Wikimedia Commons under this CC License.

Hej, hur fungerar matspjälkningen hos papegojor och andra fåglar?

Magtarmkanalen kan liknas vid ett rör som går genom kroppen. Mag-tarmkanalen hos papegojor och andra fåglar innehåller samma avsnitt som hos de flesta andra ryggradsdjur, inklusive människan. Dessa delar är från munnen räknat: munhåla, ett kort svalg, matstrupe, magsäck, tunntarm och grovtarm. i munhålan mynnar salivkörtlar, i tunntarmen mynnar två andra körtlar, levern och bukspottkörteln. I grovtarmen mynnar hos vissa fåglar en eller flera säckliknande blindtarmar. Fåglarnas grovtarm mynnar i kloaken, där avföringen hamnar, innan fågeln släpper ut den, blandad med urinen.

Fåglar är dessutom försedda med en kräva. Krävan är en säck som buktar ut från den nedre delen av matstrupen. I den lagras föda. Magsäcken hos fåglar är delad i två avsnitt. Det första, körtelmagen bildar saltsyra och påminner om människans magsäck. Det andra avsnittet, muskelmagen, har en tjock muskelrik vägg. Muskelmagen mal sönder födan. Många fåglar äter upp små stenar, gastroliter, som hamnar i muskelmagen. Stenarna hjälper till att mala sönder födan. Fåglar har ju inga tänder och kan därför inte tugga födan. I stället sönderdelar de den i muskelmagen.

Även krokodildjur har en muskelmage. Man har hittat stenar inuti en del fossila dinosaurieskelett. Dessa stenar tros vara gastroliter. Detta tyder på även andra dinosaurier än fåglarna hade en muskelmage.

Många papegojor är fröätare. De knäcker fröskalen med sin starka näbb. Men de kan inte tugga fröna med näbben. Man vet att en del papegojor har en mycket stor muskelmage och att många papegojor har gastroliter i den. Muskelmagen fungerar troligen som en kvarn som mal sönder fröna till en gröt som transporteras in i tunntarmen.

Läs även ovan om grodors mag-tarmkanal. 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Risfinkar (Padda oryzivora)

Två risfinkar (Padda oryzivora). De förekommer naturligt på öarna Java och Bali i Indonesien. Där har de minskat kraftigt i antal, men de har introducerats på många andra ställen i världen. De kan i stora flockar gå till attack mot risfälten och äta upp riskornen. Artnamnet "oryzivora" betyder "risätande". De drabbas inte av några magproblem när de ätit ris. Courtesy of G. Drange, from Encyclopedia of Life under this CC License.

Hejsan! På SVT för några veckor sedan avlivade en expert skrönan om att man inte ska kasta ris på brudpar, eftersom riskornen sväller upp i småfåglars magar, så att magsäckarna kan spricka. Stämmer detta?

Jag håller med experten. Det är en vandringssägen, en så kallad "klintbergare" (efter Bengt af Klintberg som har studerat folksägner). Om riskornen sväller så beror det på att de tar upp vatten i magtarmkanalen. Vätska i form av avsöndrat sekret finns alltid i mag-tarmkanalen, även om djuret inte nyligen fått i sig vatten med mat eller dryck. En människa avsöndrar cirka 7 liter saliv, magsaft, galla, bukspott och tarmsaft per dygn. Extra mycket sekret avsöndras, när mat kommer ned i magen. Torra frön som innehåller kolhydrater sväller upp när de absorberar vatten, som riset när man kokar det. Men ris sväller betydligt mindre vid den temperatur som råder i en fågels magsäck, än i kokande vatten.

Fröätande fåglar är anpassade till att äta torra frön, av vilka många är kolhydratrika, liksom riskorn. Hos fröätande fåglar utsöndras magsaft i den första delen av magen (proventriculus), medan den följande magdelen (muskelmagen) krossar födan med hjälp av muskelrörelser och nedsvalda stenar. Det vore synnerligen märkligt om dessa fåglar inte skulle tåla att fröna, hela eller söndermalda, sväller i magen. Då borde de ju obönhörligt sorteras ut av det naturliga urvalet. Läs mer om fåglars matspjälkning i föregående svar.

Vi kan således lugnt fortsätta att kasta ris på brudpar vid bröllop. Seden är ursprungligen inte svensk. Den kommer från Storbritannien, dit den sannolikt förts från Indien. Riset är en fruktbarhetssymbol. 2014.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Koltrast (Turdus merula)

En sjungande koltrasthane (Turdus merula) är ett efterlängtat vårtecken. Courtesy of Erik Jørgensen from Encyclopedia of Life under this CC License.

Har koltrastar smaksinne? Känner den skillnad på köttfärs och pannkaka till exempel. Jag matar ett tiotal trastar med diverse nyttigheter: köttfärs, billig korv, äpplen, ugnspannkaka med russin. De är reserverade för varje ny rätt jag ger dem men när en av dem tar en bit verkar det som en signal och de andra gör likadant.

Det var en ovanligt smaklig måltid du dukar upp åt trastarna! Det vi kallar "smak" är egentligen en kombination av smaksinne, luktsinne och känsel. Läs mera om smak i gastronomisk mening på en annan sida.

Fåglar har smaksinne, men många fåglar anses ha dåligt luktsinne. Eftersom fåglar har bra syn får man också räkna med att de känner igen lämplig mat med hjälp av synsinnet. Trastarna kan säkerligen skilja mellan de olika maträtterna genom att kombinera några av de sinnen jag nämnt ovan. Att djur är tveksamma inför föda som de inte träffat på tidigare är väldigt vanligt. Detsamma gäller ju ofta små barn som ogärna vill äta nya maträtter. Detta får ses som en skyddsmekanism. Okänd mat kan ju vara giftig. När dina koltrastar väl prövat en smakbit av maten utan allvarliga följder, försvinner deras tveksamhet och de äter mer av den.

Det pågår en ständig evolutionär "kamp" mellan växter och växtätare. Växter utvecklar gifter som kan döda eller skada de växtätande djuren. Växtätarna kontrar genom att utveckla mekanismer för att oskadliggöra gifterna. Frukter och bär utgör ofta ett undantag, men definitivt inte alltid, det finns ju giftiga frukter och bär. Funktionen med att många frukter och bär är smakliga och ogiftiga är förstås att de ska bli uppätna. På så sätt kan fröna spridas via växtätarnas avföring, ibland mycket långa sträckor. Många frön måste faktiskt passera genom tarmen på en växtätare för att bli grobara. Ett problem med att elefanter blivit sällsynta i många delar av Afrika är att växter, vars frön måste passera en elefantmage, riskerar att utrotas. Läs mer om varför vissa frukter är giftiga på en annan sida. 2004, 2014.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Flamingons näbb

Flamingons märkliga näbb. Man skymtar mellan näbbhalvorna de lameller som filtrerar vatten, så att små organismer fastnar i dem och kan sväljas. Courtesy of Hans Hillewaert from Wikimedia Commons under this CC License.

Vad äter flamingon?

Alla flamingoarter pumpar med hjälp av tungan vatten ut och in ur sin näbb. Båda näbbhalvorna är försedda med lameller som fungerar som ett filter. De organismer som utgör flamingons föda pumpas in i näbben men kommer inte ut igen, utan fastnar i lamellerna och sväljs sedan. Födan utgörs av små djur, växter och bakterier som alla lever i vattnet eller i bottenslammet. Ofta rör flamingorna upp bottenslammet med benen för att lättare kunna filtrera i sig organismer som lever där.

Flamingornas lameller i näbben fungerar faktiskt på samma sätt som de filtrerande barderna hos bardvalarna, fast i mindre skala!

Flamingorna samlar in sin föda i grunda vatten, helst brackvattenslaguner och saltsjöar. För två arter som lever på samma lokaler gäller att den ena filtrerar vid vattenytan och den andra vid bottnen. På så sätt undviker de att konkurrera om födan. En art med stort avstånd mellan lamellerna uppges främst filtrera bort små djur, t.ex. kräftdjur och blötdjur. En annan art med litet avstånd mellan lamellerna kan filtrera bort mikroskopiska cyanobakterier (tidigare kallade blågröna alger) och mikroskopiska alger.

Intressant med flamingor är också att de inte själva bildar det pigment som ger dem den vackra rosa färgen. Pigmentet, som består av karotenoider (besläktade med pigmentet i morötter), får de i stället i sig via födan. Flamingor som inte får sin normala föda kan bli vita på grund av brist på karotenoider! 1999, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Ruvande pytonorm

En ruvande pytonorm, läs om dess matspjälkning i svaret nedan. Honor av pytonormar och deras släktingar ruvar faktiskt sina ägg. Honan ringlar sig runt äggen och upprätthåller en konstant temperatur, såväl i sin kropp som i äggen, genom att sätta i gång med muskelskakningar ("frossbrytningar") när temperaturen är för låg. På bilden har man flyttat på ringlingarna så att äggen syns. En ruvande pytonhona är således jämnvarm, precis som däggdjuren. Den reglerar kroppstemperaturen med en mekanism som också användes av oss människor när vi fryser. Courtesy of J. Lanki (Tropicario, Finland) from Wikimedia Commons under this CC License.

Hur funkar matspjälkningen hos reptiler?

Matspjälkningsapparaten hos de flesta reptiler är uppbyggd och fungerar på i princip samma sätt som jag beskriver ovan på denna sida för grodor. Dock gäller naturligtvis det som står om tungan och om "flugdetektorer" inte för reptiler.

En intressant anpassning finns hos pytonormar och boaormar. De äter mycket sällan. Det kan gå veckor eller månader mellan måltiderna. Under den tiden bryts matspjälkningsapparaten till stor del ner. Magsäck och tarmar krymper kraftigt. När de väl äter så stryper de först sitt byte, de är ju inte giftormar. Sedan sväljer de bytet helt utan att tugga det. De kan svälja byten som är nästan lika stora som de själva, till exempel en hel antilop. När de svalt bytet börjar magsäck och tarmar växa kraftigt och bilda matsmältningsenzymer. Då ökar deras ämnesomsättning upp till 40 gånger, lika mycket eller mer än vår ämnesomsättning ökar när vi springer så fort vi kan. Sedan ligger ormarna stilla i åtskilliga dagar, bryter ner bytet och tillgodogör sig maten. Läs i nästa svar hur ormar kan svälja stora byten. 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Äggsnok

De afrikanska äggsnokarna (arter av släktet Dasypeltis) lever på fågelägg och sväljer, som synes, äggen hela. Men de har ett speciellt utskott från ryggraden som krossar ägget när det passerar svalget. Courtesy of John H. Tashjian and copyright California Academy of Sciences.

Hur är ormars matspjälkningsapparat konstruerad? Hur kan ormar svälja mycket stora byten hela? Har de samma konstruktion som vi, men magsäcken måste då vara betydligt större, förstås? Jag tror mig veta att de spottar ut osmältbara rester i "spybollar" liksom till exempel ugglor gör. Stämmer det?

Ormarnas märkligaste anpassning till att svälja hela byten rör skelettet, snarare än matspjälkningsapparaten!

Ormarnas magtarmkanal består av munhåla, ett kort svalg, matstrupe, magsäck, tunntarm och grovtarm, precis som hos andra landryggradsdjur. De har inga särskilt specialiserade avsnitt, som kräva (som finns hos en del fåglar), muskelmage (hos fåglar och krokodildjur) eller flerdelad magsäck (hos t.ex. idisslare och kängurur, idisslarnas främsta "magar" bildas dock av matstrupens nedre del). Men de främre delarna av ormarnas magtarmkanal är mycket uttänjbara, vilket gör det möjligt att svälja stora byten hela. En annan viktig anpassning är att luftstrupen hos ormarna mynnar långt fram mellan underkäksbenen, vilket gör att djuren kan fortsätta andas medan de sväljer bytet.

När det gäller skelettet, så är benen i ormarnas käkapparat löst förbundna med varandra och med hjärnskålen med hjälp av tänjbara bindvävssträngar eller senor. Särskilt noterbart är att underkäkens båda halvor är förbundna med varandra med tänjbara senor. Dessutom är revbenen rörliga och bröstben saknas. Huden är mycket uttänjbar. Alla dessa anpassningar underlättar nedsväljandet av stora byten. Hjärnskålens ben är däremot fast förbundna med varandra, vilket gör att hjärnan inte skadas under sväljandet. De vanliga tänderna är i regel spetsiga och bakåtkrökta, vilket gör att bytet lättare hålls kvar och dessutom tvingas röra sig bakåt mot matstrupen. Vissa giftormar saknar dock vanliga tänder och har bara infällbara gifttänder och några få ersättningsgifttänder.

Jag skulle inte tro att ormar spottar ut spybollar. En alternativ möjlighet är att de bryter ner bytets ben med hjälp av magsäckens saltsyra och avger hår och annat osmältbart material med avföringen. 2000, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



En marulk, troligen Lophius piscatorius, ligger på bottnen av en norsk fjord och lurar på sitt byte. Artnamnet är avlett av latinets "piscator" som betyder fiskare. Ser du videon förstå du varför. Det är ett utmärkt exempel på bytesmimikry, se svaret nedan. Marulkens första ryggfensstråle är omvandlad till ett metspö, som är utvidgat till ett agn i spetsen. Fisken ligger stilla och viftar med sitt metspö. Detta syns tydligast i början på videon. När en bytesfisk kommer nära, hugger marulken till. Man ser till och med hur bytesfiskar angriper marulkens bete. I Sverige hittar man marulk (Lophius piscatorius) i Skagerrak och Kattegatt. Den säljs som matfisk, men den är hotad och bör undvikas i fiskdisken. Marulkens släktingar djuphavsmarulkarna lever i totalt mörker och har nästan alla ett ljusproducerande lysorgan i agnet. Läs om bioluminiscens på en annan sida. Vissa djuphavsmarulkar har parasitiska dvärghanar, hos en art bara cirka 6-7 mm långa. En sådan hane biter sig fast på den enormt mycket större honan, växer ihop med henne och ansluts till hennes blodomlopp. De flesta organ hos dessa hanar degenererar och de fungerar bara som leverantörer av spermier vid leken. From YouTube, courtesy of Lill Haugen.

Jag har fastnat på mimikry. Jag vet vad själva ordet innebär, men vad är då bytesmimikry?

Ordet har med "byte" att göra inte med "byta". Det innebär att ett rovdjur är försett med en struktur som liknar byte eller mat för de djur som rovdjuret äter. Rovfiskar kan ha ett utskott i munregionen som liknar bytet för det djur rovfisken vill äta. När detta djur går till attack mot vad som ser ut som ett byte så blir det uppätet. Marulkar är kända för att utnyttja sådan bytesmimikry, se videon ovan. Ett annat exempel är den amerikanska alligatorsköldpaddan (Macrochelys temminckii). Den har ett rörligt rött utskott på tungan som är otroligt likt en slingrande mask. Den kan ligga still med öppen mun och röra på utskottet. När en intresserad fisk kommer för att äta upp "masken", hugger sköldpaddan blixtsnabbt till. Sköldpaddan saknar tänder men har mycket kraftiga och vassa käkar. När mänskliga fiskare använder flugor och drag, som ser ut som sländor eller småfiskar, utnyttjar de samma princip. 2004, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hej! Under en dissektion av gös upptäckte vi vid studium av matsmältningsapparaten en mycket stor och flerfingrad blindtarm. Min fråga lyder helt kort: vilken funktion fyller blindtarmen hos gösen? Tacksam för svar!

Jag har inte själv dissekerat gös och har inte heller någon bild över gösens inre anatomi, men jag tror att det som avses med "en mycket stor och flerfingrad blindtarm" är de ofta fingerformade så kallade pylorusbihangen (appendices pyloricae). Bihangen, som finns hos de flesta benfiskar, utgörs av ett ofta stort antal (ett 10-tal till flera hundra) korta blindsäckar, som utgår från tolvfingertarmens främsta del, strax bakom magsäcken. De anses främst bidra till att öka tarmens absorberande yta. 2000.

Sven-Olle Nielsen

Till början på sidan



Nejonögelarv

En larv av ett nejonöga, en så kallad ammocoeteslarv (även kallad linål). Pilen pekar på gältarmen som är försedd med lodräta gälspringor (ljusa fält) omgivna av gälbågar (röda band). Läs mer om gältarmen i svaret nedan. Nejonögonen är enkelt byggda vattenlevande ryggradsdjur utan käkar. Ammocoeteslarverna anses vara mycket lika det för länge sedan utdöda djur som var det första ryggradsdjuret. Läs om de äldsta ryggradsdjuren på en annan sida. Läs om det vuxna nejonögat i nästa svar. Mikroskopiskt preparat. Courtesy of J. Houseman and  BIODIDAC.

Vilken uppgift har gältarmen och var sitter den?

Hos vattenlevande ryggradsdjur bildar svalget bakom munhålan en gältarm med gälspringor och gälbågar. Fiskar tar in vatten i munnen och pumpar ut det till omgivningen genom gälspringor på höger och vänster sida av huvudet. Mellan de lodräta gälspringorna sitter gälbågar och på gälbågarna de kraftigt ytförstorade gälarna. Gältarmen ingår alltså i fiskens andningsapparat. Gälarnas funktion är ju utbyte av syrgas och koldioxid. Hos hajarna syns gälspringorna på huvudets utsida, hos benfiskar (d.v.s. de flesta vanliga fiskar som abborre, gädda, rödspotta, sill m.fl.) är de dolda av ett gällock som kan öppnas och stängas. Läs om hur fiskar andas med gälarna på en annan sida. Texten fortsätter under bilden.

Bisköldkörtlarna

Här syns de fyra bisköldkörtlarna hos människan. Bilden visar schematiskt (inuti halsen) struphuvudet och luftstrupen sedda bakifrån. Framför luftstrupen ligger sköldkörteln. Bakom sköldkörteln på båda sidor av luftstrupen ligger de fyra bisköldkörtlarna. Bisköldkörtlarna insöndrar ett livsnödvändigt hormon (paratyroidhormon) som reglerar kroppens kalciumhalt. Modified image. Copyright 1996 Corel Corporation.

Hos landryggradsdjur (som människor) har gältarmen omvandlats till svalget. Muskulaturen i gälregionen har fått andra funktioner, bland annat i tungan (se nästa svar). Hos oss däggdjur anlägges fickor i huden och i svalget under fosterutvecklingen. Dessa fickor är början till gälspringor, men de försvinner sedan, och vi har naturligtvis inga gälspringor eller gälbågar när vi föds. Men vi har två par bisköldkörtlar på halsens framsida. Orsaken till detta är att de två paren anläggs i två olika par av gälbågar under fosterutvecklingen! 1999, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Nejonöga

Det här är huvudet av ett vuxet nejonöga, ett vattenlevande ryggradsdjur utan käkar. Den runda munöppningen är försedd med horntänder. Inne i munnen skymtar den likaledes med horntänder försedda tungan. (Läs mer om olika djurs tungor svaret nedan.) Ögonen buktar ut på båda sidorna av huvudet. Nejonögonens "tänder" bildas av hudens hornlager och är inte besläktade med tänderna hos oss och andra käkförsedda ryggradsdjur. Våra tänder består ju av ben. Tungan hos nejonögonen är också speciell för dem och har alltså inte något samband med vår. Vår tunga uppkom när gälarna tillbakabildades i samband med övergången till landliv, se nedan. Hos vissa arter är de vuxna nejonögonen parasiter som suger sig fast i en fisk med sin sugmun, raspar sönder dess hud med tungan och sätter i sig dess kött och blod. Andra arter äter dock inget alls efter det att de omvandlats från larver till vuxna, de bara leker och dör sedan. Läs ovan om nejonögonens larver. Courtesy of Konrad Schmidt and copyright James Ford Bell Museum of Natural History, University of Minnesota.

Finns det något djur utan tunga? Försöker föreställa mig något, men kommer ner på insektsnivå. - Om tungans funktioner hos olika djur.

Tungan är ett märkligt organ med muskler som fungerar som skelett! Fiskar saknar i regel tunga. En tunga i egentlig mening finns bara hos landryggradsdjur (groddjur, kräldjur inklusive fåglar och däggdjur). När fiskgälarna försvann (läs om gältarmen ovan) och ersattes av lungor så kunde musklerna i gälapparaten användas till annat. En del av dessa muskler bildade då tungan. Tungan gör det lättare att handskas med födan och det är detta som är tungans ursprungligaste och främsta funktion. Det är nämligen mycket svårare att handskas med födan på land än i vatten. Alla har vi någon gång tappat smörgåsen på golvet med smörsidan nedåt. I vatten händer inte detta, i varje fall så faller smörgåsen mycket långsammare.

Under utvecklingens gång har sedan tungan fått andra funktioner. Tungan är ju också ett smakorgan. De flesta smaklökarna sitter på den. Tungan hjälper människor att tala genom att forma eller förändra de ljud som tillsammans bildar språket. Många däggdjur tvättar sig som bekant med tungan. Hos däggdjurens ungar bidrar tungan till att skapa ett undertryck i munnen så att mjölken kan sugas in vid diandet.

I ben och armar finns muskler som åstadkommer rörelse och skelett som ger stöd. I tungan har musklerna båda dessa funktioner och skelett saknas! Det finns andra strukturer i djurvärlden som fungerar på samma sätt. Kända exempel är elefanternas snabel och bläckfiskarnas armar. Texten fortsätter under videon.

Ibland slår man knut på sig själv, men pirålarna är de enda ryggradsdjur som kan göra det i bokstavlig bemärkelse, se själv på videon ovan. Pirålarna lever på as, till exempel döda fiskar och valar. De har ett bra luktsinne och kommer långväga ifrån och i stort antal, när ett dött djur hamnat på havsbottnen. Eftersom de saknar käkar, utför de ett särskilt trick för att ta sig igenom huden på det döda djuret. De suger sig fast i huden, slår ett enkelt halvslag på sig själva och förflyttar knuten så att den ligger an mot huden. Sedan tar de spjärn mot knuten och rycker loss en bit hud. När de gjort så några gånger, har de skapat ett hål genom vilket de kan äta sig in i aset. De använder då sin tandförsedda rivtunga. Tungan motsvarar inte vår tunga och tänderna består av keratiner (hornämnen), inte av benvävnad som våra tänder. Läs om pirålarna fantastiska slem på en annan sida. From YouTube, courtesy of Epistefelus.

Hos många djur har tungan specialiserats för att underlätta intaget av en speciell sorts föda. En del groddjur saknar tunga, men många har en lång tunga med klibbig spets som de kastar ut i luften för att pricksäkert fånga insekter. Grodornas tunga är fäst i munhålans främre del, medan vår tunga är fäst i munnens bakre del. Kameleonter använder sin tunga på samma sätt som grodorna. Det finns flera däggdjur som är specialiserade på att äta myror och termiter. Hit hör myrslokar, myrkottar, jordsvinet och myrpiggsvinen. Många av dessa djur har en mycket lång klibbig tunga som de kan sticka in i insekternas bo för att fånga läckerbitarna. Hackspettarna har också en lång tunga som användes vid insektsfångst. Giraffen har en griptunga som används till att bryta loss kvistar som sedan tuggas och sväljes.

Fiskar har, som sagt, i regel ingen tunga. Rundmunnarna har en tunga som fungerar som en rasp och sönderdelar födan när de äter. Men den tungan har ett annat ursprung än vår. Rundmunnarna saknar käkar och är de enklast byggda ryggradsdjuren. Till dem hör pirålar och nejonögon. Se bildtexten ovan. Texten fortsätter nedanför bilden.

Rivtunga (radula) hos snäcka

Figur A visar en del av det band med tänder som finns i rivtungans (radulans) längsriktning hos sötvattenssnäckan (Leptoxis compacta), figur B visar de mellersta tänderna i högre förstoring. Förstoringen framgår av skalstrecken (1 µm motsvarar 0,001 mm). Tänderna innehåller kitin, samma ämne som ingår i insekternas yttre skelett. Rivtungan fungerar som en rasp eller fil. Muskler drar bandet med tänder fram och tillbaka runt en broskartad upphöjning på munnens golv, ungefär som om man skulle dra en rem fram och tillbaka runt en stång. Rivtungan sönderdelar då födan. Tänder som slitits ut ersätts med nya. Svepelektronmikroskopisk bild. From NV Whelan, PD Johnson, PM Harris (2012) "Rediscovery of Leptoxis compacta (Anthony, 1854) (Gastropoda: Cerithioidea: Pleuroceridae)", PLoS ONE 7(8): e42499, under this CC License.

Hos en del ryggradslösa djur finns strukturer som kan ha liknande funktioner som vår tunga. Hos många blötdjur (bland annat hos snäckor och bläckfiskar) finns en så kallad rivtunga (radula) som används till att sönderdela födan. Insekterna behandlar födan med hjälp av mundelar som är omvandlade ben eller delar av huvudkapseln. Fjärilarnas sugsnabel kallas ibland för tunga, likaså den så kallade hypopharynx på vilken salivkörtlarna mynnar hos en del insekter. Men mundelarna ligger utanför den egentliga munnen och det är därför inte lämpligt att använda ordet tunga. 2001, 2013, 2014.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Jag undrar hur det kommer sig att asgamar, hyenor och lejon inte blir magsjuka när de äter så dålig mat. De äter ju kadaver ibland. Skulle jag äta den maten så skulle jag förmodligen bli väldigt magsjuk eller rentav dö i matförgiftning.

Rovdjur och asätare tenderar att producera mycket saltsyra i magen. Saltsyran löser upp benfragment, men är ju också bakteriedödande. Människor med nedsatt saltsyraproduktion drabbas lätt av magtarminfektioner.

Jag skulle också gissa att asätare har ett välutvecklat immunsystem i mag-tarmkanalens vägg och en tät tarmvägg som inte släpper igenom många bakterier. Hos människan utgör immuncellerna i mag-tarmkanalens vägg faktiskt den största mängden immunologiskt aktiv vävnad i kroppen. Slutligen kan man spekulera i att asätare har en stabil mikroorganismflora, som kan konkurrera ut potentiellt skadliga bakterier i tarmen. 2011.

Tillägg: År 2014 publicerades en undersökning av mikroorganismerna i grovtarmen hos korpgamen (Coragyps atratus) och kalkongamen (Cathartes aura), som båda räknas till kondorfåglarna ("nya världens gamar"). De är asätare. Man fann att de har en mycket sur magsaft, som dödar de flesta mikroorganismer. Deras tarm innehåller ovanligt få bakteriearter. De dominerande arterna är klostridier och fusobakterier, som kanske konkurrerar ut andra arter. Klostridierna är kända för att producera gifter, som ofta ger ofta upphov till matförgiftningar hos människor och andra djur. Till släktet Clostridium hör de bakterier som ger upphov till de mycket farliga sjukdomarna stelkramp och botulism. Botulinumgiftet är ett av de starkaste kända gifterna. Fusobakterierna bryter ner kött och hjälper kanske gamarna att spjälka maten. Förmodligen är gamarna immuna mot bakteriernas gifter. Intressant nog har man hittat en liknande bakterieflora, med klostridier och fusobakterier, hos en alligatorart som också är asätare. 2015.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig:
Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus
Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
Telefon: 046-222 93 53
E-post:
Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar.
Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.