Info om  djur   Fråga   Svar   Djurfakta   Artiklar   Källor 

Lunds universitet
Facebook

Påfågelöga vid normalsyn
 
Fråga en zoofysiolog

Syn: färgseende och färgblinda ögon hos människan och andra djur

Hur upplever färgblinda världen? Existerar färger eller uppkommer de i betraktarens hjärna?
Hur kan vi se så många färger med bara tre syncellstyper? Kan färgblinda se fler nyanser av de färger de ser?
Kan hundar och hästar se färger? Om de kan, hur många?
Om gula fläcken och blinda fläcken i ögats näthinna. Hur vi fick bättre färgseende genom en extra genkopia
Kan rådjuren se mig i skogen? Ska man kamouflera sig?
Vilka färger ser vildsvin? Varför har de flesta däggdjur dåligt färgseende?
Om färgseendets utveckling hos ryggradsdjuren. Om att se UV-ljus efter att ha opererats för grå starr
Om synbortfall vid grå starr, UV-syn efter operation och målaren Monet
Om ultravioletta blommor som lockar insekter
Ser kräftor rött?
Sök i alla svar och i alla djurartiklar
Åter till "Svar på frågor"


Påfågelöga vid normalsyn Påfågelöga vid protanopi
Påfågelöga vid deuteranopi Påfågelöga vid tritanopi
Människans färgseende

Hos människan förmedlas färgseendet av tre typer av synceller som kallas tappar. En typ är mest känslig för gulgrönt ljus (fast kallas oftast rödkänslig), en annan för grönt ljus och den tredje för violett ljus (fast kallas oftast blåkänslig). Jag använder nedan termerna blåtappar, gröntappar och rödtappar. Läs i svaret nedan om vad färger är för något.
    Det finns olika typer av färgblindhet. Vid protanopi saknas fungerande rödtappar, vid deuteranopi fungerande gröntappar och vid tritanopi fungerande blåtappar. Vid akromatopsi saknas helt färgseende.
    Ovan ses fyra bilder av en fjäril, ett påfågelöga. De har tagits fram med ett datorprogram som används vid webbdesign för att simulera färgblindhet. Notera att det är simuleringar. Den normalseende kan omöjligt föreställa sig hur den färgblinde upplever färger. Bilderna försöker återge normalt färgseende (upptill till vänster), protanopi (upptill till höger), deuteranopi (nedtill till vänster) och tritanopi (nedtill till höger). Protanopibilden och deuteranopibilden är rätt lika varandra. Orsaken till detta är att rödtapparna och gröntapparna skiljer sig betydligt mindre från varandra i sin känslighet för olika färger än de båda gör från blåtapparna.
    De flesta människor som har problem med färgseendet är dock inte färgblinda, utan har bara nedsatt färgseende. Vanligast är grönsvaghet, därnäst rödsvaghet. Akromatopsi är mycket sällsynt och ger även kraftigt nedsatt synskärpa och svårighet att tåla starkt ljus. Detta beror på att det bara är stavarna som fungerar i ögat. Dessa synceller ombesörjer mörkerseende och sitter dessutom glest i näthinnan vilket sänker synskärpan.
    Bland män har ca 8-10 procent någon typ av medfödd nedsättning i färgseendet, bland kvinnor bara cirka 1 procent. Detta beror på att generna för de två proteiner, fotopigment, som finns i rödtappar och gröntappar, är belägna på X-kromosomen. Eftersom män bara har en X-kromosom ger en muterad gen alltid utslag. Hos kvinnor måste båda X-kromosomerna innehålla den muterade genen för att färgblindhet ska uppkomma. Image courtesy of Per Douwes.

Vad menar vi egentligen med färgseende? Människans öga har förmåga att ta emot och hjärnan att tolka synintryck för olika frekvenser av ljus, det vill säga olika färger. Vi kan också skilja på svart, vitt och olika gråtoner. Vad är egentligen färg? Om vi kunde konstruera ett öga för andra våglängder, skulle vi fortfarande uppfatta detta som färg, det vill säga rött, orange, gult o.s.v. Vad är egentligen "rött"?

Detta är en intressant fråga. Färger existerar bara i vårt medvetande, i vår subjektiva upplevelse av omvärlden. I den fysikaliska verkligheten existerar bara elektromagnetisk strålning av olika våglängder. I ögat och hjärnan behandlas de synliga våglängderna genom komplexa processer, något som resulterar i vår upplevelse av färg. Upplevelsen återspeglar inte alltid våglängden. En yta som skickar ut ljus av en viss våglängd upplevs ändra färg om färgen på bakgrunden ändras. Uppdelningen i rött, orange, gult, blått och andra färger existerar också bara i vårt medvetande. Färgblinda personer upplever färger på ett annorlunda sätt än normalseende. Läs faktarutan ovan.

I olika mänskliga språk kan färgspektrum indelas i färger på olika sätt. Vietnamesiska skiljer inte mellan blått och grönt, utan använder samma ord för dessa båda färger. Men vietnameser kan ändå se skillnaden mellan olika nyanser av blått och grönt. Icke desto mindre är det sannolikt att språk och kultur i visss mån påverkar vår upplevelse av färger.

Många djur har ögon, som känner av ultraviolett ljus. Hos bland annat fåglar och insekter hittar man synreceptorer som är känsliga för ultraviolett. Många blommor är färgade i ultraviolett. Detta ser inte vi, men de pollinerande insekterna gör det. Vi kan omöjligt föreställa oss hur dessa djur tolkar ultraviolett. Läs om ultravioletta blommor nedan på denna sida.

Infraröd strålning absorberas totalt av levande vävnader, så det finns inga linsförsedda ögon som kan känna av infrarött (värmestrålning). Men hos en del ormar (bl.a. skallerormar och boaormar) finns så kallade groporgan, luftfyllda fördjupningar på huvudet med en smal rund öppning. De fungerar som en slags "ögon" för värmestrålning. De utnyttjar hålkameraprincipen. Läs om ormar med "IR-kameror" på en annan sida. 2011, 2014, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Jag har hört talas om en färgblind person som var extremt duktig på att skilja gröna nyanser mellan olika starrarter, som andra inte såg skillnad på. Skulle det kunna vara så att gräsätare är bättre på att se nyanser i det gröna, därför att gröntapparna har brett ut sig på bekostnad av de röda?

Läs gärna först om färgblindhet ovan på denna sida.

Det framgår inte vilken typ av färgblindhet eller färgsvaghet, som personen lider av. Grönsvaghet är den vanligaste typen av så kallad "färgblindhet", därnäst kommer rödsvaghet. Men det går ändå att svara på frågan. De färgregistrerande tapparna finns i näthinnan. Ser man till näthinnans funktion så har alla färgblinda och färgsvaga personer sämre färguppfattningsförmåga än personer med normalt färgseende. Detta gäller definitivt inom det gröna området, där rödtapparnas och gröntapparnas färgkänslighetskurvor överlappar varandra. Sämre färgseende innebär att man kan urskilja färre färgnyanser. Texten fortsätter under faktarutan.

Stavarnas och tapparnas färgkänslighet

Färgseende och mörkerseende: tapparna, stavarna och färgpigmentens egenskaper

Färgkänsligheten hos de fyra typerna av synceller, de tre tapptyperna och den enda stavtypen. Den lodräta axeln visar ljusabsorptionen, anpassad så att de fyra kurvornas maxima ligger lika högt. I verkligheten ligger de olika syncellernas maxima olika högt. Den vågräta axeln visar ljusets våglängd i nanometer (nm). Ljusets färg bestäms av dess våglängd. Ett ungefärligt färgspektrum ligger bakom kurvorna (det stämmer dock inte helt och hållet). Siffrorna överst visar absorptionsmaximum (nm) för de fyra färgabsorberande pigmenten. Den svarta kurvan avser stavarna. De tre tapptypernas kurvor är färgade i blått, grönt och rött. En syncell ger maximalt färgsvar vid sitt absorptionsmaximum och ett mycket svagt färgsvar längst ut på sin kurvas svansar. För den intresserade följer här en utförligare förklaring.
    Notera att de tre tappkurvorna överlappar varandra. Tack vare överlappen kan vi urskilja olika färgnyanser. Om kurvorna inte hade överlappat varandra, hade vi bara kunnat urskilja tre färgnyanser. Vi tar två exempel och använder kurvorna ovan. Maximal retning av gröntapparna, mycket stark retning av rödtapparna och väldigt svag retning av blåtapparna tolkas som en grön nyans i mitten av det gröna spektralområdet. Svag och lika stor retning av blåtapparna och gröntapparna tolkas som en blå nyans nära det gröna spektralområdet.
    Stavarna retas starkast av gröna och blå nyanser. De har mycket låg känslighet för rött ljus. Detta innebär att vi i mörker urskiljer blått och grönt ljus lättare än rött. Men vi tolkar inte ljuset som grönt eller blått. I mörker tolkar vi allt ljus som olika grader av grått, beroende på både dess ljusstyrka och dess färg. Ljus vars färg ligger nära stavarnas absorptionsmaximum uppfattas som ljusare grått, än lika starkt ljus vars färg ligger långt ifrån maximum. Det är bara de tre samverkande tapparna som ger en färgupplevelse. De har så låg ljuskänslighet att de inte aktiveras i mörker. "I mörkret är alla katter grå." Courtesy of Pancrat, from Wikimedia Commons under this GNU License.

Orsaken till att man över huvud taget kan urskilja många färgnyanser, inte bara tre färger, är att färgkänslighetskurvorna för de olika tapptyperna överlappar varandra. Man väger samman informationen från två eller tre tapptyper. För att ta ett exempel, så leder medelstark retning av gröntapparna tillsammans med maximal retning av rödtapparna till upplevelsen av gula nyanser. Detta förklaras utförligare i bildtexten ovan.

Då uppkommer frågan om man på något sätt kan kompensera för sin färgsvaghet eller sin färgblindhet. En möjlighet är att områden i storhjärnans synbark som normalt behandlar information från den saknade eller försvagade tapptypen i stället behandlar information från de andra två tapptyperna. Detta skulle kunna kompensera för näthinnans brister. Med allra största sannolikhet är det emellertid näthinnans tappar, som begränsar vår förmåga att urskilja olika färgnyanser, inte hjärnans syncentra. Så din väns skicklighet beror inte på en exceptionellt bra förmåga att urskilja gröna nyanser. 2014.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hej. Jag undrar om hundar och hästar har något färgseende. Tack på förhand.

Däggdjur har i allmänhet färgseende, men det är sämre än hos de flesta andra ryggradsdjur. Hur bra färgseendet är bestäms av hur många olika sorters tappar (ljuskänsliga celler som har hand om färgseendet) det finns i näthinnan. Människan och andra högre apor har tre typer av tappar (mest känsliga för blått, grönt och rött), medan de flesta andra däggdjur (däribland hundar och hästar) har två typer (mest känsliga för blått och grönt). Med bara två typer kan man inte urskilja lika många olika färgnyanser, men färgseende är det i alla fall. Med våra tre typer av tappar kan vi skilja på ca en halv miljon olika färgnyanser (färgton, mättnad, ljushet). Hästar och hundar kan urskilja en tiondel så många färgnyanser och de är framförallt sämre på att skilja röda och oranga färgtoner åt. Men de kan utan problem skilja klart grönt från klart rött. Det är en myt att tjurar inte kan se rött. 1999, 2013.

Dan-E. Nilsson

Till början på sidan



Hur det kan vara så att däggdjuren förlorade sin förmåga att se rött, men att gamla världens apor återfick rödtappar? Kan det vara så att de tidiga däggdjuren ändå behöll ett litet antal rödtappar? Annars känns det som en lång väg för evolutionen att skapa rödtappar igen.

Läs gärna först om människans färgseende och om däggdjurens färgseende ovan på denna sida. Texten fortsätter under faktarutan.

Höger näthinna sedd genom ett oftalmoskop

Ögonbottnen, gula fläcken och blinda fläcken

Bilden visar den högra ögonbottnens näthinna sedd med ett så kallat oftalmoskop, Den gula fläcken avtecknar sig som ett mörkt runt område. Mitt i fläcken finns ett ännu mörkare område, fovean (den centrala gropen). I fovean finns merparten av tapparna, de tre typer av synceller som står för färgseendet. Dessa tappar ligger dessutom mycket tätt, vilket innebär att "pixeltätheten" är hög i fovean. Allt seende med hög synskärpa och nästan allt färgseende förmedlas därför av den mycket lilla fovean.
    I resten av näthinnan ligger syncellerna mycket glesare och utgörs huvudsakligen av stavar. Stavarna är ljuskänsligare än tapparna, men de urskiljer inte färger. Merparten av näthinnan användes således för perifert seende med låg synskärpa och för mörkerseende.
    Den blinda fläcken är det område i näthinnan där synnervens nervfibrer lämnar den, på väg mot hjärnans syncentra. Hit kommer också en artär, som försörjer ögat med blod, och en ven, som för bort blodet. Man ser hur blodkärlen förgrenar sig, med ursprung i blinda fläcken. I den blinda fläcken saknas synceller. Den ger således upphov till en lucka i synfältet. Men vi uppfattar inte denna lucka som svart, eftersom hjärnans syncentra fyller ut den, så att den för oss ser ut som angränsande delar av synfältet. Ögonbottnens röda färg beror på att blodet reflekterar det röda ljuset. Här har vi förklaringen till att pupiller kan vara röda av reflekterat ljus på fotografier tagna med blixt. Modified image. Courtesy of Danny Hope, from Wikimedia Commons under this CC License.

Nej, de flesta däggdjur saknar helt rödkänsliga tappar. De har bara två typer av tappar. Men den evolutionära väg som måste passeras för att skaffa sig ett nytt tappsystem är inte så lång som du tror. Genen för det grönkänsliga fotopigmentet ligger hos däggdjuren på X-kromosomen. För cirka 40 miljoner år sedan skedde en duplikation av denna fotopigmentgen. Detta ägde rum i den utvecklingslinje som senare ledde fram till gamla världens apor, inklusive människoaporna och människan. En duplikation innebär att det vid DNA-syntesen sker ett fel, som leder till att en kromosom får två kopior av samma gen. En av dessa två fotopigmentgener genomgick sedan mutationer så att dess färgkänslighet försköts åt det röda hållet. Därmed kunde en tredje population av tappar utvecklas och, i och med det, ett bättre färgseende, i synnerhet inom det röda spektralområdet. Individer med tre tapptyper gynnades starkt av det naturliga urvalet. Detta berodde kanske på att de hade lättare att se när frukter blev mogna. Mogna frukter innehåller mycket socker och är näringsrikare än omogna. Till slut hade alla individer tre tapptyper. 2014.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hej! Jag är en entusiastisk jägare som blivit frälst på rådjur. Spelar färgen på kläderna någon roll när man jagar rådjur? Jag har hört att de är färgblinda, men kan se kontraster. Ska man därför ha kläder som överensstämmer med naturen där man jagar? Och vad ska man göra åt vittringen som man avsöndrar? Skrämmer myggmedelsdoften bort rådjuren? Tacksam för svar!   PS En trevlig sida som ger ett behagligt intryck för såväl ögat som hjärnan. DS

Rådjur är inte färgblinda, men de har ett sämre färgseende än människor. Om kläderna upplevs som väl kamouflerade av människor bör de vara så även för rådjur (däremot inte nödvändigtvis för fåglar som har ett mer avancerat färgseende än vi). Vittringen är naturligtvis viktig. Rådjur blir på sin vakt om de känner en obekant eller oidentifierad doft. Att ta bort alla dofter går inte (rådjur har ett betydligt bättre doftsinne än människor), men undvik att öka på dofterna. Bäst är att låta vindens doftskugga göra jobbet. 1999, 2013.

Dan-E. Nilsson

Till början på sidan



Vildsvinets huvud

Vildsvinets blick. Trynet är ett utmärkt redskap som både luktar sig fram till födan och används till att gräva upp den. Courtesy of Wikimedia Commons under this GNU License.

Mycket bra hemsida! Jag har en fråga som du kanske vet svaret på. Kan grisar se färger? Jag har hört att grisar inte kan se rött och grönt, men häromdagen så läste jag att de kan se blått och grönt. Jag undrar eftersom jag jagar vildsvin på natten med åtel. Det är tillåtet att belysa åteln. Ofta har man vit eller grön belysning. Grisarna är mycket skygga och svårjagade. Som jag ser det så har man fel belysning om grisarna kan se grönt. Jag skulle vilja ha en belysning som grisarna inte kan se, kanske rött. Skulle mycket gärna vilja ha svar från dig.

De flesta däggdjur har två typer av tappar i ögat, medan människan och många apor har tre. Svin har två typer. Tapparna är de celler i ögat som står för färgseendet. De olika tapptyperna är känsliga för olika färger. Med tre tapptyper har människor ett bättre färgseende än de flesta andra däggdjur. Läs om människans färgseende ovan på denna sida.

Man har i två studier testat färgseendet dels hos tamgriskultingar och dels hos japanska vildsvin (en annan underart av vildsvinet än de europeiska). I båda fallen tränade man djuren i att välja mellan olika färgalternativ, och de belönades med mat om de valde rätt. Valen stod mellan en viss färg (t.ex. blå, grön eller röd) och grått med samma luminositet (ljusintensitet) som färgen. Fler undersökningar borde kanske göras, bland annat därför att man bara använde bara två djur i vardera studien.

Tamgrisarna kunde skilja mellan blått och grått, men inte mellan grönt och grått och inte mellan rött och grått. Man drog slutsatsen att grisarna bara kunde urskilja blått bland de tre grundfärgerna blått, grönt och rött.

Vildsvinen kunde, precis som tamgrisarna, skilja mellan blått och grått, men inte mellan rött och grått. De hade emellertid en viss förmåga att skilja mellan grönt och grått, men inte lika bra som mellan blått och grått. Man fann också att det blev successivt allt svårare för dem att skilja färg från grått när man testade successivt allt längre våglängder av grönt, alltså närmade sig gult. Man drog slutsatsen att vildsvin har en viss förmåga att urskilja gröna nyanser och att denna förmåga gått förlorad, när man avlat fram tamgrisar.

Hos däggdjur är stavarna de synceller som används i svagt ljus. De är mycket ljuskänsligare än tapparna. Stavarna är känsliga för blått och grönt ljus, men när de reagerar på blått och grönt upplever vi inte färgerna, utan uppfattar bilden som grå. Stavarna har mycket låg känslighet för rött ljus.

För många miljoner år sedan förlorade de tidiga däggdjuren tapptyper för vissa färger. De fick då bara två tapptyper kvar och därmed ett sämre färgseende. Detta har tolkats som en anpassning till ett nattaktivt liv. Det kan då ha varit funktionellt att behålla tapparna för blått och grönt, de färger som stavarna är mest känsliga för. Dessa tappar skulle kunna användas tillsammans med stavarna i skymningen innan natten faller på.

Summa summarum, du ska nog pröva rent rött ljus. Troligen kan vildsvinen inte se rött med sina tappar och deras stavar har med största sannolikhet liten känslighet för rött ljus. 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Medfödd grå starr

Ett öga med medfödd grå starr som helt blockerar synen. Notera att detta inte är ålderbetingad grå starr, som brukar utvecklas långsamt. I Sverige blir man opererad för starr, vilket numera är en enkel operation. I U-länder med dålig tillgång till sjukvård är grå starr en vanlig orsak till blindhet. Courtesy of the National Eye Institute, in the public domain.

En god väns mor har fått ögonen opererade. Nu ser hon mycket bra igen och utan glasögon. Hon säger att hon kan se UV-ljus efter operationen. Den upplevs som turkos på gränsen mot vitt eller, som hon sade, det är svårt att beskriva. Kan det vara så att vi någon gång i människans utvecklingsfas kunde se UV-ljus och att vi då hade nytta av det?

Ryggradsdjurens utveckling började i vattnet. De första ryggradsdjuren hade troligen ett avancerat färgseende, med tappar känsliga för rött, grönt, blått och ultraviolett ljus. En teori påstår att de snabba ändringar av ljusintensiteten som upplevs direkt under en vattenyta, när det finns vind och vågor, gjorde att färgseende var en stor fördel.

En del fiskar förlorade en del av sina tapptyper, men många reptiler och de flesta fåglar har alla fyra typerna kvar. Däggdjuren förlorade två typer, de flesta däggdjur har en tapp känslig för grönt ljus och en för blått, men vissa (som möss) har en ultraviolett tapptyp i stället för en blå. Då blir det mycket litet överlapp mellan de båda tapparnas färgkänslighet och inget bra färgseende. Registreringen av den kontinuerliga färgskalan, som den ses i en regnbåge, bygger nämligen på principen att en viss färgnyans uppfattas av flera tapptyper, helst mer än två. Eftersom olika tapptyper reagerar olika starkt på en viss färgnyans, får man olika reaktionsmönster för olika nyanser.

Hos människan och gamla världens apor har det tillkommit en tredje tapptyp, känslig för rött ljus. Detta var kanske en evolutionär anpassning som gjorde det lättare att hitta mogna frukter. Vår blåtapp är ganska känslig för ultraviolett ljus, och även våra rödtappar och gröntappar reagerar på sådant ljus. Men ögats lins absorberar UV-strålningen så att den inte når näthinnan.

Så din väns mor hade förmodligen genomgått en operation där man tog bort hennes linser och nu ser hon ultraviolett ljus. Men hon har ju inget begrepp om färgen. Färgen uppfattas som en färg som vi ser vanligtvis, och vilken färg det är, beror på hur känsliga de tre tapptyperna är för ljuset. Det är intressant att hon upplever UV som turkos, för det betyder att tapparna får liknande signaler av UV-ljus som de får av turkost ljus.

Almut Kelber, Anders Lundquist

Till början på sidan



Claude Monets 'Näckrosdamm', 1899, och 'Huset bland rosorna', 1925
Claude Monets 'Den japanska bron vid Giverny' 1918-1924

Tre målningar av Claude Monet (1840-1926). "Näckrosdamm" (1899; överst till vänster) målades innan han drabbats av grå starr. "Huset bland rosorna" (1925; överst till höger) målades efter det att han starropererats och fått starrglasögon. "Den japanska bron vid Giverny" (1918-1924; nederst) målades under den tid då hans synförmåga var kraftigt påverkad av grå starr. Man vill gärna förmoda att de violetta inslagen i tavlan uppe till höger beror på att målaren såg UV-ljus efter starroperationen. Man vill också gärna förmoda att den dominerande brunaktiga färgskalan och de breda penseldragen i tavlan nedtill beror på att hans färgupplevelse och synskärpa var påverkad av starren. Men det finns invändningar mot dessa resonemang. Han kanske målade som han ville måla, med Gustaf Frödings ord: "Så jag målar, donna Bianca, / ty det roar mig att måla så!" Courtesy of Wikimedia Commons and WikiPaintings, in the public domain.  Anders Lundquist

Om synbortfall vid grå starr, UV-syn efter operation och målaren Claude Monet.

Linserna i våra ögon grumlas successivt under loppet av vår levnad på grund av att deras proteiner ändrar sin struktur. Hos äldre personer leder detta ofta till en allvarligt nedsatt syn. Detta tillstånd benämns katarakt eller grå starr. Orsaken är förmodligen att linserna skadas av den UV-strålning de absorberar. Även kraftig värmestrålning och vissa sjukdomar, till exempel sockersjuka (diabetes mellitus), kan leda till grå starr. Numera återställer man synen genom att ta bort de grumliga linserna och ersätta dem med kontaktlinser eller med konstgjorda linser som opereras in i ögat. Dessa linser blockerar UV-strålningen för att skydda näthinnan. Men vissa av dem släpper igenom en del av den långvågiga UV-strålning som ligger närmast det synliga violetta ljuset i spektrumet.

Det är vanligt att starropererade personer upplever omgivningens färger annorlunda. Eftersom många föremål omkring oss kan reflektera UV upplever dessa personer ofta en violett anstrykning där vi andra inte kan se någon sådan. En del tycker att deras upplevelse av omvärlden berikats, andra trivs inte med det. Innan det fanns kontaktlinser och inopererbara linser bar starropererade personer så kallade starrglasögon som släppte igenom mer UV-ljus. Sådana glasögon används fortfarande i utvecklingsländerna.

Den impressionistiske målaren Claude Monet är berömd för de fantastiska färger han bland annat använde när han målade sin berömda trädgård med näckrosdammen. Kollegan Cézanne lär ha sagt: "Monet är bara ett öga - men vilket öga!" Mot slutet av sitt liv drabbades Monet av grå starr. Vid starr gulnar linsen vilket leder till att färgupplevelsen förändras. Detta kan ha varit orsaken till den förändrade färgskala som hans målningar uppvisar under den tid då starren förvärrades. Man kan dock invända att han måste ha upplevt färgskalan på paletten och på motivet på samma sätt. Därmed hade han kunnat välja samma färger som tidigare. Den spanske renässansmålaren El Greco målade mycket långsträckta figurer. Det har antagits att detta berodde på att han hade astigmatiska ögon. Men detta är ett felslut. Om han målade figurerna som han såg dem, skulle de få en normal form för en icke astigmatisk betraktare.

Å andra sidan måste det vara svårare för Monet att skilja mellan olika färger, när han såg världen genom en gul lins som filtrerar bort en del av färgspektrum. Det påstås att han till en början tittade på färgtubernas etiketter för att kunna måla med de färger han använt tidigare. Senare ändrades emellertid hans färgskala, med mera orange och mindre ljusblått, och konturerna blev suddigare. Detta kan ha berott på att hans färgupplevelse förändrades och att hans synskärpa försämrades på grund av starren. Men vi kan inte vara säkra på det.

Till slut genomgick Monet år 1923 en starroperation. Därefter återvänder han till en färgskala som påminner om hans tidigare verk. Men han klagade över att han upplevde färger annorlunda än han gjorde före sjukdomen. Han avled år 1926. 2012, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Nektartecknet hos en gyckelblomma kan ses vid UV-bestrålning

Blommor av gyckelblomma (släktet Mimulus) belyst med vanligt ljus (till vänster) och UV-strålning (till höger). Det mörka området på den högra bilden är ett så kallat nektartecken eller honungsmärke som sannolikt vägleder pollinerande insekter till den smakliga nektarn i botten av blomman. Notera att vi inte kan uppleva blommans färger på samma sätt som insekterna gör, eftersom våra ögon inte är känsliga för UV-strålning. Dessutom har den fotografiska filmen annorlunda färgkänslighet än våra ögon. Men den högra bilden ger en uppfattning om ett mönster som insekterna, men inte vi, kan se. Courtesy of Wikimedia Commons under this GNU License.

Vi odlar tistelfjärilar i klassrummet och mina elever går in för detta med liv och lust. En av frågorna som dök upp var hur fjärilarna ser, så jag undrar om du kan hjälpa oss med svaret på den frågan.

Fjärilar har facettögon. Läs om insekternas syn på en annan sida. Alla fjärilar man studerat har färgseende. Många fjärilar har fyra eller fem olika typer av synceller känsliga för olika färgområden. Detta ger dem ett mycket bättre färgseende än människan. Många fjärilar kan också se i UV-området, vilket människor inte kan. Det innebär att världen ser mycket annorlunda ut för fjärilarna. Här kan du se hur olika blommor ser ut i UV och synligt ljus. De flesta blommorna finns i Sverige. Här är mönstret hos vanlig smörblomma (Ranunculus acris) och här hos nattljus (Oenothera biennis). Notera att UV-bilderna bara visar de mönster som uppträder i UV-ljus. Vi kan ju inte se UV-färger, så UV-färgerna är i bilderna ersatta med färger vi kan se. Blommor har ofta för oss osynliga mönster i UV-färger. Dessa mönster gör det troligen lättare för pollinerande insekter, t.ex. fjärilar, att hitta blommorna. 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Jag har gjort ett test med kräftburar och då visar det sig att burar med röd ingångstratt är mycket fiskligare än vad de med svart ingångstratt är. Därför har jag en fråga, om kräftor ser färger eller om det röda är ljusare så att kräftorna därför ser det lättare.

Kräftor är inte så bra på att se färger, men kan i alla fall se skillnad på rött och svart. Däremot är djur som lever i vatten ofta bra på att se kontraster, d.v.s. hur ljus eller mörk en färg är jämfört med bakgrunden. Just i ditt fall kan det faktiskt vara så att kräftorna ser den röda färgen bättre för att den är ljusare, d.v.s. har en högre kontrast mot bakgrunden än den svarta färgen. Man kan testa det genom att göra trattarna i olika färger, fast med samma kontrast. Precis det gör forskare för att se om djur verkligen ser färger eller om de bara går på "ljusheten", men då mäter man färgerna med ett speciellt instrument för att se till att de verkligen är exakt lika "ljusa" under experimentet.

Vilket det är i ditt fall är svårt att säga utan att göra just sådana experiment, men fortsätt gärna testa! Om du gör en grå (d.v.s. "ljusare" svart) ingångstratt och kräftorna föredrar den framför den helt svarta så är det antagligen kontrasten och inte färgen kräftorna går på. 1999.

Anna Gislén

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig:
Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus
Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
Telefon: 046-222 93 53
E-post:
Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar.
Information: Om cookies ("kakor")

Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.