|
Orientering
|
![]() |
(© 1995 Smithsonian Institution) |
Nykläckta havssköldpaddsungar har en enastående förmåga att hitta ut till det öppna havet från den nattsvarta stranden. Ute i Atlanten måste de följa en varm havsström och skulle de råka simma för långt norrut eller söderut kommer de vilse. Om de hamnar i kalla nordliga vatten, riskerar de att frysa ihjäl. Detta innebär att de på något sätt måste veta var de befinner sig, så att de vet hur de ska navigera för att överleva. Efter flera års vistelse ute på öppet vatten hittar havssköldpaddshonorna sedan tillbaka till sin ursprungsstrand för att lägga ägg. Hur bär de sig åt?
Det har visat sig att de använder minst tre metoder. Enligt de nyaste forskningsresultaten vet man att sköldpaddorna:

Orientering mot en ljusare horisont
Sköldpaddor gräver ned sina ägg på stranden och lämnar
dem därefter åt sitt eget öde. När sedan äggen
kläcks, vanligtvis på natten, klarar sköldpaddsungarna av
att ta sig till havet, fastän de aldrig varit där förut .
Oceanen reflekterar mer ljus jämfört med stranden och dess mörkare
vegetation. Det är mot den ljusare och lägsta horisonten sköldpaddsungarna
söker sig.
Simning mot vågorna
Sköldpaddorna måste snabbt ta sig ut mot djupare vatten, eftersom
de är ett lätt byte för giriga rovdjur i det grunda vattnet.
För att med störst sannolikhet nå djupt vatten simmar sköldpaddorna
rakt mot vågorna, något som visat sig vara en pålitlig
metod. Vågorna går ju nästan alltid in mot en havsstrand. Väl ute till havs följer sköldpaddorna en varm havsström och
nu orienterar de inte längre mot vågorna.
Navigering efter jordens magnetfält
Det har konstaterats att sköldpaddor använder jordens magnetfält
för att orientera sig. Varje geografisk punkt har sina speciella magnetiska
koordinater: olika värden för magnetfältets vinkel mot jordytan
och fältets intensitet. På sin väg ned till havet känner
sköldpaddsungen förmodligen av koordinaterna för sin strand
och kommer ihåg detta. Det är även denna förmåga,
att kunna navigera efter jordens magnetfält, som räddar sköldpaddan
från att simma för långt åt norr eller söder
i förhållande till den varma havsström som de måste
hålla sig i för att överleva. Endast när sköldpaddshonorna
ska lägga ägg simmar de ut från strömmen med ett bestämt
mål i sikte: sin kläckningsstrand. Eftersom de själva lyckades
ta sig helskinnade från sin strand och till havs, var det uppenbarligen
ett bra kläckningsställe och därför återvänder
honorna dit.
Sköldpaddan är helt överlägsen människan i frågan om orientering och navigering och ännu har vi inte lyckats lösa hemligheten med hur magnetsinnet är uppbyggt.
Den andra bilden av Johanna Balogh.
Källa
K.J. Lohmann och C.M.F. Lohmann: Orientation and open-sea navigation in sea turtles (Journal of Experimental Biology 199: 73-81, 1996).