Hur klarar fiskar att leva i saltvatten?

Anders Hansson

Har ni ibland ställt er frågan varför saltvattensfisk inte smakar saltare än sötvattensfisk? Förklaringen till detta fenomen är något som kallas osmoreglering.

Benfiskar
De flesta saltvattensfiskar är benfiskar, som alla löst saltproblemet på likartat sätt. Saltvatten är mer koncentrerat och har därmed ett högre osmotiskt tryck än fiskens blod och vävnadsvätskor. Detta innebär att saltet i havsvattnet konstant drar ut vatten ur fisken. Dessutom tar fisken in salt genom s.k. diffusion, eftersom det finns en stor koncentrationsskillnad med hög saltkoncentration i vattnet och låg i fiskens inre. Naturen vill alltså nå en jämvikt, och om det ej fanns reglerande mekanismer skulle detta leda till att fisken "torkade ut". För att kompensera vattenförlusten dricker fisken havsvattnet. Detta har dock följden att den även får i sig väsentliga mängder salt, vilket som ni nu vet inte är bra. Njurarna hjälper till att spara på vatten genom att njurkanalerna suger upp vatten ur urinen och därmed minimerar urinvolymen. På så sätt minskas vattenförlusten, medan vissa saltjoner (främst magnesiumjoner och sulfatjoner) koncentreras i urinen. Denna hjälp är dock otillräcklig. Om fisken saknade andra mekanismer för osmoreglering, så skulle saltkoncentrationen inuti fisken ständigt öka. Gälarna är ansvariga för avlägsnandet av de vanligast förekommande jonerna, natriumjoner och kloridjoner. I gälmembranerna finns så kallade kloridceller som aktivt transporterar ut kloridjoner. Natriumtransporten är mer oklar. Gälar och njurar tillsammans klarar av att avlägsna allt överskottssalt som fisken får i sig.

Broskfiskar (hajar och rockor)
Broskfiskar (hajar och rockor) har utvecklat en annan lösning för att undvika osmotisk uttorkning. Genom att de har höga halter av urinämne i kroppsvätskorna får de ett något högre osmotiskt tryck än saltvatten, d.v.s de har en faktiskt en tendens att ta upp vatten via osmos. Deras saltkoncentrationer är dock lägre än saltvattnets, vilket innebär att de har en tendens att ta in extra salt genom diffusion eller via födan. De har alltså samma saltproblem som benfiskarna, men eftersom broskfiskarna har ett osmotiskt intag av vatten, behöver de inte dricka saltvatten för att behålla sin vattenbalans. På så sätt slipper de att ta in stora mängder överflödigt salt. Det överflödiga salt som kommer in tas om hand av njurarna eller av särskilda saltkörtlar.

Nu vet ni hur saltvattensfiskar klarar av att leva i saltvatten utan att ansamla stora mängder salt. Ni vet också att olika fiskgrupper har utvecklat olika system för detta. Kanske något att berätta nästa gång det serveras fisk där hemma?

Källa

R.W. Hill och G.A. Wyse: Animal Physiology (2:a upplagan, HarperCollins, 1989).

Åter till "Artiklar om djur"