Detta är ett myrpiggsvin från Australien. Myrpiggsvinet är ett äggläggande däggdjur. Det finns två arter av myrpiggsvin, en i Australien och en på Nya Guinea. Myrpiggsvinen och näbbdjuret är de enda nu levande kloakdjuren. Notera myrpiggsvinets långa smala nos, en anpassning som är typisk för däggdjur som äter myror och termiter. Nosen gör det lättare att komma åt födan. Courtesy of Dr. Lloyd Glenn Ingles and copyright California Academy of Sciences.

Vad är ett däggdjur? Är däggdjuren de djur som föder levande ungar? Jag vill ha mer fakta om däggdjur. Tack på förhand.

Däggdjur kännetecknas bäst av egenskaper som finns hos alla däggdjur och inte hos några andra djur. Vi jämför här nu levande däggdjur med andra nu levande djur.

Det finns många andra djur än däggdjur som föder levande ungar. Dessutom föder alla däggdjur inte levande ungar. Kloakdjuren (näbbdjuret och myrpiggsvinen) lägger ägg. Läs om kloakdjuren här. Men pungdjuren (t.ex. känguruer och koalor) och de äkta däggdjuren (moderkaksdjuren) föder levande ungar. De flesta däggdjur är äkta däggdjur, t.ex. igelkottar, människor, apor, kaniner, ekorrar, hästar, får och hundar. Läs mer här om hur de olika däggdjuren är släkt med varandra.

Hos alla däggdjur och inga andra djur utsöndrar däremot honan mjölk som mat åt ungarna.

Nästan alla däggdjur har en päls bestående av hår. Vissa däggdjur har förlorat det mesta eller allt hår (t.ex. elefanter, människor och valar), men de härstammar från djur med päls. Elefantungar har päls och en del valungar har hår på nosen! Pälsen utgör en isolering som hindrar värmeförluster. Inga andra djur än däggdjur har päls.

Nästan alla däggdjur håller en nära nog oförändrad kroppstemperatur både på dagen och på natten. Ett undantag är den grävande och nästan hårlösa afrikanska kalråttan. Men även fåglarna håller kroppstemperaturen nästan konstant hela tiden, dock på en högre temperaturnivå. Hos en del däggdjur och fåglar,, t.ex. igelkotten, sjunker kropptemperaturen när djuren går i dvala, men efter dvalan återställs den igen. Stora variationer i kroppstemperatur förekommer också hos sengångare och en del ökenlevande däggdjur.

Nästan alla däggdjur har sju halskotor i ryggraden. De som inte har det har troligen förfäder som hade det. Läs om detta nedan. Däggdjur har tänder som ser mycket olika ut hos olika arter och fungerar som redskap. Läs om detta nedan. Alla däggdjur har tre hörselben i mellanörat och en underkäke bestående av ett ben på varje sida. Inga andra nu levande djur har dessa egenskaper. Läs om hur en käkled hamnat i örat här.

De flesta däggdjur har ytteröron. Inga andra djur har ytteröron.

Däggdjur är ensamma om att ha kärnlösa röda blodkroppar. Läs om detta här.

När det gäller utdöda däggdjur, finns för de mesta bara skelettet kvar. Därför kan vi hos dem inte vara helt säkra när det gäller egenskaper som inte syns på skelettet. 2006.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Detta märkliga vattenlevande däggdjur är en manat från Florida. Den är med här därför att den har 6 halskotor. Manaten hör till en däggdjursordning som kallas för sjökor eller sirendjur. Sjökorna är inte närmare släkt med sälarna och inte med valarna heller. Till deras närmaste släktingar hör faktiskt elefanterna! Till sjökorna hör manaterna och dugongerna. Ett utdött sirendjur, Stellers sjöko, levde i norra delen av Stilla Havet, men utrotades på 1700-talet. Den lär ha nått en längd på cirka 8 meter och en vikt på cirka 10 ton! På engelska kan ni läsa om alla sirendjur på "Animal Diversity Web", om manater på "Sea world" och "Save the Manatee" samt om dugonger på "GBRMPA". Copyright 1996 © Corel Corporation.

Hur många halskotor har en mullvad, sångfågel, svan, giraff, delfin och människan? Tacksam om jag får svar!

Nästan alla däggdjur har sju halskotor. Man har ingen förklaring till detta märkliga förhållande. Mullvaden, giraffen, delfinen och människan har alla sju halskotor. Giraffens hals är förlängd, inte genom att den fått fler kotor, utan genom att varje kota är högre. Valarnas hals är förkortad, inte genom att de har förlorat halskotor, utan genom att halskotorna är förkortade.

Till de få däggdjur som inte har sju halskotor hör manaten (6 stycken halskotor) och den tretåiga sengångaren (upp till 10). Manaten tillhör sjökorna, en grupp stora vattenlevande däggdjur (som varken är valar eller sälar, se bildtexten ovan). Sengångarna lever i de tropiska delarna av Amerika och hänger upp och ner i träden med hjälp av sina förlängda klor.

Fåglar har ett mycket varierande antal halskotor. Det största antalet, 25 stycken, anges för svanar. När det gäller det minsta antalet anger en källa 9 hos en del små fåglar, medan en annan anger 11 hos en del papegojor. Förvånande nog nämndes strutsarna ingenstans, så jag gick upp på Zoologiska museet och kollade. Men strutsen (som finns i Afrika), emun och kasuaren (stora strutslika fåglar i Australien) samt nandun (stor strutslik fågel från Sydamerika) hade alla betydligt färre halskotor än svanarna.

På den vänstra bilden syns människans översta nackkota, atlas, och näst översta, axis. Man ser kotorna snett uppfrån och bakifrån. På den högra bilden ser man atlaskotan uppifrån. Atlas och axis är utformade så att de ökar huvudets rörlighet och ser därför helt annorlunda ut än de andra ryggkotorna. De enkla pilhuvudena pekar på de två nedsänkta ledytor i atlas som ledar mot nackbenet i kraniet. Dubbelpilarna visar till vänster den tapp från axis som sticker upp inuti atlas och till höger den ledyta på atlas mot vilken tappen roterar när vi skakar på huvudet. Se vidare texten nedan. Copyright 1996 © Corel Corporation.

Hos både däggdjur och fåglar är den översta halskotan (atlas) och den näst översta (axis) speciellt utformade. Se bilden ovan. Därmed blir huvudet mera rörligt. När vi rör huvudet framåt och bakåt (d.v.s. nickar) använder vi lederna mellan kraniet och atlas. När vi snurrar på huvudet som då vi säger nej, använder vi lederna mellan atlas och axis. Axis har en tapp som sticker upp inuti atlas. Rotationen sker kring denna tapp. När vi vaggar på huvudet i sidled, använder vi både lederna mellan kraniet och atlas och de mellan atlas och axis. Dessutom sker böjningar mellan de andra halskotorna när vi rör på huvudet. Hos valar, som ju inte rör på huvudet, kan atlas och axis (eller till och med alla halskotorna) vara sammanväxta.

När vi nickar rör sig huvudet runt en rotationsaxel som går ungefär mellan de båda hörselgångarnas mynningar. Hos vuxna ligger huvudets tyngdpunkt framför denna axel. Det är därför som huvudet faller framåt när man sitter i en stol och somnar. Hos spädbarn är ansiktet mindre utvecklat, så huvudets tyngdpunkt ligger bakom rotationsaxeln. Det är därför som huvudet lätt faller bakåt hos spädbarn.

Atlaskotan har fått sitt namn efter den jätte i den grekiska mytologin som bar hela världen på sina axlar och därvid förstås måste luta huvudet framåt. Samme jätte har gett namn åt våra kartböcker. 2000.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Flodhästens garnityr. Man ser de fyra hörntänderna och, hos den här individen, åtta framtänder. Kindtänderna skymtar längre in i munnen. Tidigare trodde man att flodhästen var släkt med svinen, men DNA-data tyder på att deras närmaste nu levande släktingar är valarna! Copyright 1996 © Corel Corporation.

Hur många "tänder" har en flodhäst?

Frågan ger anledning till att berätta mer om däggdjurens tänder, men först flodhästen.

Flodhästen kan väga 3-4,5 ton och kommer fyra i storlek bland nu levande däggdjursarter (efter de båda elefantarterna och en noshörningsart). Den är känd för att från hudkörtlar utsöndra en rödaktig vätska som skyddar huden. Förr trodde man att den "svettades blod"!

Flodhästen har 38-44 tänder. Antalet framtänder varierar och är 2-3 i varje överkäkshalva och 1-3 i varje underkäkshalva. Dessutom finns i varje käkhalva 1 hörntand, 4 oäkta kindtänder och 3 äkta kindtänder. Detta ger totalt 6-12 framtänder, 4 hörntänder, 16 oäkta kindtänder och 12 äkta kindtänder. Framtänderna och hörntänderna liknar betar och slutar aldrig att tillväxa. De nedre hörntänderna kan bli 30 centimeter långa ovanför tandköttet! Här finns mer info om flodhästen på engelska.

Den ursprungliga tanduppsättningen hos de äkta däggdjuren (se ovan) är 3 framtänder, 1 hörntand, 4 oäkta kindtänder och 3 äkta kindtänder i varje käkhalva, d.v.s. totalt 4 x 11 = 44 tänder. Framtänder, hörntänder och oäkta kindtänder finns i två uppsättningar: först kommer mjölktänderna, sedan de slutliga tänderna. Av äkta kindtänder finns bara den slutliga uppsättningen (hos människor "6-årständerna", "12-årständerna" och "visdomständerna").

En flodhäst med maximalt antal tänder har alltså kvar alla de ursprungliga tänderna hos de äkta däggdjuren. Men under de äkta däggdjurens utveckling har det mycket ofta skett en minskning av antalet tänder. Vi människor har t.ex. bara 32 tänder i den andra och slutliga uppsättningen: 2 framtänder (incisiver), 1 hörntand (caninus), 2 oäkta kindtänder (premolarer) och 3 äkta kindtänder (molarer) i varje käkhalva. Det är de bakersta äkta kindtänderna som kallas för "visdomständer". Mjölktänderna som föregår de slutliga tänderna är hos människan bara 20 stycken. Det finns 2 framtänder, 1 hörntand och 2 kindtänder i varje käkhalva i vårt mjölktandsbett.

Människans garnityr, mindre respektingivande än flodhästens. Till vänster ser man, underifrån, de två överkäksbenen (maxillerna), med tändernas namn markerade på det vänstra av benen. Se texten ovan. Överkäksbenen är fast förankrade i varandra och i skallen. Tänderna i höger överkäksben är utdragna så att tandhålorna (alveolerna) syns. En tand består av krona, hals och rot. Roten är fästad i tandhålan. Tändernas rötter är enkla, dubbla eller tredelade. Till höger syns, ovanifrån, underkäksbenet (mandibeln) med alla tänderna i behåll. Underkäkens två ledhuvud ledar mot ledpannor som finns strax framför örat. Ledpannorna ingår i tinningbenen som är fast förankrade i skallen. Modified after an original with copyright Corel Corporation.

Idisslarna (bl.a. oxdjur antiloper och hjortar) har förlorat alla framtänder i överkäken (undantagandes kameldjuren som har 2 kvar). Bardvalarna har helt förlorat sina tänder. Mycket sällan har antalet tänder ökat hos de äkta däggdjuren. Ett exempel är tandvalarna (t.ex. delfiner och späckhuggare) som vanligen har mycket fler än 44 tänder.

Karakteristiskt för däggdjuren är att tänderna fungerar som redskap med mycket olika funktioner hos olika arter. Exempel är elefantens betar (framtänder), gnagarnas och hardjurens mejselliknade gnagande framtänder, rovdjurens kraftiga hörntänder som griper bytet, rovdjurens skärande rovtänder (oäkta kindtänder i överkäken, äkta i underkäken) och kornas strecktecknade malande kindtänder. 2000.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Två trädklättrande däggdjur. Djuret till vänster (som ser ut att ha rymt från Mumindalen) är en unge av det nordamerikanska trädpiggsvinet som kan använda svansens taggar för att få fäste när den klättrar. Dess sydamerikanska släktingar har gripsvans. Djuret till höger är en sydamerikansk apa. Som synes utnyttjar apan sin gripsvans när den klättrar. Copyright 1996 © Corel Corporation.

Hur många djur har svans? Kan man säga att ormar och andra kräldjur har svans eller är det någon speciell svansdefinition som gäller? Vilka olika funktioner har svansen?

Den kroppsregion som ligger bakom kroppshåligheten hos ryggradsdjur kallas kaudalregion. Det finns alltså inga inälvor i kaudalregionen, men ryggraden förtsätter ut i den På engelska kallar man kaudalregionen för "tail" hos alla ryggradsdjur. På svenska däremot brukar man använda ordet "stjärt" för en successivt avsmalnande kaudalregion som inte är väl avgränsad från kroppen och ordet "svans" för en kaudalregion som är smal och klart avgränsad. Däggdjur har således svans, medan fiskar, salamandrar och kräldjur har stjärt. Fåglar har en mycket förkortad kaudalregion, men de fjädrar som sitter på den brukar kallas stjärt. Grodor har varken stjärt eller svans.

Kaudalregionens ursprungliga funktion är att hjälpa djuret att ta sig fram vid simning. Många fiskar simmar genom att en muskeldriven vågrörelse går bakåt längs med kroppen och pressar fisken framåt. Ormar kan röra sig på ett likartat sätt, fast på land. Andra fiskar simmar genom att slå stjärten fram och tillbaka i sidled.

Hos däggdjur hjälper svansen inte direkt till när djuret rör sig. Däggdjuren använder förstås benen när de rör sig. Men svansen hos däggdjuren kan ha en rad olika funktioner. Ekorrar använder svansen som balansorgan och styrorgan när den klättrar och hoppar från träd till träd. Kängurur använder svansen som balansorgan när de hoppar. De dinosaurier som rörde sig på två ben använde förmodligen stjärten på samma sätt. När kängurur rör sig långsamt använder de svansen som ett femte ben, s.k. "femfotagång"! Femfotagång innebär att kängurun först sätter ner bakbenen och sedan samtidigt framfötterna och svansen, medan bakfötterna flyttas framåt. Känguruns svans är alltså ett femte "ben", framfötterna är nämligen ganska små och behöver hjälp att hålla kroppen uppe. Myrkottar använder också svansen som stöd. När de reser sig upp stöder de sig på bakbenen och svansen.

Flera däggdjur har en gripsvans som används som ett femte ben eller en femte hand när djuren klättrar i träden. Till dessa djur hör binturongen (ett rovdjur i Sydostasien), två myrsloksarter (som lever i Sydamerika), flera sydamerikanska apor (bl.a. spindelaporna), den likaledes sydamerikanska veckelbjörnen (släkt med tvättbjörnen), de sydamerikanska gripsvanspiggsvinen, den nordamerikanska pungråttan ("opossum") och myrkottarna (som finns i Afrika och södra Asien). Märkligt nog är de flesta gripsvansförsedda djuren amerikanska!

Svansen kan också ha andra funktioner. Den kan användas för sociala signaler. En hund kan vifta på svansen eller sticka den mellan benen. Till och med människor vet vad det betyder. Kor och hästar viftar förstås bort flugor med svansen. Piggsvinets taggiga svans används till försvar. De utdöda amerikanska jättebältorna (glyptodonterna) använde sin svans som en klubba när de försvarade sig. Hos en del av dem var svansklubban spikförsedd! Hos valarna har svansen åter blivit det den en gång var hos fiskarna, det vill säga en stjärt som användes till att simma med. 2001.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Hur många ben ingår i kattens skelett?

Jag vet inte hur många ben katten har. Men sannolikt kan man inte ange ett exakt antal, eftersom olika individer har olika antal ben. Så är det hos människan.

Man brukar räkna med 206 ben i det mänskliga skelettet, men det är inte en exakt siffra. Antalet ben minskar med åldern, eftersom en del ben växer ihop. Det finns också en hel del individuella variationer. Bland annat finns det i en del senor små runda ben (sesamben) som kan variera i antal hos olika individer. Av sesambenen räknas bara knäskålarna, de största sesambenen, in bland de 206 benen. Flera brosk i struphuvudet som också ofta brukar förbenas ingår inte heller bland de 206 benen. När det gäller katten så är de flesta benen desamma som våra. Men det finns också skillnader jämfört med människan. Katten torde till exempel ha fler ryggkotor. Svansen har ju många kotor som vi inte har. 2001.

Anders Lundquist

Till början på sidan