Info om  djur   Fråga   Svar   Djurfakta   Artiklar   Källor 

Lunds universitet
Facebook

Röd blodkropp
 
Fråga en zoofysiolog

Blod: röda och vita blodkroppar, hemoglobin, blått blod, syretransport och blodgrupper

Om blod, blodkroppar och syrebindande proteiner hos djur. Hemoglobin och hemocyanin.
Om blodets färg hos olika djur: rött, blått, grönt och färglöst. Om fiskar utan hemoglobin
Hur transporteras syre i blodet med hemoglobin?
Om järn, blodbrist och järnförgiftning
Hur transporteras koldioxid i blodet? - Om den mycket giftiga kolmonoxiden
Hur får röda blodkroppar energi utan att förbruka syre? Om anaerob cellandning
Har alla djur blodgrupper?
Om Rh-negativa mammor och Rh-positiva foster. Varför ger AB0-systemet inga problem för fostret?
Varför har vi antikroppar mot andra AB0-blodgrupper än den egna utan att ha fått en blodtransfusion med fel blodgrupp?
Har schimpans och människa samma blodgrupper?
Var finns röd och gul benmärg hos människan? Om benmärgens blodkroppsbildande stamceller
Har fåglar benmärg? Var bildar de blodkroppar?
Om tunt blod och om "blodförtunnande läkemedel"
Sök i alla svar och i alla djurartiklar
Åter till "Svar på frågor"


Röda blodkroppar hos höna Röda blodkroppar hos häst Röda blodkroppar hos kamel

Röda blodkroppar hos höns (till vänster), häst (i mitten) och kamel (till höger). Hönan har ovala röda blodkroppar med kärnor. Däggdjur har kärnlösa röda blodkroppar, vanligen runda som hos hästen. Kameldjuren är ensamma bland däggdjuren om att ha ovala röda blodkroppar. Den runda starkt färgade cellen på hönsbilden är en lymfocyt, en slags vit blodkropp. Den lilla starkt färgade pricken på hästbilden är en blodplätt. Blodplättarna (trombocyterna) har viktiga funktioner vid blodets levring. Den stora starkt färgade cellen på kamelbilden är en eosinofil granulocyt. Eosinofila granulocyter är vita blodkroppar som deltar i försvaret mot parasiter och tyvärr också i allergiska immunsvar. Färgade ljusmikroskopiska preparat. Courtesy of Richard J. Harris and  BIODIDAC.

Undrar om andra djurs blod ser likadant ut som hos människor och har samma innehåll.

Blodet kan vara mycket olika till sin sammansättning hos olika djur. Jag kan här bara ge några exempel på skillnader och koncentrerar mig på syretransporten.

Många djur har s.k. andningspigment i blodet som binder syre. Pigmenten är färgade proteiner som oftast har ett syrebindande ämne kopplat till sig. Syre är dåligt lösligt i vatten och blod utan andningspigment en väldigt dålig syretransportör. Med andningspigment kan totalkoncentrationen av syre i blodet bli mycket högre.

Det röda pigmentet hemoglobin finns hos nästan alla ryggradsdjur och hos många ryggradslösa djur. Det innehåller en järnhaltig s.k. hemgrupp som binder syret. Men hos många ryggradslösa djur finns i stället det kopparhaltiga pigmentet hemocyanin som blir blått när det binder syre. Läs mer om blått blod nedan på denna sida.

Det finns också många djur som helt saknar andningspigment. Till exempel saknas andningspigment hos nästan alla insekter. Det har att göra med att insekterna inte transporterar syre med hjälp av blodet. Syretransporten hos insekterna sker i stället i trakéerna, ett fint förgrenat system av luftfyllda rör som når ut till alla celler i kroppen. Fjädermyggornas larver har dock ett hemoglobin och dessa larver är följaktligen röda. Fjädermyggelarverna lever i syrefattiga sjöbottnar och deras hemoglobin lagrar syre som användes under perioder med syrebrist. Texten fortsätter under bilden.

Larv av fjädermygga

En del av kroppen hos en larv av en fjädermygga (familjen Chironomidae). Man ser gränserna mellan segmenten. I nedre delen av bilden syns de två längsgående trakéstammarna. De känns igen på de ringformade eller spiralformade vägglisterna som gör att de inte kollapsar. Läs om trakéer på en annan sida. Den röda färgen orsakas av det syrebindande pigmentet hemoglobin som är löst i hemolymfan. Hemolymfan finns i blodkärlssystemet, där den motsvarar vårt blod, men också utanför blodkärlen mellan vävnadernas celler. Fjädermyggornas hemoglobin lagrar syre som används vid syrebrist. Det transporterar också syre, åtminstone när larverna återhämtar sig efter en period med syrebrist. Hos många fjädermyggslarver transporteras dock syre inuti det slutna luftfyllda trakésystemet. Syre tas upp via huden från det omgivande vattnet till hemolymfan eller trakéluften. Courtesy of Jasper Nance from Wikimedia Commons under this GNU License.

Ser vi till ryggradsdjuren, så har pirålarna bland rundmunnarna ett hemoglobin bestående av en aminosyrakedja som binder en enda syremolekyl. Hos den andra rundmunsgruppen, nejonögonen, består hemoglobinet av två aminosyrakedjor när det inte binder syre, men dessa kedjor separerar när de binder syre. Alla andra ryggradsdjurshemoglobiner består av fyra aminosyrakedjor som binder var sin syremolekyl, totalt fyra stycken. Det finns några antarktiska fiskar som helt har förlorat sitt hemoglobin. Annars har alla vuxna ryggradsdjur hemoglobin och därmed rött blod. Läs mer om blod med olika färger i nästa svar.

Många djur har sitt pigment fritt löst i blodet. Hemocyanin finns alltid fritt i blodet. Ryggradsdjuren däremot har sitt hemoglobin packat i celler som kallas röda blodkroppar. Dessa celler är vanligen ovala och har vanligen, precis som celler brukar ha, en cellkärna. Men däggdjurens röda blodkroppar förlorar sin cellkärna när de mognar. De förlorar också sina mitokondrier. Mitokondrierna är de strukturer som med hjälp av syre producerar kemisk energi i en för cellen användbar form. Så däggdjurens röda blodkroppar (som är proppfulla med syre) måste skaffa sig kemisk energi utan att använda syre, men under bildning av mjölksyra. Eftersom däggdjurens röda blodkroppar förlorat kärna och mitokondrier (samt en del andra cellkomponenter) är det tveksamt om de över huvud taget ska kallas celler.

De röda blodkropparna är hos däggdjuren runda, inte ovala som hos andra ryggradsdjur. Till formen påminner de om ett bilhjul med däck, eftersom de är tillplattade, men mer tillplattade i mitten än längs med kanten. Men det finns en däggdjursgrupp som har annorlunda form på de röda blodkropparna, nämligen kamelfamiljen. Kameler och lamadjur har ovala röda blodkroppar, se kamelblodkroppar överst på denna sida. Detta är kanske en av orsakerna till att dessa djurs röda blodkroppar kan ta upp mycket vatten med osmos utan att spricka. Uttorkade kameler kan snabbt dricka enorma mängder vatten när de når vattenhålen, upp till 10 liter per minut. Blodplasman späds då kraftigt, vilket gör att blodkropparna tar upp vatten. Hos andra däggdjur hade blodkropparna spruckit under dessa förhållanden. 2000, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Larv av isfisk

En larv av en antarktisk isfisk (familjen Channichthyidae). Den är nästan helt genomskinlig. Detta beror bland annat på att den saknar blodets röda hemoglobin. Läs mer i svaret nedan. Det orangefärgade området på undersidan är förmodligen innehållet i mag-tarmkanalen. Läs om genomskinliga djur på en annan sida. Courtesy of Uwe Kils, from Wikimedia Commons under this GNU License.

Finns det djur som har gult blod? Jag har frågat runt men ännu inte hittat någon som vet detta.

Frågan föranleder en utläggning om blodets färg hos olika djur.

Ser vi först till ryggradsdjuren så har nästan alla ryggradsdjur rött blod. Blodet är rött av de syretransporterande blodpigment som kallas hemoglobiner. Det finns bara två undantag. Det ena är de så kallade leptocephaluslarverna av vissa benfiskar (bl.a. ålen) som saknar hemoglobiner. Det andra undantaget är några fiskarter inom familjen isfiskar (Channichthyidae) bland de abborrartade fiskarna. Isfiskarna lever i det kalla havet runt Antarktis. Inom denna familj finns en stark tendens till att blodet hemoglobinhalt reduceras och flera arter saknar helt hemoglobin och röda blodkroppar. Blodet hos dessa arter är genomskinligt och beskrivs som vitaktigt. Läs mer om isfiskar på en annan sida.

Ser man till ryggradslösa djur så finns det rätt många med färgat blod. Precis som hos ryggradsdjuren så är det syretransporterande pigment som ger färgen i de fall då blodet är starkt färgat. Det finns bara fyra typer av pigment bland de ryggradslösa djuren: hemoglobiner (som är klarröda när de binder syre och blåaktigt eller brunaktigt röda utan syre), klorokruoriner (som är gröna), hemerytriner (rödaktigt violetta när de binder syre och färglösa utan syre) och hemocyaniner (klart blåa när de binder syre och färglösa utan syre). Läs mer om hemocyaniner på en annan sida.

Hemoglobiner är mycket vitt spridda och finns hos många djurgrupper. De har förmodligen utvecklats flera gånger i djurvärlden. Klorokruoriner finns bara hos fyra familjer bland havsborstmaskarna. Hemerytriner finns hos ett fåtal djur tillhörande fyra mindre djurstammar. Hemocyaniner har en vidare spridning. De finns hos många leddjur (t.ex. hos många kräftdjur och spindeldjur) och blötdjur (t.ex. hos bläckfiskar och hos många snäckor). Hemocyaniner har antagligen utvecklats två gånger under utvecklingens gång, en gång hos leddjuren och en gång hos blötdjuren.

Jag känner inte till några djur med gult blod, men möjligen kan blod som saknar syretransporterande pigment vara gulaktigt hos en del djur. Blodplasman hos däggdjur är svagt gulaktig. Blodplasman är det som finns kvar när man avlägsnat de röda och vita blodkropparna från blodet. Den gula färgen hos däggdjurens blodplasma orsakas av nedbrytningsprodukter som bildas här hemoglobinets hemgrupp bryts ner (bl.a. bilirubin, se svaret nedan). Vissa skinkar (en slags ödlor) på Nya Guinea har så höga halter av dessa ämnen i plasman att blodet färgas grönt av dem! 2001, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hemoglobinmolekylens struktur

Den kemiska strukturen hos människans hemoglobin när det inte binder syrgas. Hemoglobinmolekylen är ett protein som innehåller fyra aminosyrakedjor svarande mot de fyra olikfärgade banden på bilden. Aminosyrakedjorna är veckade och delvis spiraliserade efter ett bestämt mönster. De har något olika struktur: två av kedjorna är α-kedjor och två β-kedjor. Varje kedja binder till sig en hemgrupp. Bollarna på bilden är hemgruppernas atomer. Gröna bollar är kolatomer. I mitten av varje hemgrupp finns fyra kväveatomer (blå bollar) som mellan sig binder en järnatom (orange boll). Syremolekyler kan bindas till de fyra järnatomerna i hemgrupperna. Courtesy S Y Park, T Yokoyama, N Shibayama, Y Shiro, and J R Tame, (J Mol Biol. 360:690-701, 2006) from Proteopedia under this GNU License.

Hur transporteras syre i blodet med hemoglobin?

Hemoglobinets funktion är att öka den totala syrekoncentrationen i blodet genom att binda syremolekyler. Syre är nämligen mycket svårlösligt i vatten. Syre från atmosfären löser sig i blod och andra vattenlösningar, men koncentrationen av fria syremolekyler är mycket lägre i dessa vattenlösningar än i luften. Om vi inte, förutom fria syremolekyler, hade haft syre bundet till hemoglobin i blodet, hade den totala syrekoncentrationen (mätt som gram syre/liter blod) i blodet varit mycket liten och vi hade behövt pumpa ut en enormt mycket större volym blod ur hjärtat (mätt som liter blod/minut). Tack vare hemoglobinets stora benägenhet att binda syre blir den totala syrekoncentrationen i blodet i storleksordningen 100 gånger högre än den annars skulle vara, medan koncentrationen av fria syremolekyler fortfarande är mycket låg.

När blodet når lungorna hos en människa i vila är hemoglobinet till cirka 80 % mättat på syre. I lungorna binds syre till de fria bindningsställena på hemoglobinet så att det är till cirka 99 % mättat när det lämnar lungorna i vila. Vid intensivt fysiskt arbete hos vältränade personer kan musklerna ta upp så mycket syre att blodet bara är cirka 20 % mättat när det når lungorna, men ändå mer än 95 % mättat när det lämnar dem. Detta innebär att det inte i första hand är andningsapparaten, som begränsar vår förmåga att tillföra skelettmusklerna syre vid uthållighetsarbete (t.ex. långdistanslöpning). I stället är det cirkulationssystemet, särskilt hjärtat. 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Blodutstryk vid blodbrist

Röda blodkroppar i ett blodutstryk vid anemi ("blodbrist") orsakad av järnbrist. En röd blodkropp är en rund skiva fylld med hemoglobin. Den är tunnare i mitten än runt kanten. Sedd under ett ljusmikroskop, är den därför ljusare i mitten än i periferin. Blodkropparna ovan har en onormalt bred ljus zon i mitten med bara en tunn röd kant längs periferin. Detta beror på att de har en onormalt låg halt av hemoglobin. De är också mindre än normala blodkroppar. Den violetta strukturen är kärnan hos en vit blodkropp. Courtesy of Dr. E. Uthman from Wikimedia Commons under this CC License..

Om man ta järntabletter som gör att man får för mycket järn i blodet eller om man av någon annan anledning har mycket järn i blodet, kan blodet då transportera mer syre?

Svaret på frågan är nej. Järn i för höga doser är giftigt. Järntabletter ska absolut inte överdoseras.

Blodets syretransporterande röda hemoglobin finns i de röda blodkropparna och innehåller järnjoner som binder syre. Mer än 99 procent av syret i blodet är bundet till hemoglobinet, resten finns i form av fritt lösta syremolekyler. De röda blodkropparna är normalt mättade på hemoglobin och rymmer inte fler hemoglobinmolekyler. Om blodets halt av röda blodkroppar ökar, så ökar däremot dess hemoglobinhalt. Det kan då transportera fler syremolekyler i varje liter blod. Onormalt hög halt av röda blodkroppar gör emellertid blodet alltför trögflytande och ökar risken för hjärt-kärlsjukdom.

Hos friska personer stimuleras bildning av nya röda blodkroppar av hormonet erytropoetin (EPO) från njurarna. Minskad syretillförsel till njurarna ger ökad insöndring av EPO till blodet. EPO stimulerar bildningen av röda blodkroppar i den röda benmärgen. Om kroppens innehåll av fria järnjoner ökar, så att den blir onormalt hög, stimuleras däremot inte blodkroppsbildningen. Järn är då inte en begränsande faktor.

Vid järnbrist finns det en för liten mängd järnjoner i kroppen. Den minskade järntillgången gör att för lite hemoglobin produceras. Halten av röda blodkroppar minskar då och därmed även blodets syretranporterande förmåga. Järn är då en begränsande faktor och man lider av en form av anemi ("blodbrist"). Vid järnbrist stimuleras produktionen av hemoglobin och röda blodkroppar, om mer järn tillförs via kosten eller via läkemedel.

Alltför höga järnhalter i blodet leder till järnförgiftning med skador på bland annat bukspottkörtel och lever. Observera att överdosering av järn i läkemedel kan leda till järnförgiftning. Annars uppträder tillståndet som en ärftligt sjukdom eller som en följd av andra sjukdomstillstånd. På grund av sin giftighet transporteras och lagras järnjoner i kroppen bundna till särskilda proteiner (transferrin respektive ferritin), som förhindrar järnets giftverkan. 2019.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hur transporteras koldioxid med blodet och hur sker utbytet av koldioxid i lungorna? För om utbytet sker med diffusion så skulle ju det innebära att en del av koldioxiden stannar kvar i blodet, efter att det har passerat lungorna. Eller har jag fel? Tacksam för svar.

Här följer ett svar, men först en rättelse av ett vanligt missförstånd. Koldioxiden i blodet transporteras till största delen i blodplasman, det vill säga i vätskan utanför blodkropparna, inte bundet till de röda blodkropparnas hemoglobin. Den allra största delen, ungefärligen 60 procent, av koldioxiden transporteras i blodplasman omvandlat till vätekarbonat, HCO3-. Mindre andelar transporteras som fria koldioxidmolekyler, CO2 i blodplasman och bundet till hemoglobin i de röda blodkropparna. Men koldioxid binder inte till syrets bindningsställen på hemoglobinet i de så kallade hemgrupperna, utan reagerar med de fria så kallade aminogrupper (NH2-), som finns i hemoglobinets aminosyror, och bildar då så kallade karbaminoföreningar. Läs om hur syre transporteras i blodet i föregående svar.

Den mycket giftiga och luktlösa kolmonoxiden (koloxid, CO) binder däremot till syrets bindningsställen i hemgrupperna. Detta är orsaken till dess höga giftighet. Kolmonoxiden binder så starkt till hemgrupperna att syre i praktiken inte kan binda in där kolmonoxiden sitter fast. Dessutom gör kolmonoxiden att syre, som samtidigt binds till andra hemgrupper, får mycket svårt att lossna ute i kroppens vävnader, där det behövs. Resultatet blir en svår syrebrist. Notera att kolmonoxid, men inte koldioxid, innehåller två atomer i molekylen, precis som syrgas, vilket delvis förklarar dess starka inbindning. Texten fortsätter under bilden.

Syre, koldioxid och kolmonoxid

Förenklade molekylmodeller av, från vänster, syre (O2), koldioxid (CO2) och kolmonoxid (CO). Kolatomer (C) är svarta, syreatomer (O) röda. from Wikimedia Commons, in the public domain.

Utbytet av koldioxid och syre mellan lungblåsornas luft och blodet sker med diffusion. Läs om diffusion på en annan sida. Det här helt riktigt att det finns kvar koldioxid i blodet, när det passerat igenom lungornas blodkapillärer. Det är till och med så att den mesta koldioxiden finns kvar. De finns flera orsaker till detta. Vid ventilationen av lungorna byts inte all luft i de gasutbytande lungdelarna ut. De gasutbytande delarna utgörs huvudsakligen av lungblåsorna (alveolerna). Efter en normal utandning finns det faktiskt ungefärligen 2,5 liter luft kvar i lungblåsorna. Vid en normal inandning i vila andas man in ungefärligen 0,5 liter luft, varvid volymen i alveolerna ökar till cirka 3 liter. Även vid mycket intensivt arbete är det cirka 1,5 liter luft kvar i lungblåsorna efter utandningen. Till detta kommer att cirka 0,15 liter av den luft som vi andas in vid varje andetag in vila består av "gammal" utandningsluft som blev kvar i luftvägarna (det s.k. döda rummet) vid föregående utandning. Denna luft har en relativt hög koldioxidhalt och en relativt låg syrehalt. Detta innebär att lungblåsornas koldioxidhalt är hög under både inandning och utandning, avsevärt högre än i luft, och att det sker mycket små förändringar i halten under loppet av ett andetag. Men eftersom vi ständigt för bort koldioxid med utandningsluften, kommer ny koldioxid ständigt att diffundera från blodet till lungblåsorna. Läs om det döda rummet (dödvolymen) på en annan sida. 2016.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hur klarar en röd blodkropp att leva i cirka 120 dagar med enbart anaerob energiomsättning, utan att använda syre? Energi utvinns vad jag förstår enbart via glykolysen i cytoplasman under bildning av mjölksyra. Varför ansamlas inte mjölksyran som i hårt arbetande skelettmuskler?

Det är mycket märkligt att de röda blodkropparna, som är fullproppade med syre, får energi enbart genom cellandning utan syreförbrukning, så kallad anaerob glykolys. För den intresserade följer här svar på frågorna. Biokemin är förenklad.

Vid icke syrekrävande anaerob cellandning omvandlas en glukosmolekyl (med 6 kolatomer, 6C) till två pyruvatmolekyler (vardera med 3C). Samtidigt sker en nettoproduktion av två ATP-molekyler, som är cellens energikälla. Två NAD-molekyler omvandlas också till 2 NADH2. Detta innebär att en NAD-molekyl tar upp två väteatomer, det vill säga två vätejoner och två elektroner. Kemiskt innebär det att den "reduceras". NADH2 fungerar som vätebärare, vanligen använder man termen elektronacceptor. Se figuren nedan.

Vid syrekrävande aerob cellandning omvandlas pyruvatet till acetyl-coenzym A och tas om hand av citronsyracykeln (Krebs cykel). NADH2 tas om hand av mitokondriernas andningskedja, en rad av enzymer som sitter i mitokondriens innermembran, och NAD återbildas. Genom andningskedjans och ett särskilt membranproteins (ATP-syntas) aktivitet bildas ett stort antal ATP-molekyler. Vätejonerna och elektronerna hamnar samtidigt i den slutliga elektronacceptorn, som är vatten.

Anaerob cellandning utan syreåtgång

Förenklat schema över icke syrekrävande cellandning, anaerob glykolys. Glykolysen sker i flera enzymkrävande steg med ett antal mellanprodukter. Anaerob glykolys förbrukar inte syre. Den kan därför ske utan att mitokondrierna (cellens"kraftverk") behövs. Mjölksyrasyntesens funktion är att återvinna NAD. Om inte NAD återvinnes, ansamlas det i cellen, vilket leder till att glykolysen så småningom upphör. Mjölksyran måste transporteras ut ur cellen, annars ansamlas den, vilket även det leder till att glykolysen så småningom upphör. Modified image. Courtesy of Zeartul, from Wikimedia Commons under this CC License.

Som du påpekar, saknar röda blodkroppar mitokondrier. De är därför hänvisade till anaerob, icke syrekrävande cellandning. Detta leder till två problem. För det första, om NADH2 ansamlas upphör glykolysen som en effekt av den så kallade massverkans lag. Detta problem löses genom att NADH2 reagerar med pyruvat, varvid NAD återbildas och pyruvatet omvandlas till mjölksyra. Detta leder i sin tur till det andra problemet. Om mjölksyra ansamlas upphör glykolysen. Blodkroppens cytoplasma försuras genom att mjölksyra dissocieras till laktatjoner och vätejoner. Detta problem löses av ett transportprotein i den röda blodkroppens membran. Detta protein är en så kallad kotransportör som samtidigt transporterar ut en laktatjon och en vätejon ur blodkroppen. Kotranportören kräver inte energi i form av ATP. Transporten drivs av koncentrationsskillnaderna mellan blodkroppens cytoplasma och blodplasman utanför, så kallad faciliterad diffusion. Eftersom mjölksyra ständigt bildas i blodkroppen. är koncentrationerna av laktatjoner och vätejoner nämligen högre inne i blodkroppen än utanför.

Eftersom röda blodkroppar saknar organeller, som kärna, mitokondrier och ribosomer, har de en låg energiomsättning. De klarar sin energiförsörjning med hjälp av de två ATP-molekyler, som bildas när en glukosmolekyl bryts ner anaerobt. Samtidigt är den mängd mjölksyra som hamnar i blodplasman liten, långt under de nivåer som nås vid intensivt arbete. Denna mjölksyra bryts snabbt ner av vissa organ i kroppen, särskilt levern. Denna nedbrytning är aerob med vatten som slutlig elektronacceptor och innebär att energin i mjölksyran utnyttjas genom att ATP-molekyler bildas. 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Människor kan ju ha olika blodgrupper, men hur är det med andra djur? Har t.ex. kattungarna i en kull alltid samma blodgrupp eller kan det variera? Har alla katter samma blodgrupp? Varierar svaret beroende på vilket sorts djur man avser?

Blodgrupper finns förmodligen hos alla eller de flesta däggdjur. Detta gäller kanske också fåglar, men mycket lite är känt om blodgrupper hos dem. Hos fretten (en tam form av iller) har man dock inte hittat några blodgrupper. Hos de flesta djur vet man emellertid inget om deras blodgrupper.

Hos flera av husdjuren är en hel del känt om blodgrupperna. Det finns skillnader mellan blodgrupperna hos olika arter. Precis som hos människan förekommer dock hos husdjuren immunologiska reaktioner vid blodtransfusioner när det gäller vissa blodgrupper, men inte när det gäller andra. Här är information på engelska om blodgrupper hos en del däggdjur, bland annat hund, häst och katt. 2008, 2014.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Ikterus ('gulsot')

Ikterus ("gulsot") hos en vuxen. Huden är gulfärgad av bilirubin, en nedbrytningsprodukt av de röda blodkropparnas hemoglobin. Den gula färgen syns särskilt i ögonvitorna. Ikterus orsakas bland annat av leversjukdomar. Orsakerna till ikterus hos nyfödda beskrivs i svaret nedan. Courtesy of Thomas F. Sellers and the Centers for Disease Control and Prevention, in the public domain.

Jag är biologilärare. Vi känner ju till problemet med Rh-negativ mamma och Rh-positivt foster. Min fråga är nu varför det inte blir liknande problem med 0-mamma och A- eller B-barn. Annorlunda uttryckt: Varför ställer inte mammans antikroppar mot B-blod till problem för fostret om fostret ha B-blod?

När det gäller blodgrupper inom Rh-systemet bildar en Rh-negativ mamma med Rh-positivt foster först IgM-antikroppar som inte kan passera genom moderkakan till fostret, men sedan bildas även IgG-antikroppar som kan passera till fostret. Mamman bildar antikropparna först i samband med den första förlossningen med ett Rh-positivt foster, då en del av fostrets röda blodkroppar hamnar i hennes blodcirkulation. Vid en påföljande graviditet med Rh-positivt foster kan då IgG-antikroppar från mamman passera till fostret och reagera med fostrets röda blodkroppar som därvid bryts ner. Fostret kan då få blodbrist och höga halter av bilirubin (en nedbrytningsprodukt av hemet i hemoglobin) som ger ikterus (symptomet "gulsot", som inte ska förväxlas med virussjukdomarna med samma svenska namn). I vissa fall sker senare en skadlig ansamling av bilirubin i de basala ganglierna i hjärnan vilket ger en neurologisk sjukdom. Detta förhindras numera genom att modern efter den första graviditeten passivt immuniseras med antikroppar mot Rh-antigenen. Därmed elimineras denna antigen och modern hinner inte bilda antikroppar mot den. Nyfödda barn med ikterus undergår ljusbehandling. Huden belyses med blågrönt ljus. Ljuset omvandlar bilirubin till ogiftiga molekyler som utsöndras via urinen och avföringen. I svåra fall görs en utbytestransfusion, då större delen av barnets blod byts ut mot givarblod. Numera behöver man dock sällan göra detta.

När det gäller blodgrupper inom AB0-systemet så bildar nyfödda barn mycket snabbt IgM-antikroppar mot de antigener som de ej har. Barn med blodgrupp A bildar antikroppar mot B. barn med blodgrupp B antikroppar mot A, barn med blodgrupp 0 båda antikropparna och barn med blodgrupp AB ingen av dem. Dessa antikroppar bildas märkligt nog utan att barnen utsätts för motsvarande antigen. Man tror att de bildas som en reaktion på antigener från tarmbakterier eller från födan, antigener som strukturellt liknar blodgruppsantigenerna. Se vidare nästa svar. Sådana antikroppar reagerar med motsvarande antigener som eventuellt kommit in i moderns blod från fostret i samband med en förlossning, men eftersom antikropparna bara är av typ IgM kan de inte passera genom moderkakan till ett kommande foster under en ny graviditet och då ställa till med problem. Genetiska skillnader mellan moder och foster avseende AB0-systemet ger därför sällan upphov till sjukdom hos barnet. 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Agglutination, röda blodkroppar som klumpas ihop av antikroppar

Ett blodutstryk i vilket röda blodkroppar binds ihop av IgM-antikroppar. En antikroppsmolekyl ser ut som ett stort Y och innehåller bindningsställen för samma antigen på båda de övre skänklarna. Antigenet finns på blodkropparnas yta. Dett innebär att antikroppen kan binda till två röda blodkroppar och koppla ihop dem. Om det finns många antikroppar leder detta till att många blodkroppar klumpar ihop sig (agglutination). Sedan leder immunreaktionen till att blodkropparna brister (hemolys). Det är detta som händer vid en blodtranfusion med blod av fel blodgrupp. Ljusmikroskopisk bild. En röd blodkropp ät platt och rund med en diameter på 7,5 µm (0,0075 mm). Courtesy of Prof. Erhabor Osaro from Wikimedia Commons under this CC Licence.

Först vill jag tacka för en jättebra hemsida! Jag är gymnasielärare i biologi och har mycket nytta och roligt med den sidan. Nu till min fråga som jag funderat på ett tag. Det gäller AB0-systemet för vårt blod. Jag förstår inte logiken med att personer med A har antikroppar mot B och vice versa, när deras blod aldrig mött varandra.

De röda blodkropparna har antigener på sin yta av typ A, B och/eller 0, beroende på vilken blodgrupp personen tillhör. Alla människor har antigenen 0. Personer med blodgrupp A (och genparet AA eller A0 i DNA) har dessutom antigen A. Personer med blodgrupp B (och genparet BB eller B0 i DNA) har dessutom antigen B. Personer med blodgrupp AB (och genparet AB i DNA) har dessutom både antigen A och antigen B. Personer med blodgrupp 0 (och genparet 00 i DNA) har bara antigen 0.

Antigener är stora molekyler som kan utlösa en immunreaktion, till exempel bildning av specifika antikroppar mot ett visst antigen. Antikroppar är proteiner som finns utanför blodets celler, lösta i blodplasman. De kan bindas till sitt antigen och då utlösa en immunreaktion. Man utvecklar normalt inte antikroppar mot sina egna AB0-antigener eller, för den delen, andra kroppsegna antigener, de uppfattas alla som "self".

AB0-antigenerna är inbäddade i den röda blodkroppens cellmembran och exponerade mot omgivningen. De är glykosfingolipider, ett slags fettämnen kopplade till sockermolekyler. Personer med blodgrupp A har antikroppar av typ IgM mot B-antigenen. Personer med blodgrupp B har antikroppar av typ IgM mot A-antigenen. Personer med blodgrupp 0 har antikroppar av typ IgM mot både A-antigenen och B-antigenen. Personer med blodgrupp AB har inga sådana antikroppar. Antigenen 0 utlöser inte bildning av antikroppar, den finns hos alla och uppfattas därför alltid som "self".

Det är inte klarlagt hur dessa IgM-antikroppar har bildats. Men man tror att att tarmbakterier eller andra bakterier är inblandade. Sådana bakterier skulle kunna ha antigener på sin yta, som påminner om AB0-antigener. Om man exponeras för sådana bakterier mycket tidigt, som spädbarn, skulle man kunna utveckla antikroppar mot de bakterieantigener som liknar A-antigenen och/eller B-antigenen, detta förutsatt att man inte har de senare antigenerna på sina egna blodkroppar. Bakterieantigenerna uppfattas då som främmande, "non-self". Dessa bakterieinducerade antikroppar produceras sedan under hela livet, precis som de antikroppar som ger varaktig immunitet mot en sjukdom efter en enda infektion. De kan vid en transfusion av blod med fel blodgrupp bildas i stor mängd och reagera med de tillförda blodkropparnas A-antigener och/eller B-antigener, som även de uppfattas som "non-self". Detta kallas för korsreaktion. De främmande blodkropparna angrips då av immunsystemet och förstörs, vilket leder till så kallad hemolytisk sjukdom.

En alternativ förklaring är att ett virus i sitt hölje inkorporerar AB0-antigener från en infekterad individ. Om detta virus sedan infekterar ett spädbarn, kan barnet utveckla antikroppar mot A-antigenen och/eller B-antigenen, om det inte själv har dessa antigener på sina röda blodkroppar. Ytterligar en hypotes är att spädbarnet tar upp antigener från födan, bildar antikroppar mot dessa antigener och att dessa antikroppar korsreagerar med AB0-antigener.

Antikroppar mot en främmande antigen som uppfattas som "non-self", alltså inte kroppsegen, bildas alltid av B-lymfocyter (en slags vita blodkroppar). Främmande antigener tas oftast först upp av särskilda celler, så kallade makrofager. Via en serie mellansteg aktiveras sedan en viss typ, klon, bland B-lymfocyterna. Denna klon förmeras genom celldelning och börjar producera specifika antikroppar mot just den främmande antigenen. Utsätts man för antigenen igen kan man vara förberedd. Tack vare så kallade minnesceller kan man snabbt bilda nya B-lymfocyter, som producerar stora mängder antikroppar av rätt typ. Alla antigener ger dock inte förbättrad framtida immunitet. Immuniteten kan avklinga mer eller mindre snabbt. Som bekant ger ju inte alla vaccinationer livslång immunitet. 2019.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hej! Jag läser till djurskötare. Vi läser just nu om fysiologi och anatomi och jag började då fundera på en sak. Kan vi människor donera blod till schimpanser eller tvärtom? Vi är ju väldigt lika och vi har båda ABO-systemet.

Schimpanser har AB0-systemet, men bara grupperna A och 0. Det finns dock skillnader i antigenernas aminosyrasekvens, jämfört med människan. Det finns också skillnader mellan arterna när det gäller andra blodgrupper och blodproteiner.

Man kan dock typbestämma schimpansblod med mänskliga antikroppar. Det anses vara teoretiskt möjligt att utföra blodtransfusioner mellan arterna, om man först gör agglutinationstest, det vill säga kontrollerar om det blir någon utfällning om man blandar blod från de två individerna. Men på grund av de ovan nämnda skillnaderna mellan arterna skulle detta ändå vara förenat med stora immunologiska risker och har således aldrig gjorts. 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Röd blodkropp, blodplätt och vit blodkropp

Svepelektronmikroskopisk bild som visar de tre huvudtyperna av blodkroppar, till vänster en röd blodkropp, i mitten en blodplätt och till höger en vit blodkropp. Alla dessa blodkroppar bildas i röd benmärg. Läs mer om röd benmärg i svaret nedan. Röda blodkroppar är celler, som hos däggdjur förlorat cellkärnan och flera andra cellkomponenter. De är fullproppade med det röda syretransporterande proteinet hemoglobin. Till formen är de (utom hos kameldjur, se ovan) cirkelrunda och platta. Eftersom de är mer tillplattade i mitten än i periferin, påminner de om den flottyrkokta kaka som kallas munk ("doughnut"), men utan hål i mitten. Denna form ger dem en stor yta genom vilken syre och koldioxid kan transporteras. Blodplättar är avsnörpta mycket små kärnlösa bitar av celler. De medverkar vid blodets levring. Vita blodkroppar är hela celler med kärna. Det finns många typer av vita blodkroppar med olika funktioner i kroppens immunförsvar. Ett exempel är B-lymfocyterna som producerar antikroppar. Svepelektronmikroskop ger bara bilder i gråskala. Färger syns därför inte på bilden. Courtesy of Electron Microscopy Facility at The National Cancer Institute at Frederick, in the public domain.

Hej! Jag undervisar bland annat i anatomi och fysiologi och fick en fråga jag inte funnit svaret på. I skelettbenen finns det antingen röd benmärg, där bland annat de röda blodkropparna bildas, eller så finns det gul benmärg, där fett lagras. Hur är dessa fördelade i skelettbenen? - Om bildning av blodets celler

Hos nyfödda finns det enbart röd benmärg i alla skelettbenen. Under uppväxten omvandlas röd benmärg successivt till gul med början ytterst i armar och ben. Hos vuxna innehåller armarnas och benens skelett endast gul benmärg, med undantag av de delar av överarmsbenen och lårbenen som ligger närmast bålen. Tänk dig att en vuxen människa är klädd i shorts och en kortärmad polotröja. Röd benmärg finns då i de delar av skelettet som täcks av denna klädedräkt samt i huvudets ben. Vid misstanke om leukemi och andra blodsjukdomar tar man ut röd benmärg med hjälp av en spruta. Man gör detta i bröstbenet eller i höftbenskammen där skelettbenen ligger ytligt.

Den gula benmärgen är, som du säger, i princip en slags fettvävnad. Den röda benmärgen innehåller så kallade hematopoetiska stamceller som kan ge upphov till bland annat alla typer av blodkroppar: röda blodkroppar, flera typer av vita blodkroppar samt de cellfragment som kallas blodplättar. För alla stamceller gäller att de vid sin celldelning dels ger upphov till en ny likadan stamcell, dels till en cell som specialiseras genom så kalla differentiering. Därmed minskar inte antalet stamceller. De hematopoetiska stamcellerna ger således genom celldelningar upphov dels till nya hematopoetiska stamceller, dels till två typer av andra stamceller som nått en viss grad av differentiering: lymfoida stamceller och myeloida stamceller. Lymfoida stamceller ger bland annat upphov till de vita blodkroppar som kallas lymfocyter, däribland de så kallade B-lymfocyterna som producerar antikroppar. De myeloida stamcellerna ger upphov en tredje generation stamceller av flera olika typer med en ännu mer begränsad förmåga att ge upphov till färdigdifferentierade celler. Dessa stamceller ger bland annat upphov till de röda blodkropparna, de övriga typerna av vita blodkroppar samt de så kallade megakaryocyterna. De senare är stora celler från vars yta blodplättarna snörps av. De röda blodkropparna transporterar syre i blodet. De vita blodkropparna deltar på en mängd olika sätt i kroppens immunförsvar. Blodplättarna deltar i blodets levring (koagulation). 2011, 2012, 2014, 2016.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Röd benmärg

Detta ljusmikroskopiska snitt visar röd benmärg. Snittet är färgat, vilket gör att märgen inte ser röd ut. Cellerna som ger upphov till blodkroppar är svarta. Insprängda mellan dem ses fettceller. Fettcellers inre upptas till största delen av en vakuol ("blåsa") med fett. Detta fett har lösts ut vid preparationen så att tomma vita områden återstår. Benmärgen finns inuti så kallat spongiöst ("svampartat") ben, som bildar ett oregelbundet nätverk av benbalkar. Courtesy of the Department of Histology, Jagiellonian University Medical College, under this GNU License.

Röda blodkroppar produceras ju i benmärgen hos däggdjur. Jag har hört att är det annorlunda hos fåglar, därför att de inte har någon benmärg. Kan det stämma och i så fall, hur produceras röda blodkroppar hos fåglar?

Hos vuxna däggdjur produceras röda blodkroppar bara i den röda benmärgen. Läs om människan benmärg i föregående svar.

Hos fåglar saknar många skelettben benmärg och innehåller i stället luft. Detta är särskilt märkbart hos goda flygare och är en anpassning som gör fågelkroppen lättare. Men fåglar har benmärg i många skelettben och deras benmärg bildar röda blodkroppar. Hos vuxna fåglar bildas röda blodkroppar även i mjälten, något som inte förekommer hos vuxna däggdjur, men väl hos däggdjursfoster.

Under fosterutvecklingen kan hos både fåglar och däggdjur röda blodkroppar bildas på andra ställen i kroppen än benmärgen och mjälten. Ett sådant ställe är hos fåglar de så kallade blodöarna i gulesäckens vägg. 2004, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Ger hemocyanin tunnare blod än hemoglobin?

När läkare talar populärt om blodförtunnande medel så menar de så kallade antikoagulantia. Dessa medel som minskar risken för blodlevring (koagulering) och därmed för blodproppar. De gör inte blodet mindre visköst (trögflytande). Termen blodförtunnande medel är alltså missvisande. Man kan inte generellt påstå att hemoglobin ger ett mera visköst blod eller att hemocyanin ger ett mera visköst blod. Viskositeten beror bland annat på om pigmentmolekylerna är fria, lösta i blodplasman, eller om de är paketerade i blodkroppar. I det förra fallet påverkas viskositeten bland annat av pigmentmolekylernas storlek och koncentrationen av dem i blodet, i det senare av de röda blodkropparnas storlek och koncentrationen av dem i blodet. 2004, 2014.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig:
Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus
Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
Telefon: 046-222 93 53
E-post:
Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar.
Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.