Info om  djur   Fråga   Svar   Djurfakta   Artiklar   Källor 

Lunds universitet
Facebook

Fästingens sugapparat
 
Fråga en zoofysiolog

Andning: gälar, trakéer, lungor och hud hos ryggradslösa djur

Hur andas svampdjur?
Hur andas kammaneter och nässeldjur
Hur andas ringmaskar?
Hur andas plattmaskar?
Hur andas rundmaskar?
Hur andas mångfotingar och björndjur?
Hur andas krabbor och kräftor?
Hur andas landlevande kräftdjur? Gråsuggor, tångloppor och landkrabbor
Hur andas insekter och spindlar?
Hur andas fästingar?
Hur andas puppor?
Hur andas sjöstjärnor, sjögurkor och andra tagghudingar?
Hur andas bläckfiskar?
Sök i alla svar och i alla djurartiklar
Åter till "Svar på frågor"


Ett svampdjur med ostia och oscula

Svampdjuret Haliclona urceolus. Vattnet drivs in genom de små öppningarna på sidan av kroppen (ostierna) och lämnar djuret via de översta stora öppningarna (oscula). Se vidare texten nedan. Courtesy of Bernard Picton and the National Museums Northern Ireland and its licensors, under this CC License.

Hur andas svampdjur?

Svampdjur har inget andningsorgan och inget blodomlopp. Deras kropp innehåller emellertid ett omfattande nät av kanaler genom vilka havsvatten strömmar. Vattnet drivs in i djuret genom ingångsöppningar, vidare genom kanalerna och sedan ut ur djuret genom utgångsöppningar. Vattenströmmen åstadkoms med hjälp av små hårliknande utskott, som rör sig fram och tillbaka. Dessa utskott kallas gissel eller flageller och sitter på celler som kallas koanocyter. Många svampdjur kan på 10-20 sekunder tranportera en volym vatten lika stor som deras egen kroppsvolym genom kanalerna.

Kanalsystemet har samma funktioner som andningsorganet och blodomloppet hos mera komplicerat byggda djur. Det för ständigt syrerikt vatten genom svampdjurets alla delar. Alla djurets celler finns så pass nära kanalerna att de kan utbyta syre och koldioxid direkt med vattnet genom en tranportprocess som kallas diffusion.

Kanalsystemet ersätter också magtarmkanalen hos mera komplicerat byggda djur. I vattnet finns små korn som innehåller näring. De är svampdjurens mat. Kornen fastnar på slem som finns på koanocyternas yta. De tas sedan upp av dessa celler och bryts ner inne i cellerna, inte i utanför dem som i människan tarmar. 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Videon visar venusgördeln (Cestum veneris), en fantastiskt vacker kammanet. Den har fått sitt artnamn av den gamla romerska kärleksgudinnan Venus, grekernas Afrodite, som enligt myten föddes ut havets skum. From YouTube, courtesy of MER Marine & Environmental Research Lab Ltd.

Min dotter sitter och gör en inlämningsuppgift om kammaneter men hittar ingenting om djurens cirkulation och andning. Kan du bidra med din kunskap vore detta oerhört värdefullt.

Det är inte så konstigt att din dotter inte hittar något. Kammaneter har inget cirkulationssystem och ingen andningsapparat. Detsamma gäller maneter och andra nässeldjur.

Beskrivningen nedan gäller också för nässeldjuren med den skillnaden att de saknar de ciliekammar, som finns hos kammaneterna och som nämns nedan. De nässeldjur som förflyttar sig gör det med jetdrift. De suger in vatten i gastrovaskulärhålan ("mag-tarmkanalen") genom munnen och pressar sedan ut detta vatten ur kroppen. Hos simmande maneter ser man tydligt dessa pumpande rörelser.

De långväga transporter som hos mer komplicerat uppbyggda djur ombesörjs av blodcirkulationen, sker hos kammaneterna genom att vätskan inne i den starkt förgrenade gastrovaskulärhålan ("mag-tarmkanalen") förflyttas med massflöde, precis som i cirkulationssystem. Den kortväga transporten sker genom att näringsämnen från födan och slutprodukter av ämnesomsättningen transporteras ut och in ur gastrovaskulärhålan över det cellskikt (gastrodermis) som avgränsar den. Detta sker bland annat genom diffusion.

Andningen, det vill säga utbytet av syre och koldioxid, sker genom kroppsväggen och gastrovaskulärhålans vägg. Den långväga transporten sker genom massflöde dels i gastrovaskulärhålan, dels genom att flimmerhåren i ciliekammarna arbetar och transporterar djuret framåt, varvid nytt syrerikt vatten kommer i kontakt med huden (epidermis). Den kortväga transporten över gastrodermis och epidermis sker bara genom diffusion.

Läs om massflöde och diffusion, de viktigaste transportmekanismerna i djurens kroppar, och om de märkliga kammaneterna och deras byggnad på andra sidor. 2015.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Rörmaskar lever i rör som de själva bygger

Detta är faktiskt en ringmask, rörmasken Eudistylia polymorpha, som tillhör havsborstmaskarna. Masken lever i ett vid havsbottnen fäst rör, som den själv byggt. Inuti röret har den inte tillgång till syre. Det stora antalet oranga fjäderlika utskott, som sticker upp ur röret har två funktioner. De fungerar som gälar. De filtrerar också maskens föda, som består av små djur och partiklar i vattnet. Födan fastnar på utskotten och transporteras ned till maskens mun överst i röret. Courtesy of Donna Pomeroy from Encyclopedia of Life under this CC License.

Hur andas ringmaskar?

Ringmaskar brukar delas upp i havsborstmaskar, fåborstmaskar och iglar. Nya rön tyder dock på att denna indelning inte är helt korrekt. De flesta ringmaskar har inga särskilda andningsorgan utan andas genom huden. En del havsborstmaskar har dock på kroppsytan olika typer av ofta tunna utskott, som fungerar som gälar. Sådana utskott är dock ovanliga hos fåborstmaskarna, till vilka daggmaskarna räknas, och saknas hos iglarna. Nästan alla ringmaskar har ett välutvecklat blodkärlsystem.

Daggmaskarna saknar särkilda andningsorgan och andas genom att utbyta syre och koldioxid genom den fuktiga, relativt tunna huden. De har ett välutvecklat slutet blodomlopp med flera hjärtan. Blodomloppet transporter syre och koldioxid till kroppens alla delar. Syret binds till hemoglobin i blodet, precis som hos människor. Läs om daggmaskarnas många hjärtan på en annan sida. 2020.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Plattmask
Ett preparat som visar framänden av en plattmask, en virvelmask av släktet Bdelloura. Ögonen syns som två svarta prickar på huvudet (uppe till höger). Den ljusa strukturen under ögonen är djurets enkelt byggda hjärna. Från hjärnan går två ljusa nervsträngar bakåt (åt vänster på bilden). En del av den trädlikt förgrenade tarmen syns också (kommer in från vänster). Djuret saknar andningsorgan och andas genom huden. Du kan se ett helporträtt av en virvelmask och en film som visar hur masken rör sig på andra sidor. Courtesy of BIODIDAC.

Hur andas plattmaskar?

Plattmaskar har inga särskilda andningsorgan. De tar upp syre genom huden genom diffusion. Läs om diffusion på en annan sida.

I och med att plattmaskarna är små och platta, blir avståndet från kroppsytan till djurets innersta celler litet. När detta avstånd är mindre än cirka en millimeter, räcker diffusionen till för att förse djuret med syrgas. Inga särskilda andningsorgan och inget blodkärlssystem behövs då. Eventuellt kan plattmaskarna också få syre från innehållet i tarmen, om detta förnyas tillräckligt ofta. Många plattmaskar har en kraftigt förgrenad tarm.

En del plattmaskar, t.ex. binnikemaskar (bandmaskar), lever som parasiter inuti andra djurs magtarmkanal. Dessa maskar lever i en mycket syrgasfattig miljö. De måste helt eller till största delen skaffa sig energi utan syrgas (anaerobt), precis som våra muskler gör när det bildas mjölksyra i dem. Hos en sådan plattmask har man visat att de vid sin anaeroba andning använder en annan metod än vi gör i våra muskler. Denna mask bildar inte mjölksyra, utan andra ämnen i stället.

Binnikemaskar har ingen magtarmkanal utan tar upp näringsämnen som bildas vid värdens matspjälkning direkt genom huden. Intressant nog har de på hudens yta tätt med mycket små fingerformade utskott som gör att näringsupptagningsytan blir mycket större. Liknande utskott (mikrovilli) har vi själva på ytan av de celler som vetter mot hålrummet i vår tunntarm. Funktionen är naturligtvis också densamma: att öka den näringsupptagande ytan. 2000.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Rundmasken Caenorhabditis elegans

Här kryper den lilla rundmasken Caenorhabditis elegans förbi i bilden. Denna art har, i likhet med andra rundmaskar, alltid samma antal celler i kroppen. Inte nog med det, den har alltid samma antal celler av varje typ och varje enskild cell kan identifieras och studeras. Alla dess celler är också kartlagda, liksom dess arvsmassa. Detta har gjort den till ett mycket viktigt försöksdjur inom biologisk och, inte minst, medicinsk forskning. Courtesy of Bob Goldstein, from Wikimedia Commons under this GNU License.

Hur andas rundmaskar (nematoder)?

Gasutbytet sker genom kroppsytan. Det finns inget blodkärlssystem. Förmodligen gynnas gastransporten inne i djuret av strömningar i vätskan i kroppshålan, det så kallade pseudocoelet. Men de flesta nematoder är små, något som gör att syrgas och koldioxid lätt kan transporteras enbart med så kallad diffusion. Avstånden är då små inne i kroppen och kroppsytan stor i förhållande till kroppsvolymen. Detta gör att diffusionen kan bli tillräckligt effektiv. Läs mer om diffusion på en annan sida. Många parasitiska nematoder är helt anaeroba och producerar således energin för livsprocesserna utan att konsumera syrgas.

Grisens spolmask kan bli rätt stor. Vi har gjort försök på denna art och det kan handla om väldiga bestar, stora som stora daggmaskar. Förklaringen till att dessa maskar kan bli så stora är förmodligen att de är anaeroba. De lever ju i tarmen som är en syrgasfattig miljö.

Läs mer om rundmaskar på en annan sida. 2004, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hur andas mångfotingarna och björndjuren?

Björndjuren (också kallade trögkrypare eller tardigrader) saknat andningsorgan och blodkärlssystem. Utbyte av syrgas och koldioxid måste därför ske genom huden. Gaserna diffunderar genom huden och genom vätskan i kroppshålan. Eftersom björndjuren är så små (högst 1,2 mm långa) kan diffusionen ge ett tillräckligt effektivt gasutbyte. Läs mer om diffusion och mer om björndjur på andra sidor.

Mångfotingarna består av fyra klasser enkelfotingar (Chilopoda), dubbelfotingar (Diplopoda), dvärgfotingar (Symphyla) och fåfotingar (Pauropoda). Mångfotingarna andas i regel med trakéer, precis som insekterna. Trakéer är ett system av rör som i sin ursprungliga form börjar med pariga öppningar på kroppsytan, ett par i varje segment. Rören är luftfyllda och finns i alla delar av kroppen. De försörjer kroppens celler med syrgas och tar hand om koldioxid. Mångfotingarna har sannolikt utvecklat trakéer oberoende av insekterna, så kallad konvergent utveckling. De båda grupperna har således ingen gemensam förfader med trakésystem. Läs om trakéer hos insekter nedan på denna sida.

De flesta fåfotingar saknar dock trakéer, något som har att göra med att de är mycket små (mindre än 2 mm långa). De kan alltså ta upp syrgas genom kroppsytan via diffusion, precis som björndjuren. 2001, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Läs i svaret nedan hur krabbor andas i vatten. Det finns emellertid flera krabbarter som anpassat sig till landliv. De måste dock alla återvända till havet för att fortplanta sig. Larverna utvecklas nämligen, liksom groddjurens, i vatten. Hos dessa krabbor är gälhålorna omvandlade till lungor försedda med rikligt genomblödda väggar. Gälarna är oftast förkrympta. De kan dock hos vissa arter vara förstärkta så att de inte faller ihop i luften och deltar eventuellt i utbytet av syre och koldioxid. Videon ovan visar den röda krabban på Christmas Island i Indiska oceanen. Denna art är berömd för att massor av individer vid regntidens början vandrar till havet för att fortplanta sig. Leken sker i havet och är styrd av månens faser. Den sker alltid före soluppgången vid springflod under månens sista kvarter. From YouTube, courtesy of udondave.

Hur andas krabbor och kräftor?

Krabborna och dess närmaste släktingar (t.ex. kräftor och humrar) andas med hjälp av paddlar! Dessa kräftdjur har två gälkammare under ryggskölden på båda sidor av kroppen. Inuti dessa kammare finns gälarna som är djurens andningsorgan. När man äter kräftor ser man gälarna efter det att man tagit bort ryggskölden. Gälarna utgår som regel från översta delen av gångbenen. De är försedda med ett stort antal utskott som kan vara trådformade, trädlikt förgrenade eller skivformade. Gälarnas talrika utskott gör att de får en mycket stor yta. Över denna stora yta tar djuret upp syrgas från havsvattnet och avger samtidigt koldioxid. Hos kräftor flyter havsvattnet in i gälkamrarna under ryggsköldens bakkant och sidor. Hos krabbor flyter havsvattnet in i gälkamrarna genom två öppningar framtill vid ryggsköldens sidor. Både hos kräftor och hos krabbor flyter havsvattnet ut ur gälkamrarna genom två öppningar på båda sidor om huvudet. Innanför dessa öppningar finns de båda skafognatiterna (de heter faktiskt så). Skafognatiterna är paddelliknande utskott från det andra maxillparet. Maxillerna är omvandlade gångben som tillhör mundelarna. Mundelarna använder kräftdjuren bland annat när de äter. Men skafognatiterna har en särskild funktion. De rör sig fram och tillbaka som kanotpaddlar så att vatten ständigt drivs ut ur gälkamrarna. På så sätt åstadkommer de en ständig ström av friskt syrgasrikt vatten genom de båda gälkamrarna. 2004, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Tångloppor (Orchestia gammarellus)

Tångloppor (Orchestia gammarellus) är små märlkräftor som andas med gälar på land. Man ser dem ofta vid ilandflutna tångruskor på sandstränder. De bits inte som riktiga loppor gör. Courtesy of Dr Auguste Le Roux from Encyclopedia of Life under this CC License.

Jag arbetar på ett läromedelsförlag och har en fråga gällande en text till en biologibok för mellanstadiet. Texten handlar om kräftdjurs andningsorgan och beskriver vad som gäller generellt för vattenlevande respektive landlevande kräftdjur. Hur andas landlevande kräftdjur? - Hur andas gråsuggor, tångloppor och landkrabbor?

En del landlevande kräftdjur andas med gälar, andra inte. Gälar är förgrenade utbuktningar från kroppsytan. De är inte lämpliga vid luftandning, eftersom de lätt kollapsar i luft så att den gasutbytande ytan drastiskt minskar. Se även föregående svar.

Gråsuggor (gruppen Isopoda bland kräftdjuren) finns såväl i havet, i sötvatten som på land. De finns till och med jättestora gråsuggor i djuphavet. Läs om gråsuggor på en annan sida.

Hos gråsuggor fungerar bakkroppens tillplattade ben, pleopoderna, som andningsorgan. Hos vattenlevande arter fungerar pleopoderna som gälar. Hos de flesta landlevande gråsuggor finns inuti några pleopoder luftfyllda säck- eller rörliknande inbuktningar, pseudotrakéer, som fungerar som andningsorgan. Genom pseudotrakéernas vägg utbytes syre och koldioxid med hemolymfan, som motsvarar ryggradsdjurens blod. Definitionsmässigt är pseudotrakéerna faktiskt lungor, men detta brukar sällan nämnas.

Vissa arter inom den huvudsakligen vattenlevande kräftdjursgruppen märlkräftor (Amphipoda) lever på land och andas med oskyddade gälar. De är därför beroende av skyddande fuktiga miljöer för att gälarna inte ska torka ut. Till dem hör de små tånglopporna, som man ofta ser på sandstränder.

Det finns många krabbor och en del kräftor som lever på land. De tillhör gruppen Decapoda, som har gälar fästa på framkroppens ben och skyddade inuti en gälkammare. Hos de landlevande dekapoderna är gälarna ofta reducerade. De andas oftast både via gälarna och via gälkammmarens vägg. Gälkammaren ofta förstorad och dess vägg veckad, något som ökar den gasutbytande ytan. Andning via gälkammarens vägg är inte gälandning.

Landlevande gråsuggor och märlkräftor är beroende av fuktiga miljöer. De är däremot inte beroende av vatten för sin fortplantning, eftersom äggen utvecklas inuti honans yngelrum. De nykläckta djuren är inte larver, utan ser ut och lever precis som de vuxna. Landlevande krabbor är ofta stora med ett välutvecklat skal (exoskelett) och, som sagt, gälkammare. De är därför inte beroende av att leva i fuktiga miljöer. Däremot måste de, precis som groddjur, fortplanta sig i vatten och har vattenlevande larver. 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Trakésystemet hos en bananflugelarv

Insekter andas med luftfyllda rörformade trakéer. Bilden visar trakésystemet hos en bananflugelarv innan den kläckts ur ägget. Trakérören är grönaktigt vita. De tunnaste trakégrenarna, trakeolerna, slutar blint. I deras ändar finns speciella celler, som på bilden är röda. Trakésystemets ingångsöppningar på kroppsytan kallas spirakler. Oftast finns det i varje segment ett par spirakler på vardera sidan av kroppen. Fluglarven har dock bara två spirakler, belägna i bakänden överst till höger och intensivt gröna. Courtesy of the Leptin Group at EMBL, from Wikimedia Commons under this CC License.

Har spindlar och myror lungor? Hur andas de?

När det gäller myror så har de och alla andra insekter inte lungor, utan andas i stället med ett luftfyllt rörsystem, som består av så kallade trakéer. Trakésystemet har små öppningar, spirakler, på kroppsytan. Från dem förgrenar sig rörsystemet i hela kroppen. De finaste grenarna, trakeolerna, ligger alldeles intill vävnadernas celler. Läs mer i artikeln "Hur andas insekter? Hur fungerar trakéer? Hur andas vatteninsekter?" på en annan sida. Texten fortsätter under bilden.

Boklunga hos spindel

Schematiskt snitt genom en boklunga hos en spindel. Den har en mynning på kroppsytan. Inuti finns ett flertal blad av vävnad som innehåller hemolymfa. Mellan bladen finns luftspalter. Modified image, original from J H Comstock "The Spider Book" (1912), in the public domain.

Spindlar är, precis som insekterna, landlevande leddjur. De andas med boklungor eller med trakéer. En del spindlar har bara boklungor, en del har bara trakéer, medan andra har både typerna av andningsorgan. En boklunga består av ihåliga lameller som ligger ovanpå varandra, som bladen i en bok. Mellan lamellerna finns luft. Inuti lamellerna strömmar hemolymfan (som motsvarar vårt blod). Gasutbytet sker mellan luften och hemolymfan. Konstruktionen ger en stor andningsyta som är lika med lamellernas totala yta i kontakt med luften. Hemolymfan transporterar syrgas och koldioxid mellan boklungorna och vävnadernas celler. En del spindlar ventilerar sina boklungor genom att pumpa luft in och ut ur dem. Hos andra sker gasutbytet mellan boklunga och omgivning med s.k. diffusion (läs om diffusion på en annan sida). Det finns två typer av trakésystem hos spindlar. Den ena typen kallas trakélungor. Trakélungorna är ett förgrenat rörsystem som omspolas av hemolymfan. Hemolymfan står för den vidare transporten ut i kroppen, precis som den gör för boklungorna. Den andra typen av trakésystem förgrenar sig i hela kroppen, precis som insekternas trakésystem. Gastransporten mellan omgivningen och vävnadernas celler sker då helt i det luftfyllda trakésystemet, utan hemolymfans medverkan. 2001, 2012, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Fästing, huvud och mundelar

Till väster ses framdelen av en fästing (familjen Ixodidae, hårda fästingar). Läs i svaret nedan hur den andas. Den är proppfull med blod. Man ser den för familjen karakteristiska hårda ryggskölden och de fyra benen på höger sida. De två framåtriktade utskotten kallas pedipalper och fungerar som känselspröt. Bakom dem skymtar stickapparaten (capitulum) som motsvarar spindlarnas käkar (chelicerer). På den svepelektronmikroskopiska bilden till höger syns pedipalper och capitulum tydligt. Notera hullingarna på capitulum. Det är inte så konstigt att det kan vara svårt att ta bort en fästing! From Wikimedia Commons, courtesy of Richard Bartz under this CC License (left) and Kevin Broady under this CC License (right).

Hur andas fästingar?

Många fästingar andas med enkelt byggda trakéer, som fungerar på ungefär samma sätt som insekternas. Läs om insekternas trakésystem på en annan sida.

Många små fästingar saknar trakéer. De tar då upp syre och avger koldioxid genom huden. Hos små djur är kroppsytan stor i förhållande till kroppsvolymen, läs om detta på en annan sida. Dessutom är avstånden små inom kroppen. Detta gör att gastransporten kan ske enbart med diffusion och djuren behöver inte något trakésystem. Läs mer om diffusion på en annan sida.

Kärlsystemet hos fästingar är dåligt utvecklat eller saknas helt. Det behövs inte för gastransporten, eftersom syre och koldioxid transporteras antingen i trakésystemet eller med diffusion genom kroppens vävnader. Därmed finns det inte något behov av ett effektivt kärlsystem. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Jag undrar om puppor andas?

Ja, det gör de. De måste andas, det vill säga ta upp syrgas och avge koldioxid. Detta gäller också för ägg, larver och vuxna av nästan alla andra djur. Det gäller alltså även för människan, fast vi har ju inga larver.

Precis som vuxna insekter har pupporna så kallade trakéer, luftfyllda förgrenade rör i kroppen som mynnar på kroppsytan. Genom dessa rör transporteras syrgasen och koldioxiden. En del puppor andas på ett speciellt sätt med långa uppehåll då de inte avger koldioxid, så kallad diskontinuerlig andning. Då avger de mindre vattenånga och sparar på så sätt vatten. Puppor kan nämligen inte dricka vatten och inte äta. Detta beror bland annat på att de helt eller nästan helt saknar förmågan att röra sig.

Så här går diskontinuerlig andning till. Trakésystemets öppningar på kroppsytan, spiraklerna, är först stängda. Koldioxiden lagras löst i vävnadsvätskorna, utan att i större utsträckning avges till det gasfyllda trakésystemet. Under tiden förbrukas syrgasen i trakésystemet vilket leder till att gastrycket sjunker där. Efter ett tag öppnas spiraklerna en mycket kort stund: de fladdrar till. Eftersom trycket är lägre i trakésystemet än i atmosfären utanför insekten så sugs frisk luft med ny syrgas då in i trakésystemet. Detta upprepas ett antal gånger: den mesta koldioxiden stannar i vävnaderna, syrgas förbrukas och ny luft sugs in i trakésystemet varje gång som spiraklerna fladdrar till. Till slut leder en höjd koldioxidhalt i trakésystemet till att spiraklerna öppnas på vid gavel under en kort period. Då avges all den lagrade koldioxiden till omgivningen. Sedan stängs spiraklerna och en ny cykel börjar. Vattenånga lämnar trakésystemet bara under de korta perioder då spiraklerna är vidöppna. 2008.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Sjögurka och ossiklar

Sjögurkan (till vänster) är en tagghuding. Sjögurkorna andas med lungor, trots att de lever i vatten. Det kraftiga kalkskelett som finns hos andra tagghudingar (t.ex. sjöborrar och sjöstjärnor) har reducerats hos de flesta sjögurkor. Kvar är bara mycket små kalkstrukturer i huden, så kallade ossiklar. Flera sådana syns på bilden till höger (bildens bredd motsvarar 0,1 millimeter). Ossiklarna har ofta ett karakteristiskt utseende som utnyttjas när man artbestämmer sjögurkor. Courtesy of BIODIDAC and Nanoworld.

Hejsan. Jag skulle vilja veta hur tagghudingar andas, hur deras "andningsorgan" fungerar. - Om skillnader mellan gälar och lungor

De flesta tagghudingar har inga välutvecklade andningsorgan. Till tagghudingarna räknas bl.a. sjöstjärnor, sjöborrar, ormstjärnor, sjöliljor och sjögurkor. Flera olika strukturer kan bidra till tagghudingarnas gasutbyte och det kan vara olika strukturer hos olika grupper. Jag tar här upp sjöstjärnor och sjögurkor.

Sjöstjärnorna har ett stort antal små utbuktningar från kroppshåligheten som tränger igenom kroppsväggen och är i kontakt med omgivningen. De kallas för papulae och finns framför allt på översidan. Papulae är försedda med cilier (flimmerhår) både utanpå och inuti. Utbytet av syrgas och koldioxid med havsvattnet sker till stor del via papulae. Men gasutbytet sker också via sugfötterna, de så kallade ambulakralfötterna, som finns på undersidan. Dessa ingår i det så kallade ambulakralsystemet (vattenkärlsystemet). Detta system är ett hydrauliskt system som används vid förflyttning och födointag. Läs om ambulakralsystemet på en annan sida.

Även hos sjögurkorna sker en stor del av gasutbytet med hjälp av vattenkärlsystemet, både via sugfötterna (om sådana finns) och via tentaklerna i framänden. Sjögurkorna har dessutom ett mycket egenartat andningsorgan. Från den sista delen av sjögurkornas tarm (kloaken) utgår två stycken förgrenade blindsäckar, de s.k. vattenlungorna. Alla andningsorgan som är inbuktningar från kroppsytan är lungor, även om de används i vatten. Vattenlungorna ventileras som vanliga lungor. Sjögurkorna andas alltså in och ut genom att omväxlande fylla och tömma vattenlungorna med havsvatten och gasutbyte sker över lungornas väggar. Lungor är mycket ineffektiva andningsorgan i vatten. Men vattenlungor kan ändå fungera hos stillsamma djur som inte behöver så mycket syre och som andas långsamt. Och sjögurkor är mycket stillsamma.

Läs om skillnaderna mellan gälar och lungor och mer om andning hos djur på andra sidor. 2014, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan



Hur andas bläckfiskar?

Bläckfiskar andas med gälar. Åttaarmade och tioarmade bläckfiskar har bara ett par gälar. Gälarna är fjäderformade utskott som finns inne i en hålighet som kallas mantelhålan. De syns alltså inte utifrån. Bläckfiskarna andas genom att först utvidga mantelhålans volym med hjälp av muskler så att friskt vatten sugs in. Sedan pressas det "använda" syrgasfattiga vattnet ut ur mantelhålan med hjälp av andra muskler som trycker ihop hålan. Utandningen har en andra viktig funktion. Med hjälp av den kan bläckfiskar förflytta sig med "jetdrift". Det levande fossilet Nautilus skiljer sig från andra bläckfiskar bland annat genom att ha två par gälar i stället för ett. Läs om bläckfiskarnas ovanligt välutvecklade blodomlopp på en annan sida. 2014, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig:
Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus
Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
Telefon: 046-222 93 53
E-post:
Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar.
Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.