Vad menas med att tagghudingar har femtalig symmetri?
Det innebär man kan skära fem olika plana snitt genom kroppen, vilka alla ger upphov till två kroppshalvor som är spegelbilder av varandra. För att ta ett exempel, så är ju de flesta sjöstjärnor femarmade. Vart och ett av de fem snitten skär sönder sjöstjärnan från översidan mot undersidan. Varje snitt går genom en armspets och genom spetsen av en av de vinklar som bildas mellan armarna. Sjöborrar har ju inga armar, men tittar man på deras skal när taggarna är borttagna, så ser man ett mönster som motsvarar de fem armarna hos sjöstjärnorna. I tagghudingarnas anatomi finns dock vissa avvikelser från den femtaliga symmetrin. Femtalig symmetri är en form av radialsymmetri. Hjul kan vara radialsymmetriska. Ett hjul med åtta symmetriskt placerade ekrar har åttatalig radialsymmetri, om utsidan av hjulet (svarande mot sjöstjärnans översida) ser
annorlunda ut än insidan (svarande mot sjöstjärnans undersida med dess mun). Nässeldjur (t.ex. maneter och havsanemoner) är ursprungligt radialsymmetriska. Tagghudingarna däremot härstammar från bilateralsymmetriska djur, se nästa stycke. Biradialsymmetri innebär att det finns två symmetriplan ("spegelplan"). Ovannämnda hjul blir biradialsymmetriskt om man förser det med endast två motställda ekrar. Kammaneterna (se bilden ovan) är den enda djurstammen med biradialsymmetri. Kammaneterna är en enkelt byggd stam som placeras nära nässeldjuren i djurens släktträd.
Vi däggdjur och de flesta andra djur har bara ett symmetriplan ("spegelplan"). Planet delar oss i en högersida och en vänstersida som är spegelbilder av varandra. Detta kallas bilateralsymmetri. Bilateralsymmetriska djur har en buksida (ventralsida) och en ryggsida (dorsalsida) som är olika, samt en framände (kranial eller rostral ände) och en bakände (kaudal ände) som också är olika. Bilateralsymmetri är en anpassning till att lätt kunna röra sig i en viss riktning med framänden först. Den riktningen brukar vi kalla framåt. Människor rör sig dock inte med framänden först utan med ventralsidan, såvida de inte simmar eller kryper. Även hos bilateralsymmetriska djur finns det ofta avvikelser från symmetrin kring det enda symmetriplanet. Vi däggdjur har ju till exempel levern till höger, mjälten och magsäcken till vänster samt hjärtat förskjutet mot vänster sida. 2002.
Jag har försökt att finna ett svar länge nu men ingen verkar kunna tala om för mig hur många djurarter det finns i världen. Även om ni inte heller vet kanske ni kan ge mig ett cirkatal att använda. Tack på förhand!
Uppskattningarna av antalet djurarter på vår planet är mycket osäkra. Under senare år har uppskattningarna ökat från 3 miljoner till mer än 30 miljoner arter. Det stora flertalet av dessa arter är insekter, framför allt skalbaggar. Artrikedomen av insekter är störst i den tropiska regnskogen. Tidigare har man uppskattat antalet insektsarter i regnskogen till mer än 30 miljoner. I en färsk artikel (Biological Journal of the Linnean Society, vol 71, p 583) hävdas att denna siffra är för hög. Kanske finns det det "bara" 5 till 10 miljoner insektsarter i regnskogen. Det stora flertalet av insektsarterna är okända för vetenskapen. Det handlar alltså bara om uppskattningar. Läs mer om artantal nedan. 2001.
Varför finns det så många slags djur i havet? Hur många olika sorters fiskar finns i världen?
Ser man till antalet kända djurarter, så finns det betydligt fler på land än i havet. Det har att göra med att det finns så enormt många arter av leddjur! Till leddjuren hör bland andra insekter, kräftdjur och spindlar. Leddjuren är den dominerande djurgruppen på land. Det lär finnas åtminstone 900 000 (nio hundra tusen!) beskrivna leddjursarter och de allra flesta av dem är landlevande insekter. Det totala antalet leddjursarter är sannolikt mycket större. Många menar att det finns flera miljoner insektsarter som ännu inte upptäckts! Läs mer om detta ovan. Och, märkligast av allt, den utan konkurrens största insektsgruppen är skalbaggarna! Ser man till antalet arter, är skalbaggen den framgångsrikaste livsform som uppkommit under livets utveckling på vår planet! Detta föranledde en känd biolog att göra följande kommentar: "God must have an inordinate fondness for beetles". Kanske har skalbaggarnas framgångar att göra med att de är väl skyddade av de hårda täckvingarna (som syns som den prickiga ryggen på en nyckelpiga), men ändå har kvar förmågan att flyga.
Men om man ser till antalet huvudgrupper av djur, så finns det många fler i havet. Djurriket indelas i ett trettiotal huvudgrupper som kallas stammar eller phyla (det heter ett phylum, flera phyla) och de flesta av dessa finns uteslutande i havet. Det går inte att ge någon säker förklaring till detta, men man kan gissa.
De första djuren uppkom ju i havet. Kanske är det så svårt att anpassa sig till landliv, att bara ett fåtal djurgrupper "lyckats" med detta. Det är faktiskt bara ryggradsdjuren (och bland dem kräldjur, fåglar och däggdjur) och leddjuren (och bland dem framför allt insekter och spindeldjur) som riktigt bra anpassat sig till landlivet. Till de problem som landliv medför hör naturligtvis risken att drabbas av vattenbrist. Ett annat problem är att temperaturen varierar mycket mer på land än i havet. Ett tredje problem är mer förvånande: landliv leder till att kolsyra ansamlas i blodet så att det blir mycket surare! Landdjur måste därför eliminera de vätejoner som gör blodet surt.
Men det finns också fördelar med att leva på land. En viktig sådan är att syrgaskoncentrationen är mycket högre i luft än i vatten, vilket möjliggör en högre ämnesomsättning hos landdjur. En annan fördel med att leva på land är att luft är mycket mindre visköst ("trögflytande") än vatten. Detta underlättar andningen och gör det lättare att förflytta sig på land.
Det finns cirka 25 000 (tjugofem tusen) kända fiskarter. Det innebär att de flesta ryggradsdjursarter är fiskar. Till ryggradsdjuren räknas rundmunnar, ett par grupper av fiskar, groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur. 1999.
Vad heter dolksvans på latin och engelska? Ge gärna tips på webbadresser som behandlar denna underbara överlevare.
Dolksvansarna kallas på engelska "horseshoe crabs" eller ibland "king crabs". Ett äldre svenskt namn är kungskrabbor. Som du säkert vet är dolksvansarna inte kräftdjur, så det är inte systematiskt korrekt att kalla dem krabbor. Dolksvansarna är leddjur
som bildar en egen grupp på samma nivå som insekter, spindeldjur och kräftdjur. De anses faktiskt vara närmre släkt med spindeldjuren än med kräftdjuren. Det latinska namnet på gruppen är "Merostomata" eller "Xiphosura", det släkte som är mest undersökt är "Limulus", särskilt arten "Limulus polyphemus" som finns längs med Nordamerikas atlantkust. Denna art förefaller vara uppkallad efter den enögde cyklop, som tog Odysseus till fånga!
Varför är biet litet? Hur har biet fått sitt namn?
Ordet bi är åtminstone 2000 år gammalt. Det fanns troligen i det urgermanska språk som gav upphov till bl.a. tyskan, engelskan och de nordiska språken. Man tror att ordet är ljudhärmande. Man har alltså uppfattat binas surrande som "biiiiiiiiiiiii".
Varför är biet just så stort som det är? Det är en komplicerad fråga. Insekterna har i hög grad utvecklats parallellt med blomväxterna. Många insekter äter ju växtföda
och en insektsart är ofta specialiserad på att äta en viss växtart. Men när det gäller biet, så har biet och växterna ömsesidig nytta av varandra. Motsvarande gäller många
andra pollinerande insekter och deras värdväxter. Sådana insekter samlar föda från blommorna i form av nektar eller pollen och hjälper samtidigt till att pollinera blommorna, så att nya frön kan bildas. Biet precis lagom stort för att lätt kunna hämta föda
i de blommor det besöker. Men är det biet som storleksmässigt anpassat sig så att det passar till blommorna? Eller är det blommorna som storleksmässigt anpassat sig till biet? Den frågan är svår att besvara. Förmodligen är det bådadera. I vilket fall som helst, så finns det en tendens att större blommor besökes av större djur. I tropikerna finns det stora blommor som besökes av och pollineras av så stora djur som fåglar (t.ex. kolibrier) eller fladdermöss!
Men varför är insekter små och däggdjur stora? Läs om detta här. 2000.
Vi är några vårdpersonal som diskuterar det delikata ämnet likmaskar. Frågan är: var kommer de ifrån?
Likmaskar är inte maskar, utan insektslarver, framför allt av olika flugfamiljer, men också av vissa skalbaggar. Exempel är köttflugor och spyflugor, stora flugarter som vi ibland får in i våra hus. Flughonorna uppsöker i naturen döda djur och lägger sina ägg på dem. Äggen kläcks inom ungefär ett dygn och larverna utvecklas mycket snabbt. Inom ett par dagar kan larverna vara centimeterstora. De lever på det döda djurets vävnader. Eftersom flugäggen är små och likmaskar kan uppträda så snabbt så trodde man i äldre tider att maskarna uppkom från icke levande material genom så kallad "uralstring". Fluglarverna förpuppar sig när de växt färdigt. Pupporna utvecklas inuti det förhårdnade sista larvhöljet, det så kallade pupariet, till vuxna flugor som så småningom kläcks. Flughonorna behöver inte så lång tid för att lägga sina ägg. Sommartid ska man inte lämna mat oövertäckt utomhus. Det har hänt att de som gjort det överraskats av fluglarver. 2004.
Jag undrar om det någonsin funnits drakar? Om inte, är det fysiologiskt möjligt för ett djur att spruta eld?
Det har aldrig funnits drakar. Man har gissat att tron på drakar har sitt ursprung i fynd av de jättelika benen av dinosaurier eller andra fossila reptiler. Avbildningar av drakar är uppenbarligen inspirerade av ödlor. Ödlor är ju betydligt mindre, men de är försedda med fjäll och kloförsedda ben, precis som drakarna. Ödlor saknar dock vingar. Men i Indien och Sydöstasien finns det faktiskt ett släkte ödlor som kan glidflyga med hjälp av flyghud. Flyghuden spänns ut med hjälp av revbenen och ger faktiskt intrycket av drakvingar. Trots att de är små har dessa ödlor erhållit det latinska släktnamnet Draco. Den största av all nu levande ödlor, komodovaranen, kallas på engelska "the Komodo dragon". Den finns på några öar i Indonesien. Läs här om komodovaranen.
Notera att drakar i en del kulturer varit onda, i andra goda. De medeltida västeuropeiska drakarna var onda varelser, medan den ormliknande kinesiska draken är ett lyckobringande djur och var en symbol för kejsarens makt. Endast kejsaren fick använda en drake med fem klor. Vanliga människor fick nöja sig med tre klor.
Mig veterligen är bombarderbaggarna de enda djur som kan spruta eld, om än i mycket blygsam skala. Av dessa finns i Sverige bara den sällsynta arten bombarderbagge (Brachinus crepitans) som tillhör skalbaggsfamiljen Carabidae (jordlöpare). Skalbaggar skyddas av sina täckvingar, men de kan på grund av täckvingarna inte flyga i väg snabbt när fara hotar. Jordlöparna har löst problemet genom att ha giftkörtlar som mynnar i bakänden. De flesta jordlöpare kan spruta ut giftet vid fara. Giftet kan bland annat innehålla syror, fenoler och kinoner. Hos bombarderbaggarna har giftmekanismen utvecklats ytterligare. Giftkörteln består av två kammare. Den inre innehåller hydrokinoner och väteperoxid. Från den inre kammaren leder en gång till den yttre kammaren som mynnar på kroppsytan. Den yttre kammaren innehåller särskilda enzymer, peroxidaser och katalaser. Vid fara tömmer baggen en del av den inre kammarens innehåll i den yttre. Med hjälp av enzymerna sker då ett antal kemiska reaktioner. Väteperoxiden bryts ner varvid syrgas bildas och syrgasen oxiderar hydrokinonerna. Reaktionerna leder till en så kraftig värmeutveckling att man kan bränna sig av värmen. Syrgasen, som utvidgas av värmen, fungerar också som drivgas och driver ut den heta blandningen med en explosion som är hörbar för en människa. Körteln töms inte vid en avfyrning så baggen kan skjuta flera gånger. Den kan också sikta genom att vrida på bakkroppens spets.
Det finns många andra djur som kan producera ljus, men då handlar det alltid om "kallt" ljus som inte åtföljs av någon värmeproduktion. Läs mer här om bioluminiscens. 2008.
På den här bilden innehåller både kräftdjuren och frukterna karotenoider som gör dem röda eller gula (copyright 1996 Corel Corporation).
Varför blir kräftor röda när man kokar dem?
Uppenbarligen händer det något med skalets färgämnen när kräftorna upphettas. Färgen hos flodkräftor och många andra kräftdjur orsakas av komplex mellan karotenoider
och proteiner som finns i skalet.
Karotenoider är relativt små molekyler som kan absorbera ljus. En del karotenoider hjälper till vid fotosyntesen hos växter. Det är också karotenoider som ger morötter deras färg. Hos djur kan en del karotenoider omvandlas till vitamin A. Hos människor och många andra djur omvandlas vitamin A i sin tur till ett retinal. Retinalet utgör den ljusabsorberande delen av synpigmenten i ögats ljuskänsliga receptorceller. Detta är förklaringen till att nattblindhet är ett symptom på A-vitaminbrist.
Hos hummer har man undersökt vad som händer med färgämnet i skalet vid upphettning. Med största sannolikhet är förhållandena likartade hos flodkräftan. Kräftor såväl som humrar är ju svarta eller svartblå före och röda efter kokningen. Hos okokt hummer finns i skalet ett blått proteinkomplex som kallas alfa-krustacyanin. Detta pigment innehåller 16 enheter, vardera bestående av en aminosyrekedja (proteindelen) och en molekyl av karotenoiden astaxantin. Astaxantinet ger komplexet dess färg. Vid kokning lösgöres helt enkelt astaxantinmolekylerna från aminosyrekedjorna och byter därvid färg till rött.
Det kan nämnas att flamingor får i sig astaxantin (och cantaxantin) med kräftdjur som de äter. Det är dessa pigment som ger flamingorna den vackra rosa färgen. Flamingor som inte får sin normala föda kan bli vita på grund av brist på karotenoider. 1999.
Varje gång jag äter en räka så undrar jag vad den röda blodfärgade klumpen, stor som en vindruvskärna, som sitter i huvudet nära själva
räkköttet är. Är det hjärtat eller hjärnan? Blir inte räkbeståndet decimerat när rommen äts istället för att bli fler räkor? Hur många räkor finns det i jordens alla hav?
Den röda klumpen, stor som en vindruvskärna, är nog varken hjärna eller hjärta, utan mage! Hjärnan är pytteliten (knappnålshuvud) och ligger längre fram, precis där skaftögonen ansluter till själva kroppen. Hjärtat ligger på ryggsidan bakom magen och är en mycket tunn, hinnliknande historia.
Antalet räkor minskar när ju när man fångar honor som har rom, men det är ju något som gäller för allt fiske. Fiske i allmänhet innebär att man fångar ut större exemplar, och både hos kräftdjur och fiskar så lägger honorna alltmer ägg ju större de blir. Egentligen borde man inte ha minimått utan maximått, d.v.s. släppa tillbaka eller se till att inte fånga stora exemplar. Hos räkor kompliceras det hela av att de först är hannar, och sedan blir honor efter några år. Läs om detta här.
Hur många räkor det finns i jordens alla hav är omöjligt att svara på, men det är troligen ofantliga mängder, i synnerhet i polartrakterna. När det gäller antalet arter, så har man sett att vissa arter som var vanliga på grunt vatten längs västkusten tidigare i stort sett försvunnit. 2008.
En klokrypare i hög förstoring. Notera klorna och de fyra benparen. En bokskorpion ser ut ungefär så här. Courtesy of Dr. Antonio J. Ferreira and copyright California Academy of Sciences.
Hej! Vet inte om Ni svarar på denna fråga, men jag försöker. Idag när jag bäddade sängen hittade jag ett djur, och jag har tittat i en massa böcker men inte kommit fram till vad det kan vara. Dess färg är röd, den har åtta ben och är ca 5 mm lång. Den har även två klor på långa armar, armarna kanske är 4-5 mm långa. Den ser ut som ett förvuxet kvalster. Hur stora är kvalster egentligen? Kanske är det ett sådant? Först trodde jag att det var en spindel, men dem har väl inte klor?
Denna fråga tillhör egentligen inte vårt område, men eftersom jag har fått flera frågor om dessa djur kommer här ett svar. Jag har för säkerhets skull konsulterat Per Douwes på Zoologiska institutionen som säger så här: "Det rör sig säkerligen om en bokskorpion. Detta med de långa klorna och storleken utesluter allt annat. De brukar ju inte finnas i sängar men väl inomhus där de livnär sig av allehanda smådjur, såsom boklöss, hoppstjärtar och kvalster." Tilläggas kan att bokskorpionerna tillhör ordningen Pseudoscorpiones, på svenska klokrypare, bland spindeldjuren. Alla klokrypare har de typiska klorna och åtta gångben. Klokryparna är alltså varken skorpioner, spindlar eller kvalster (och definitivt inte insekter). Andra ordningar bland spindeldjuren är skorpioner, spindlar, lockespindlar och kvalster. 2001.
Vilka musselarter bildar pärlor? Hur lång tid tar det att bilda en normalstor pärla?
De flesta blötdjur med skal kan bilda pärlor mellan pärlemorlagret (som består av kalciumkarbonat, samma ämne som bildar kalksten) på skalets insida och manteln (som utgör kroppsytan innaför skalet). Pärlor av hög kvalitet bildas emellertid endast hos arter som har ett tjockt pärlemorlager. Till dessa hör familjen pärlmusslor som finns i tropiska hav samt flodpärlmusslan, som finns i Sverige. Förr fiskade man i Sverige flodpärlmusslor för att utvinna pärlor. Flodpärlmusslan är känd för att bli mycket gammal. Men den förökar sig långsamt och är numera en hotad art.
Det tar cirka 1-2 år för musslor i pärlodlingar att bilda en pärla. 2004.
I vetenskapliga sammanhang är sniglar arter av landlungsnäckor utan yttre skal. Svarta sådana ser man ofta i skogen. Andra arter ställer till problem i grönsakslandet eller bland jordgubbarna. Aktuell är den spanska skogssnigeln ("mördarsnigeln"; Arion lusitanicus). Sniglar finns inte i havet.
I dagligt tal använder man emellertid ofta ordet "snigel" som en synonym till "snäcka". Snäckorna är en mycket artrik klass bland blötdjuren. De flesta snäckor bär ett spiralvridet skal på ryggen, men många (som sniglarna ovan) saknar skal eller har ett "inre" skal. Det finns massor med olika arter av snäckor i havet. 2004.
Kan kägelsnäckorna gå in helt och hållet i sitt skal, d.v.s. gömma sig inuti detta så att endast skalet syns? Vore jättetacksam ifall du ville ge mig tydligt svar om detta.
Man kan verkligen undra när man ser hur smal skalets öppning är. Titta på bilden i denna artikel som också ger information om de intressanta och mycket giftiga kägelsnäckorna. Jo, kägelsnäckor kan gömma hela kroppen i sitt skal. De flesta arterna är också utrustade med ett operculum, ett lock som sitter på foten. Detta lock täcker skalöppningen när snäckan är indragen i skalet och skyddar tillsammans med skalet kroppen. Det finns en särskild muskel som fäster i skalets centralaxel och i foten. Denna muskel drar in kroppen i skalet. De flesta snäckor har ett runt operculum. Kägelsnäckornas operculum är i stället långsträckt triangulärt så att det passar i skalets öppning (aperturen). Kägelsnäckornas skal har en låg tilltryckt spira och en hög synlig vindel under spiran. De skalvindlingar som finns under denna vindel absorberas av snäckan under tillväxten. Därför finns det mer utrymme för kroppen inuti skalet än man skulle tro. 2008.
Hej! Jag är på jakt efter en bild eller beskrivning på hur en jättebläckfisks ögon ser ut. Jag skulle bli så tacksam för hjälp eller tips på var info kan finnas om detta! Tack på förhand!
Bland bläckfiskarna hittar man de, såvitt man vet, största ryggradslösa djur som någonsin har existerat. Jättebläckfiskarna tillhörande släktet Architeuthis kan nå en längd av cirka 13 meter, armarna inkluderade, och en vikt av uppskattningsvis 1 ton. De lever i djuphavet och tycks förekomma i många delar av världen, bland annat utanför Norge. Kolossbläckfisken, Mesonychoteuthis hamiltoni, blir sannolikt ännu större än jättebläckfiskarna, kanske 15 meter lång inklusive armarna och 4 meter utan dem.
Märkligt nog har ingen någonsin iakttagit ett levande exemplar av dessa gigantiska bläckfiskar. All information bygger på fynd av ilandflutna djur, av djur som fastnat i fiskenät och av rester funna i magen på kaskelotvalar. Observationer av jättebläckfiskar i äldre tid kan dock ha gett upphov till rykten om havsmonster. Kaskeloter äter bläckfiskar, bland annat jättebläckfiskar. Man har funnit avtryck av väldiga bläckfisksugskålar på huden hos kaskeloter. Kolossbläckfisken är muskulösare än jättebläckfiskarna och förmodligen en värdig motståndare till en kaskelotval.
Jättebläckfiskarna är tioarmade bläckfiskar. De har 8 korta armar (upp till 3 meter långa) försedda med sugskålar i hela sin längd och, dessutom, två långa fångsttentakler (upp till 10-12 meter långa) försedda med sugskålar på klubblika uppsvällningar i armspetsarna. Precis som andra bläckfiskar, så har jättebläckfiskarna en mun utrustad dels med en hård näbb som biter sönder bytet, dels med en rivtunga (radula) som ytterligare sönderdelar födan. Bläckfiskar tenderar att vara kortlivade. Förmodligen gäller detta också jättebläckfiskarna. De blir kanske fullvuxna på mindre än två år efter en otroligt snabb tillväxt.
Jättebläckfiskarnas ögon är de största man känner till hos nu levande djur. Med en diameter på cirka 25 centimeter är de lika stora som huvudet på en människa. Detta är en anpassning till den ringa tillgången på ljus nere i havsdjupen. Ett stort öga kan fånga upp mera ljus. Bläckfisksögon är förbluffande lika våra egna. Läs om detta här. Här är en bild på ett jättebläckfisksöga, om än inte särskilt bra. Man har ju bara kunnat studera ögon från döda djur.
Ser man bland utdöda djur, så tycks det ha funnits fisködlor (ichthyosaurier) med ännu större ögon än jättebläckfiskarna. Även dessa djur var djuphavsinnevånare. Fisködlorna var inte ödlor, utan en grupp fiskliknande reptiler som var samtida med dinosaurierna. Läs mer på engelska om fisködlor här och här om deras ögon.
Bläckfisken Nautilus håller sig svävande med hjälp av sitt luftfyllda skal. Den svarta pricken med en nedåtgående slits som syns i ögat är ingen vanlig pupill, utan ett hål som leder rakt in i ögats hålighet. Ögat är alltså fyllt med saltvatten. Ovanför ögat syns den läderartade huva som skyddar bläckfisken när den drar sig in i sitt skal. Tentaklerna syns framför ögat och under huvan. Courtesy of Gerald and Buff Corsi and copyright California Academy of Sciences.
Vad äter bläckfisken Nautilus? Hur fångar den sitt byte? Hur skyddar den sig om den blir hotad? Hur parar sig den? Och hur lägger honan äggen? Hur stora är Nautilus?
Nautilus (pärlbåtarna) är ett "levande fossil". Släktet har ändrats mycket lite under loppet av 500 miljoner år! I dag finns det bara några arter kvar som alla lever i tropiska farvatten i västra Stilla havet. Djuren kan bli rätt stora. Skalet kan bli upp till 2 dm i diameter! Ett ursprungligt drag hos Nautilus är att djuret har fyra gälar. Andra nu levande bläckfiskar har bara två. En annan märklig egenskap hos Nautilus är att deras ögon saknar lins. Ögat fungerar i stället som en hålkamera med ett hål i stället för lins. Men de är oklart om djuret kan se en bild med hjälp av sina ögon. Kanske är ögonen bara känsliga för ljus och mörker.
Nautilus kan också skydda sig med hjälp av sitt skal genom att dra in hela kroppen i skalet och täcka öppningen med en läderartad huva. Nautilus har ingen bläckkörtel och kan alltså inte skydda sig genom att spruta ut bläck. Liksom andra bläckfiskar simmar Nautilus med "jetdrift". Läs här om hur bläckfiskar försvarar sig.
När Nautlius rör sig med jetdrift, pressas vatten från mantelhålan ut genom ett rör som kallas sifon. Sifonen kan riktas åt olika håll, så att Nautilus kan simma framåt, bakåt eller åt sidan. Nautilus är emellertid en långsam simmare.
Nautilusarterna är rovdjur som äter bland annat räkor och andra kräftdjur. De har förmodligen stor hjälp av luktsinnet för att hitta sitt byte. De har ett mycket stort antal tentakler ("armar"), upp emot 90 stycken. Andra nu levande bläckfiskar har antingen åtta eller tio tentakler. De andra bläckfiskarna har ju sugkoppar på tentaklerna. Nautilus har i stället en mängd åsar och fåror som ger djuren ett säkert grepp, så att bytet inte kan smita iväg. Precis andra nutida bläckfiskar har Nautilus innanför armarna näbbliknande käkar. När bytet infångats med hjälp av tentaklerna, kan det skäras i bitar av käkarna och sedan ytterligare sönderdelas med hjälp av djurets radula ("rivtunga") som fungerar som en rasp.
När Nautilus parar sig lägger hannen in ett paket med spermier i honans mantelhåla med hjälp av en särskilt utvecklad tentakel. Honan lägger sina ägg ett åt gången och fäster då varje ägg mot underlaget med hjälp av sina tentakler. Äggen är väl skyddade av en läderartad kapsel. År 1989 lyckades man för första gången få Nautilus att fortplanta sig i fångenskap, då en liten Nautiluslarv kläcktes i ett akvarium i Japan. 2000.
En modell av en portugisisk örlogsman. Upptill syns gasbehållaren, nedtill polyperna med sina fångstarmar. Levande örlogsmän brukar skimra i olika färger, ungefär som modellen gör. Lyckligtvis sticker gasbehållaren upp en bra bit ovanför havsytan, vilket gör det lättare för badande att upptäcka faran. Det finns inga örlogsmän i svenska vatten. Med tack till Zoologiska muséet vid Lunds universitet. Muséet är väl värt ett besök!
Vad är en portugisisk örlogsman?
En portugisisk örlogsman seglar omkring med en segel fyllt med koloxid. Örlogsmannen är inte ett djur utan flera, en koloni av polyper tillhörande klassen hydrozoer bland nässeldjuren. Till nässeldjuren hör klasserna hydrozoer, maneter, kubomedusor och koralldjur. Den portugisiske örlogsmannen (släktet Physalia) finns i varma hav över hela världen. Det finns mer än en art av släktet.
Den portugisiske örlogsmannen flyter om kring på havsytan med hjälp av en gasfylld behållare (som förmodligen bildas av den första polypen i kolonin). Märkligt nog innehåller gasbehållaren cirka 15 procent av den mycket giftiga gasen kolmonoxid som är känd för att ge kolosförgiftning! En släkting till örlogsmannen kan ha ända upp till 90 procent kolmonoxid i sin gasbehållare. Djuren bildar kolmonoxiden genom att bryta ner aminosyran serin. Gasbehållaren sticker upp en bra bit ovanför vattenytan och fungerar också som ett segel som driver djuret framåt med vinden.
Gasbehållaren sitter snett tvärs över kolonin, antingen snett framåt höger eller snett framåt vänster. Det finns alltså två slags kolonier som är spegelbilder av varandra. Detta har föranlett hypotesen att den ena typen är anpassad till vindarna och strömmarna på norra halvklotet, den andra till vindar och strömmar på södra halvklotet. Men man har inte kunnat bekräfta detta.
Under gasbehållaren finns en mängd polyper. Polyperna är av tre typer som är specialiserade för bytesfångst, matspjälkning respektive reproduktion. Fångstpolypernas tentakler lär kunna vara upp till 50 meter långa. På tentaklerna finns nässelceller (precis som hos maneterna). Nässelcellerna innehåller gift. Sting av portugisisk örlogsman är smärtsamma och kan var mycket farliga för människor.
Vissa havssködpaddor äter portugisiska örlogsmän utan att bekymra sig om nässelcellerna. Ännu märkligare är att det finns en fisk (Nomeus gronovii) som lever i skydd av örlogsmannens tentakler. Den har förmodligen ett slem på huden som hindrar avfyring av nässelcellerna. 2001.
