Biologisk utbildning i Lund Sök på "Info om djur":  
Naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitetPopulärvetenskap från Lunds universitet

Populärt om djur
från Lunds universitet
   Fråga       Läs svar       Djurfysiologi       Djurartiklar      Källor  

Funderar du på att läsa vid universitetet?

Info om djur: Fråga en zoofysiolog

Vanliga och ovanliga djur:
alla möjliga djurgrupper


Åter till "Svar på frågor"
Om djurs symmetri och dess betydelse
Mer om symmetri. Om spegelvända molekyler
Om regelbundna och oregelbundna sjöborrar
Hur många djurarter finns det i världen?
Varför finns det många djur i havet?
Vad är en dolksvans?
Varför blir kokta kräftor röda?
Vilka funktioner har kräftans "kräftsmör"?
Vad är den röda klumpen i räkan?
Fynd av bokskorpion
Om svampdjur och deras skelett
Vad är en portugisisk örlogsman?
Sök i alla svar och i alla djurartiklar
Åter till "Svar på frågor"


Kammanet med regnbågslysande kamrader

En kammanet (stammen Ctenophora). Läs om kammaneternas och andra djurs symmetri i svaret nedan. På den här bilden syns flera av de längsgående raderna av "kammar". Kammarna är djurets rörelseorgan. Varje kam består av sammanklibbade rörliga cellutskott, så kallade cilier (flimmerhår). Regnbågsskimret orsakas av så kallad optisk interferens, som uppkommer när ljus träffar kammarna.
    Den amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi finns numera både vid Västkusten och i Östersjön, troligen införd via ballastvatten från fartyg. Eftersom den saknar naturliga fiender i våra vatten finns det en risk att den massförökar sig och ger upphov till allvarliga ekologiska störningar. En sådan massförökning skedde i Svarta havet efter det att den införts där. År 1989 uppgavs det finnas 7 600 kammaneter per kubikmeter vatten. Samtidigt drabbades fisket av ansjovis och sardeller hårt. Det kan vara så att kammmaneten orsakade fiskekatastrofen. Men det kan också vara så att överfiske eller andra faktorer ledde till fiskepopulationernas kollaps, vilket i sin tur gjorde att kammaneten kunde överta fiskarnas nisch utan konkurrens från dem. Mer information om den amerikanska kammaneten (pdf) hittar du på en annan sajt. Courtesy of Wikimedia Commons under GNU Free Documentation License.

Vad menas med att tagghudingar har femtalig symmetri?

Det innebär man kan skära fem olika plana snitt genom kroppen, vilka alla ger upphov till två kroppshalvor som är spegelbilder av varandra. För att ta ett exempel, så är ju de flesta sjöstjärnor femarmade. Vart och ett av de fem snitten skär sönder sjöstjärnan från översidan mot undersidan. Varje snitt går genom en armspets och genom spetsen av en av de vinklar som bildas mellan armarna. Sjöborrar har ju inga armar, men tittar man på deras skal när taggarna är borttagna, så ser man ett mönster som motsvarar de fem armarna hos sjöstjärnorna. I tagghudingarnas anatomi finns dock vissa avvikelser från den femtaliga symmetrin. Femtalig symmetri är en form av radialsymmetri. Hjul kan vara radialsymmetriska. Ett hjul med åtta symmetriskt placerade ekrar har åttatalig radialsymmetri, om utsidan av hjulet, svarande mot sjöstjärnans översida, ser annorlunda ut än insidan, svarande mot sjöstjärnans undersida med dess mun. Nässeldjur (t.ex. maneter och havsanemoner) är ursprungligt radialsymmetriska. Tagghudingarna härstammar däremot från bilateralsymmetriska djur, läs om bilateralsymmetri nedan under bilden. Läs mer om tagghudingar längre ner på denna sida.

Biradialsymmetri innebär att det finns två symmetriplan ("spegelplan"). Ovannämnda hjul blir biradialsymmetriskt om man förser det med endast två motställda ekrar. Kammaneterna (se bilderna ovan och nedan) är den enda djurstammen med biradialsymmetri. Kammaneterna är en enkelt byggd stam som placeras nära nässeldjuren i djurens släktträd. Texten fortsätter under bilden.

Kammanet

Ingen tagghuding, men en havskrusbär. Detta djur tillhör kammaneterna som är den enda djurstammen med biradialsymmetri. Det syns inte tydligt på bilden, men de två tentaklerna sitter mitt emot varandra (som de två ekrarna i hjulet beskrivet i texten ovan). Djuret har två symmetriplan. Båda dessa plan delar djuret i två halvor som är spegelbilder av varandra. Det ena symmetriplanet ligger parallellt med bildens plan. Det andra är vinkelrät mot bildens plan och är utmärkt med en rödfärgad linje. Havskrusbäret finns både vid Västkusten och i Östersjön. De två tentaklerna är försedda med så kallade klibbceller på vilka djurets byte fastnar. Djuret simmar genom att slå med kammar av sammanbundna cilier (flimmerhår). Kammarna sitter i åtta rader. Fyra av raderna syns på bilden, de andra fyra finns på djurets motsatta sida och syns inte. Courtesy of Ivy Livingstone and © BIODIDAC.

Vi däggdjur och de flesta andra djur har bara ett symmetriplan ("spegelplan"). Planet delar oss i en högersida och en vänstersida som är spegelbilder av varandra. Detta kallas bilateralsymmetri. Bilateralsymmetriska djur har en buksida (ventralsida) och en ryggsida (dorsalsida) som är olika, samt en framände (kranial eller rostral ände) och en bakände (kaudal ände) som också är olika. Bilateralsymmetri är en anpassning till att lätt kunna röra sig i en viss riktning med framänden först. Den riktningen brukar vi kalla framåt. Människor rör sig dock inte med framänden först utan med ventralsidan, såvida de inte simmar eller kryper. Även hos bilateralsymmetriska djur finns det ofta avvikelser från symmetrin kring det enda symmetriplanet. Vi däggdjur har ju till exempel levern till höger, mjälten och magsäcken till vänster samt hjärtat förskjutet mot vänster sida.

Bilateralsymmetri har hos de flesta djurgrupper lett till att en hjärna, flera olika sinnesorgan samt munnen lokaliserats till framänden. Läs om denna så kallade cefalisering på en annan sida. Läs också nästa svar. 2002, 2012, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Du skriver att bilateralsymmetri ursprungligen var en anpassning som förbättrade rörelseförmågan. Jag tror att det bara är en del av helheten. Bilateralsymmetri gav också förbättrad syn, hörsel och lukt genom att det utvecklades ett sinnesorgan till höger och ett till vänster. Informationen från det högra och vänstra sinnesorganet kunde då jämföras. Detta förbättrade förmågan att urskilja den riktning från vilken ett sinnesstimulus kommer. Det gav också en möjlighet att bedöma avstånd med hjälp av stereoseende.
    Hade bilateralsymmetri betydelse redan hos de första encelliga organismerna?

Den ursprungliga evolutionära fördelen med bilateralsymmetri var sannolikt att möjliggöra en effektiv rörelseförmåga. Som du så riktigt påpekar ledde detta också till andra fördelar, hos de tidigaste bilateralsymmetriska djuren troligen förmågan att med hjälp av pariga sinnesorgan i framänden lättare kunna urskilja de riktningar från vilka lukter och ljus kommer. Hörsel och bildseende fanns med mycket stor sannolikhet inte hos dessa djur. Utvecklingen av pariga sinnesorgan i framänden och bilateralsymmetri kan naturligtvis också ha skett samtidigt. Läs om bilateralsymmetri i föregående svar. Läs om cefalisering, om stereoskopiskt seende och om riktad hörsel på andra sidor.

Encelliga organismer som bakterier och de flesta encelliga kärnförsedda organismer uppvisar inte någon bilateralsymmetri. De saknar således nästan alltid en högersida och en vänstersida. Bilateralsymmetri uppkom under ett sent skede i organismernas evolution och förekommer huvudsakligen bland djuren.

Vissa organiska molekyler finns i två former som är spegelbilder av varandra, så kallad optisk stereoisomeri. De båda formerna kallas enantiomerer. Levande organismer innehåller normalt endast den ena enantiomeren. Särskilt intressant är att proteiner hos alla levande organismer bara innehåller den så kallade L-enantiomeren av aminosyrorna, inte D-enantiomeren. Det har spekulerats att organismer på någon annan himlakropp än jorden skulle ha bara D-enantiomerer. Mot detta talar det faktum att L-formen dominerar också bland de aminosyror som bildas ute i rymden, utan att levande organismer medverkat. 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Skelett av regelbunden sjöborre Regelbunden sjöborre som kryper ovanpå bottnen
Skelett av oregelbunden sjöborre Oregelbunden sjöborre som gräver i bottensedimentet

Överst till vänster ses undersidan av hudskelettet hos en regelbunden sjöborre, överst till höger en annan sådan sjöborre (ätlig sjöborre, Echinus esculentus) som kryper omkring på bottnen med hjälp av ett stort antal hydrauliskt manövrerade ambulakralfötter. Regelbundna sjöborrar är nästan helt radialsymmetriska, cirkelrunda med munnen mitt på undersidan. De flesta av skelettets taggar har ramlat av på den vänstra bilden, medan taggarna täcker hela sjöborren på den högra.
    Nederst till vänster ses undersidan av hudskelettet hos en oregelbunden sjöborre, nederst till höger en annan sådan sjöborre, intakt med sina taggar. Den för ett grävande liv, vilket underlättas av att taggarna är bakåtstrukna. Oregelbundna sjöborrar har återgått till en bilateralsymmetrisk kroppsform. På skelettet syns att munnen har förskjutits mot den sida som blivit framände och att kroppen antagit en oval form. Av de fem ambulakralfält som nämns i svaret nedan syns bara tre. De båda bakre fälten syns inte på undersidan hos denna art.
     På den övre vänstra bilden syns i munöppningen de fem skelettplattor som ingår i sjöborrens oerhört komplicerade tuggapparat, den så kallade Aristoteles lykta. Plattorna är försedda med var sin tand som tillväxer när spetsen slits bort. De manövreras av ett komplicerat system av muskler. Oregelbundna sjöborrar har vanligen förlorat lyktan. From Encyclopedia of Life under Creative Commons licenses. Courtesy of Stefan Countryman and the Smithsonian Institution (above and below left) under Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License, N. Sloth (above right) under Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License and Hans Hillewaert (below right) under Attribution-Share Alike 3.0 Unported License.

Vad är detta? jag hittade det när jag snorklade utanför Turkiet.

Det är hudskelettetet av en sjöborrre. Sjöborrarna tillhör djurstammen tagghudingar (Echinodermata) tillsammans med bland andra sjöstjärnorna och sjögurkorna. Tagghudingarna härstammar från bilateralsymmetriska djur som har framände, bakände, ryggsida och buksida. De har också bilateralsymmetriska larver. Men de vuxna djuren är vanligen nästan helt radialsymmetriska, som ett hjul. Munnen är belägen mitt på undersidan, svarande mot navets läge i ett hjul. Läs om bilateralsymmetri och radialsymmetri ovan på denna sida. Läs också bildtexten ovan.

Vissa sjöborrar har dock återgått till bilateralsymmetri, vanligen som en anpassning till ett grävande levnadssätt. Din sjöborre är en sådan oregelbunden sjöborre. Dess mun har suttit i det avlånga stora hålet på undersidan. Hos regelbundna sjöborrar är munnen centralt placerad och kroppen cirkelrund. Hos din sjöborre har munnen förskjutits mot ena kanten, som blivit framände, samtidigt som kroppen antagit en oval form. Det syns inte på bilderna, men i bakänden finns förmodligen ett hål svarande mot anus, som hos regelbundna sjöborrar sitter mitt på översidan. De fem fjäderlika ränderna på översidan är de så kallade ambulakralfälten. De fortsätter på undersidan där de avslutas vid munnen. Ambulakralfälten motsvarar undersidan av de fem armarna hos en sjöstjärna och är försedda med så kallade ambulakralfötter. Ambulakralsystemet är ett märkligt hydrauliskt system som tagghudingar använder bland annat för att röra sig. Det är mer komplicerat än bromssystemet på en bil. Läs om ambulakralsystemet på en annan sida. 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Jag har försökt att finna ett svar länge nu men ingen verkar kunna tala om för mig hur många djurarter det finns i världen. Även om ni inte heller vet kanske ni kan ge mig ett cirkatal att använda. Tack på förhand!

Uppskattningarna av antalet djurarter på vår planet är mycket osäkra. Under senare år har uppskattningarna ökat från 3 miljoner till mer än 30 miljoner arter. Det stora flertalet av dessa arter är insekter, framför allt skalbaggar. Artrikedomen av insekter är störst i den tropiska regnskogen. Tidigare har man uppskattat antalet insektsarter i regnskogen till mer än 30 miljoner. Men många hävdar att denna siffra är för hög. Kanske finns det det "bara" 5 till 10 miljoner insektsarter i regnskogen. Det stora flertalet av insektsarterna är okända för vetenskapen. Det handlar alltså bara om osäkra uppskattningar. Läs mer om artantal i nästa svar. 2001, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Dödgrävarskalbagge

Skalbaggarna är jordens herrar! "God must have an inordinate fondness for beetles." Det här är en dödgrävare. Dessa skalbaggar gräver ner döda djur, som smådäggdjur och småfåglar. Det nedgrävda kadavret tjänar som föda åt larverna. Copyright 1996 © Corel Corporation.

Varför finns det så många slags djur i havet? Hur många olika sorters fiskar finns i världen?

Ser man till antalet kända djurarter, så finns det betydligt fler på land än i havet. Det har att göra med att det finns så enormt många arter av leddjur! Till leddjuren hör bland andra insekter, kräftdjur och spindlar. Leddjuren är den dominerande djurgruppen på land. Det lär finnas åtminstone 900 000 (nio hundra tusen!) beskrivna leddjursarter och de allra flesta av dem är landlevande insekter. Det totala antalet leddjursarter är sannolikt mycket större. Många menar att det finns flera miljoner insektsarter som ännu inte upptäckts! Läs mer om detta i föregående svar. Och, märkligast av allt, den utan konkurrens största insektsgruppen är skalbaggarna! Ser man till antalet arter, är skalbaggen den framgångsrikaste livsform som uppkommit under livets utveckling på vår planet! Detta föranledde en känd biolog att göra följande kommentar: "God must have an inordinate fondness for beetles". Kanske har skalbaggarnas framgångar att göra med att de är väl skyddade av de hårda täckvingarna (som syns som den prickiga ryggen på en nyckelpiga), men ändå har kvar förmågan att flyga.

Men om man ser till antalet huvudgrupper av djur, så finns det många fler i havet. Djurriket indelas i ett trettiotal huvudgrupper som kallas stammar eller phyla (det heter ett phylum, flera phyla) och de flesta av dessa finns uteslutande i havet. Det går inte att ge någon säker förklaring till detta, men man kan gissa.

De första djuren uppkom ju i havet. Kanske är det så svårt att anpassa sig till landliv, att bara ett fåtal djurgrupper "lyckats" med detta. Det är faktiskt bara ryggradsdjuren (och bland dem kräldjur, fåglar och däggdjur) och leddjuren (och bland dem framför allt insekter och spindeldjur) som riktigt bra anpassat sig till landlivet. Till de problem som landliv medför hör naturligtvis risken att drabbas av vattenbrist. Ett annat problem är att temperaturen varierar mycket mer på land än i havet. Ett tredje problem är mer förvånande: landliv leder till att kolsyra ansamlas i blodet så att det blir mycket surare! Landdjur måste därför eliminera de vätejoner som gör blodet surt.

Men det finns också fördelar med att leva på land. En viktig sådan är att syrgaskoncentrationen är mycket högre i luft än i vatten, vilket möjliggör en högre ämnesomsättning hos landdjur. En annan fördel med att leva på land är att luft är mycket mindre visköst ("trögflytande") än vatten. Detta underlättar andningen och gör det lättare att förflytta sig på land.

Det finns cirka 25 000 (tjugofem tusen) kända fiskarter. Det innebär att de flesta ryggradsdjursarter är fiskar. Till ryggradsdjuren räknas rundmunnar, ett par grupper av fiskar, groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur. 1999, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Dolksvans
Dolksvans

En dolksvans sedd från buksidan (till vänster) och från ryggsidan (till höger). "Svansen" som gett djuret dess namn (den kallas egentligen telson) syns nertill på båda bilderna, På buksidan syns gångbenen under den främre ryggskölden och gälarna under den bakre. Gälarna kallas för bokgälar, eftersom de ligger ovanpå varandra som bladen i en bok. På ryggsidan syns ett öga till höger på den främre skölden. Courtesy of J. Houseman and © BIODIDAC.

Vad heter dolksvans på latin och engelska? Ge gärna tips på webbadresser som behandlar denna underbara överlevare.

Dolksvansarna kallas på engelska "horseshoe crabs" eller ibland "king crabs". Ett äldre svenskt namn är kungskrabbor. Som du säkert vet är dolksvansarna inte kräftdjur, så det är inte systematiskt korrekt att kalla dem krabbor. Dolksvansarna är leddjur som bildar en egen grupp på samma nivå som insekter, spindeldjur och kräftdjur. De anses faktiskt vara närmre släkt med spindeldjuren än med kräftdjuren. Det latinska namnet på gruppen är Merostomata eller Xiphosura, det släkte som är mest undersökt är Limulus, särskilt arten Limulus polyphemus som finns längs med Nordamerikas atlantkust. Denna art förefaller vara uppkallad efter den enögde cyklop, som tog Odysseus till fånga för att sedan bli lurad av den mångförslagne greken!

Du kan läsa om dolksvansar på "The Animal Diversity Web" och på "UCMP". Läs också om dolksvansarnas blåa "blod" på en annan sida. 1999, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Flodkräfta (Astacus astacus)
Kokt kräfta

Överst en okokt flodkräfta (Astacus astacus) i sin naturliga miljö, nederst en kokt kräfta. From Wikimedia Commons, courtesy of H. Zell under GNU Free Documentation License and Emöke Dénes under Creative Commons Attribution-Share Alike 2.5 Generic License.

Varför blir kräftor röda när man kokar dem?

Uppenbarligen händer det något med skalets färgämnen när kräftorna upphettas. Färgen hos flodkräftor och många andra kräftdjur orsakas av komplex mellan karotenoider och proteiner som finns i skalet.

Karotenoider är relativt små molekyler som kan absorbera ljus. En del karotenoider hjälper till vid fotosyntesen hos växter. Det är också karotenoider som ger morötter deras färg. Hos djur kan en del karotenoider omvandlas till vitamin A. Hos människor och många andra djur omvandlas vitamin A i sin tur till ett retinal. Retinalet utgör den ljusabsorberande delen av synpigmenten i ögats ljuskänsliga receptorceller. Detta är förklaringen till att nattblindhet är ett symptom på A-vitaminbrist.

Hos hummer har man undersökt vad som händer med färgämnet i skalet vid upphettning. Med största sannolikhet är förhållandena likartade hos flodkräftan. Kräftor såväl som humrar är ju svarta eller svartblå före och röda efter kokningen. Hos okokt hummer finns i skalet ett blått proteinkomplex som kallas alfa-krustacyanin. Detta pigment innehåller 16 enheter, vardera bestående av en aminosyrekedja (proteindelen) och en molekyl av karotenoiden astaxantin. Astaxantinet ger komplexet dess färg. Vid kokning lösgöres helt enkelt astaxantinmolekylerna från aminosyrekedjorna och byter därvid färg till rött.

Det kan nämnas att flamingor får i sig astaxantin (och cantaxantin) med kräftdjur som de äter. Det är dessa pigment som ger flamingorna den vackra rosa färgen. Flamingor som inte får sin normala föda kan bli vita på grund av brist på karotenoider. 1999, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Under kräftans ryggsköld ligger hepatopankreas, 'kräftsmöret'

På bilden är kräftans ryggsköld borttagen. Man ser hepatopankreas ("kräftsmöret") som består av ett stort antal säckliknande utskott från mellantarmen. Framför hepatopankreas ligger tuggmagen som bearbetar födan mekaniskt. På båda sidorna under ryggskölden finns gälarna. Modified image. Original courtesy and copyright of Jon Houseman from BIODIDAC.

Jag undrar vad kräftan har för användning av sitt kräftsmör. Jag har funderat på detta, men någon funktion bör det ju ha, annars skulle kräftan väl inte ha smöret.

Kräftsmöret består av en körtel som brukar kallas hepatopankreas (lever-bukspottskörtel). Namnet anger dess funktion: det rör sig om ett organ som är inblandat i kräftans ämnesomsättning. I hepatopankreas tas även näring upp från tarmkanalen, och här kan också näringssubstanser lagras. Den allra största delen av kräftans tarmkanal är klädd med så kallad kutikula med samma uppbyggnad som kräftans skal. Där kan ingen näring tas upp. Hepatopankreas är anatomiskt sett utbuktningar från ett kort tarmavsnitt som ligger bakom kräftans magsäck (tuggmagen) och som saknar kutikula. 2013.

Eric Hallberg

Till början på sidan



Varje gång jag äter en räka så undrar jag vad den röda blodfärgade klumpen, stor som en vindruvskärna, som sitter i huvudet nära själva räkköttet är. Är det hjärtat eller hjärnan? Blir inte räkbeståndet decimerat när rommen äts istället för att bli fler räkor? Hur många räkor finns det i jordens alla hav?

Den röda klumpen, stor som en vindruvskärna, är nog varken hjärna eller hjärta, utan mage! Hjärnan är pytteliten (knappnålshuvud) och ligger längre fram, precis där skaftögonen ansluter till själva kroppen. Hjärtat ligger på ryggsidan bakom magen och är en mycket tunn, hinnliknande historia.

Antalet räkor minskar ju när man fångar honor som har rom, men det är ju något som gäller för allt fiske. Fiske i allmänhet innebär att man fångar ut större exemplar, och både hos kräftdjur och fiskar så lägger honorna alltmer ägg ju större de blir. Egentligen borde man inte ha minimått utan maximått, d.v.s. släppa tillbaka eller se till att inte fånga stora exemplar. Hos räkor kompliceras det hela av att de först är hannar, och sedan blir honor efter några år. Läs om räkors protandriska hermafroditism på en annan sida.

Hur många räkor det finns i jordens alla hav är omöjligt att svara på, men det är troligen ofantliga mängder, i synnerhet i polartrakterna. När det gäller antalet arter, så har man sett att vissa arter som var vanliga på grunt vatten längs västkusten tidigare i stort sett försvunnit. 2008.

Eric Hallberg

Till början på sidan



Klokrypare

En klokrypare i hög förstoring. Notera klorna och de fyra benparen. En bokskorpion ser ut ungefär så här. Courtesy of Dr. Antonio J. Ferreira and copyright California Academy of Sciences.

Hej! Vet inte om Ni svarar på denna fråga, men jag försöker. Idag när jag bäddade sängen hittade jag ett djur, och jag har tittat i en massa böcker men inte kommit fram till vad det kan vara. Dess färg är röd, den har åtta ben och är ca 5 mm lång. Den har även två klor på långa armar, armarna kanske är 4-5 mm långa. Den ser ut som ett förvuxet kvalster. Hur stora är kvalster egentligen? Kanske är det ett sådant? Först trodde jag att det var en spindel, men dem har väl inte klor?

Jag har fått flera frågor om dessa djur. Här ett svar. Jag har för säkerhets skull konsulterat Per Douwes på Zoologiska institutionen som säger så här: "Det rör sig säkerligen om en bokskorpion. Detta med de långa klorna och storleken utesluter allt annat. De brukar ju inte finnas i sängar men väl inomhus där de livnär sig av allehanda smådjur, såsom boklöss, hoppstjärtar och kvalster." Tilläggas kan att bokskorpionerna tillhör ordningen Pseudoscorpiones, på svenska klokrypare, bland spindeldjuren. Alla klokrypare har de typiska klorna och åtta gångben. Klokryparna är alltså varken skorpioner, spindlar eller kvalster (och definitivt inte insekter). Andra ordningar bland spindeldjuren är skorpioner, spindlar, lockespindlar och kvalster. 2001, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



En spikel från ett svampdjur

En svepelektronisk bild av en mikroskopisk fossil spikel från ett utdött svampdjur. Den vita vågräta linjen motsvarar 0,4 mm. Just den här spikeln ser ut precis som en så kallad fotangel. Men spikler kan se ut på många olika sätt och de används som karaktärer när man artbestämmer svampdjur. Courtesy of Hannes Grobe and Wikimedia Commons under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported License.

Har svampdjur några fiender?

Det finns rätt många djur som betar av svampdjur, t.ex. vissa fiskar, en del snäckor och några havssköldpaddor. Men de gör i allmänhet ingen större skada. Svampdjur är fastsittande och kan inte simma i väg, men de kan ändå försvara sig mor rovdjur.

Svampdjur har ett skelett som alltid innehåller det trådformade proteinet kollagen. Hos en del svampdjur är kollagenet anordnat i ett slags nätverk som kallas spongin. Hos de flesta svampdjur innehåller skelettet dessutom mineralkomponenter, som antingen består av vattenhaltig kiseldioxid eller av kalciumkarbonat. Mineralskelettet utgörs av mycket små, hårda strukturer som kallas spikler (spiculae). Mineralerna gör skelettet hårt, medan kollagenet gör det böjligt och förhindrar att det spricker. Man kan jämföra med armerad betong. Mineralerna motsvarar betongen och kollagenet armeringsjärnen.

Jättestor spikel från skelettet av ett svampdjur

Den här spikeln är inte mikroskopisk. Den är cirka 3 m lång och består av kiseldioxid. Den tillhör svampdjuret Monorhaphis chuni som lever i djuphavet. Spikeln står rakt upp som en flaggstång, förankrad i havsbottnen och omgiven av svampdjurets levande cellmassa. Courtesy of Xiaohong Wang, Lu Gan, K P Jochum, H C. Schröder, and W E G Müller, from "The largest bio-silica structure on earth: the giant basal spicule from the deep-sea glass sponge Monorhaphis chuni," Evidence-Based Complementary and Alternative Medicine, article ID 540987, 2011, under Creative Commons Attribution 3.0 Unported License.

Tvättsvampar (oftast släktena Spongia och Hippospongia) insamlas fortfarande, även om de till största delen ersatts av "syntetiska" svampar. De saknar mineralskelett och det är därför som de är mjuka.

Men låt oss återgå till svampdjurens försvar. Spiklerna är ofta vassa som spikar och gör det svårt för andra djur att äta svampdjur utan att få skärskador. Många svampdjur innehåller också gifter som gör dem olämpliga eller farliga att äta. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Den farlige portugisiske örlogsmannen (Physalia physalis)

Den farlige portugisiske örlogsmannen (Physalia physalis). Upptill, ovanför vattenytan, syns gasbehållaren, som påminner om ett segel, se nedan. Nedtill syns fångstpolypernas tentakler. Lyckligtvis sticker gasbehållaren upp en bra bit ovanför havsytan, vilket gör det lättare för badande att upptäcka faran. Det finns inga örlogsmän i svenska vatten. Courtesy of U.S. Department of Commerce, National Oceanic and Atmospheric Administration, in the public domain.

Vad är en portugisisk örlogsman?

En portugisisk örlogsman seglar omkring med en segel som innehåller giftig koloxid! Örlogsmannen är inte ett djur utan flera, en koloni av polyper tillhörande klassen hydrozoer bland nässeldjuren. Till nässeldjuren hör klasserna hydrozoer, maneter, kubomedusor och koralldjur. Den portugisiske örlogsmannen (släktet Physalia) finns i varma hav över hela världen. Det finns mer än en art av släktet.

Den portugisiske örlogsmannen flyter omkring på havsytan med hjälp av en gasfylld behållare, som förmodligen bildas av den första polypen i kolonin. Märkligt nog innehåller gasbehållaren cirka 15 procent av den mycket giftiga gasen kolmonoxid som är känd för att ge kolosförgiftning! En släkting till örlogsmannen kan ha ända upp till 90 procent kolmonoxid i sin gasbehållare. Djuren bildar kolmonoxiden genom att bryta ner aminosyran serin. Gasbehållaren sticker upp en bra bit ovanför vattenytan och fungerar också som ett segel som driver djuret framåt med vinden. Texten fortsätter under videon.

Denna tonsatta och vilsamma film ser ut att visa spiralformade telefonsladdar. Men det är de giftiga fångsttentaklerna av en portugisisk örlogsman. From YouTube, courtesy of Coral Morphologic.

Gasbehållaren sitter snett tvärs över kolonin, antingen snett framåt höger eller snett framåt vänster. Det finns alltså två slags kolonier som är spegelbilder av varandra. Detta har föranlett hypotesen att den ena typen är anpassad till vindarna och strömmarna på norra halvklotet, den andra till vindar och strömmar på södra halvklotet. Men man har inte kunnat bekräfta detta.

Under gasbehållaren finns en mängd polyper. Polyperna är av tre typer som är specialiserade för bytesfångst, matspjälkning respektive fortplantning. Fångstpolyperna fångar huvudsakligen små fiskar, men även planktonlevande djur. Deras tentakler lär kunna vara upp till 50 meter långa. På tentaklerna finns en mängd nässelceller, precis som hos maneter. Nässelcellerna innehåller gifter. Sting av portugisisk örlogsman är smärtsamma och kan var mycket farliga för människor, dock sällan dödliga. Läs om hur nässelceller fungerar på en annan sida.

Vissa havssködpaddor äter portugisiska örlogsmän utan att bekymra sig om nässelcellerna. Ännu märkligare är att det finns en fisk (Nomeus gronovii) som lever i skydd av örlogsmannens tentakler. Den har förmodligen ett slem på huden som hindrar avfyring av nässelcellerna.

Läs mer om giftiga djur på en annan sida. 2001, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig Anders Lundquist,
   senior universitetslektor emeritus
Adress:  Biologiska institutionen, Lunds universitet,
Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
 
Telefon: 046-222 93 53   Fax: 046-222 42 06
E-post:
Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar
Besök på sajten från den 11 oktober 2000:

Creative Commons License Detta verk är licensierat under en
Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-
-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens