|
Underkylda djurSara Ganestam Eftersom havsvatten innehåller höga halter av salt som sänker fryspunkten, kan det bli kallare än 0 grader Celsius, utan att frysa till is. Detta utgör ett stort hot mot de fiskar som lever i sådant kallt vatten. Deras kroppsvätskor innehåller lägre salthalter än vattnet och fryser således vid högre temperaturer än det omgivande vattnet. Dessa fiskar har utvecklat flera olika sorters skydd mot frysning. Ett av dem är underkylning. S.k. "groddar" eller rättare sagt avsaknaden av sådana, spelar en viktig roll för fiskens förmåga till underkylning. En grodd är en partikel som iskristallerna kan börja bildas runt. Genom att inte ha några groddar i sina kroppsvätskor kan vissa fiskar klara av att leva i det kalla havsvattnet i underkylt tillstånd, utan att frysa till is. Deras fryspunkt är då högre än deras kroppstemperatur, men på grund av att de inte innehåller några groddar fryser de ändå inte till is. Detta fungerar mycket bra, så länge fisken inte stöter på något som kan fungera som grodd. Tänk på vad som skulle hända om en fisk helt plötsligt krockade med en iskristall! Inom en väldigt kort tid skulle då hela fisken frysa till is! Det förklarar varför underkylning hos fiskar bara återfinns hos fiskar som lever på djupt vatten, där inga iskristaller förekommer. Eftersom is har lägre densitet än vatten, flyter den ju alltid på ytan. Fiskar som lever i grunda vatten, eller nära ytan, har andra skyddsmekanismer. Vissa landlevande ryggradsdjur (några reptiler och en del fladdermöss) kan bli underkylda under vintern. Hos många insekter underkyles de övervintrande livsstadierna. Det är hos insekterna som de mest extrema formerna av underkylning förekommer. Vissa arter kan underkylas till temperaturer så låga som -50 till -65 grader Celsius!
Källa R.W. Hill och G.A. Wyse: Animal Physiology (2:a upplagan, HarperCollins, 1989).
|