|
Varför är
|
|
Hos reptiler och groddjur förekommer ofta färgskiftningar i huden, vissa snabba och andra långsammare. Man skiljer på två olika sorters regleringar: morfologisk och fysiologisk färgskiftning. Morfologisk färgskiftning pågår över en lång tid, t.ex. när ett grodyngel utvecklas till vuxen groda. Fysiologiska färgskiftningar är snabba färgförändringar, som när kamelonten efterliknar bakgrundsfärgen för att smälta in i miljön och lättare undvika rovdjur. Denna sort av reglering kan även förekomma i andra sammanhang, t.ex. hos hannar under parningssäsongen för att visa att en viss hanne är mer dominant än en annan. Starkast färg, starkast hanne.
Kromatoforer kallas de celler som orsakar fysiologiska färgskiftningar. Det finns olika sorters kromatoforer, t.ex. melanoforer som är svarta eller bruna, xantoforer som är gula, erytroforer som är röda och iridoforer som reflekterar allt ljus.
 |
| En kromatofor hos en salamanderlarv av släktet Ambystoma. Den brunsvarta färgen visar att det är en melanofor. Pigmentet är kraftigt utbrett och bildar en stjärnformig struktur. När pigmentet är så här utbrett i alla kromatoforerna så blir djuret mörkt. När pigmentet dras ihop till en liten rund fläck i mitten så ljusnar djuret. I bakgrunden syns vanliga celler med cellkärnor. Ljusmikroskopisk bild i hög förstoring. Courtesy of Richard J. Harris and |
Melanoforerna hos grodor styrs hormonellt, särskilt av ett hormon kallat MSH (melanocytstimulerande hormon). Hos ljusanpassade grodor insöndras inte hormonet och påverkar således inte melanoforerna. Det svarta pigmentet i melanoforerna (melaninet) kommer då att aggregeras i små klumpar som knappt syns. Iridoforerna expanderar däremot och reflekterar allt ljus som träffar huden. Allt reflekterat ljus utom det gröna absorberas emellertid av xantoforerna (som ligger ovanför iridoforerna). Vi uppfattar endast det reflekterade gröna ljuset och i våra ögon blir grodan grön.
Hos mörkeranpassade grodor insöndras mycket MSH, som påverkar melanoforerna så att det svarta melaninet expanderar. Det kommer då att täcka över iridoforerna som skuggas. Iridoforerna dras samtidigt ihop. Nu reflekteras inget ljus från iridoforerna och melanoforerna absorberar allt infallande ljus, vilket leder till att grodan ser svart ut.
Unga grodyngel är svarta eftersom de insöndrar mycket MSH. Man har dock observerat att grodynglen under de mörka timmarna under dygnet faktiskt bleknar. Detta beror på att de i mörker insöndrar hormonet melatonin från tallkottkörteln. Melatoninet ger kontraktion av iridoforerna och av en del melanoforer. Äldre grodyngel kan reglera sin MSH-insöndring och därigenom anpassa sin färg till bakgrunden. Genom att vara ljusare kan de lättare smälta in med sandbottnen där de simmar vid strandkanten och undviker därmed att bli lättfångade byten för exempelvis sländlarver.
Källor
A. M. de L. Castrucci, W. C. Sherbrooke och N. Zucker: Regulation of physiological color change in dorsal skin of male tree lizards, Urosaurus ornatus (Herpetologia 53:405-410, 1997).
R.W. Hill och G.A. Wyse: Animal Physiology (2:a upplagan, HarperCollins, 1989).
P.C. Withers: Comparative Animal Physiology (Saunders College Publishing, 1992).