|
Hur kan sälarna
|
 |
| Weddellsäl på den antarktiska isen (courtesy of Eric van Poppel and Caroline Don) |
Sälar är däggdjur som andas med lungor precis som vi människor. Det betyder att de måste hålla andan, när de dyker efter föda. Sälarna kan dyka flera hundra meter under ytan och en dykning kan vara flera minuter!
Människan, som också är ett däggdjur, kan inte jämföra sig med sälar. Många av er kan förmodligen simma. Ni har säkert vid flera tillfällen tävlat med era kompisar i dykning. Själv är jag uppvuxen i Turkiet och har lekt mycket i det djupa och underbara Medelhavet. Jag har aldrig varit någon höjdare på dykning och brukade komma sist på tävlingarna. Det bästa jag och mina kompisar kunde prestera var några ynkliga meter, kanske mellan tre och fyra. Men när man pratade om det (speciellt framför tjejer), så brukade det vara 9-10 meter. Det finns människor som kan fridyka ner till 60 meters djup eller mer, men även detta är inget jämfört med sälarnas dykförmåga. Bilden visar en Weddellsäl, känd för att kunna dyka ända ner till 600 m djup och för att kunna stanna under vatten i mer än 1 timme.
Sälarna är trots allt anpassade till ett liv i vatten, medan vi är landanpassade. Man skulle kunna tro att sälarnas lungor är mycket större än våra, men det är inte sant. Det skiljer faktiskt inte så mycket mellan en sällunga och människolunga. En viktig skillnad är att sälarnas bröstkorg är mer elastisk än människans. Detta är viktigt, eftersom trycket ökar enormt med djupet. Trycket på 100 meters djup ca 10 gånger större än trycket vid havsytan. Vid detta tryck kan sälens bröstkorg och lungor pressas ihop utan några problem. Sälarnas lungor används inte som syrgasförråd vid dykning, tvärtom är det bra att de pressas ihop. Då ger de nämligen mindre flytkraft, vilket naturligtvis är bra när man dyker nedåt.
Eftersom syrgas kan inte tas upp från omgivningen, så måste dykande djur använda sina syrgasförråd. En viktig sådan depå är myoglobinet som finns i skelettmusklerna (de muskler som man kan röra under viljans kontroll) och ger dem deras röda färg. Myoglobin är ett protein besläktat med blodets hemoglobin och har, liksom hemoglobinet, förmåga att binda syrgasmolekyler. Myoglobinet är viktigt när syrgashalten blir låg. Sälar har en oerhört stor mängd myoglobin i musklerna (sälmuskler är mycket mörkt röda). Detta myoglobin används vid dykning som syrgasförråd. Sälarnas blod innehåller också mer syrgas än människans blod på grund av att de har mer hemoglobin.
En annan mycket viktig egenskap är att sälar kan sänka sin hjärtslagsfrekvens och samtidigt strypa blodflödet till stora delar av kroppen. Detta gör de framför allt vid mycket långa dyk. Viktiga organ som hjärtat och hjärnan får då det blodflöde de behöver, medan t.ex. inälvor och skelettmuskler får en mycket litet blodflöde. Eftersom de senare organen kan utvinna energi anaerobt (utan syrgas under bildning av mjölksyra) så behöver de inte så mycket syrgas på kort sikt. På så sätt används syrgasresurserna på ett sparsamt sätt. Sänkningen av hjärtslagsfrekvensen förhindrar att strypningen av blodflödet leder till en kraftig blodtryckshöjning (och sparar dessutom energi).
Källa
R.W. Hill och G.A. Wyse: Animal Physiology (2:a upplagan, HarperCollins, 1989)
Fler bilder från Antarktis finns på "A Wildlife and Landscape Image Archive".