Info om  djur   Fråga   Svar   Djurfakta   Artiklar   Källor 

Lunds universitet
Facebook

Vithajen: den varmblodiga fisken

Torvald Netterby
Reviderat av Anders Lundquist
Vithajen (Carcharodon carcharias)

Vithajen (Carcharodon carcharias) är den största nu levande rovfisken och, att döma av programutbudet i de populärvetenskapliga tv-kanalerna, en av de populäraste djurarterna över huvud taget. Courtesy of Terry Goss from Encyclopedia of Life under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported License.

Alla som sett filmen "Hajen" känner till vithajen (Carcharodon carcharias). Den är en mycket stor och snabb haj som aktivt jagar stora marina däggdjur, framför allt sälar, i både varma och kalla vatten. Att den är snabb och dessutom kan jaga effektivt i kallare vatten gör den till ett av de mest framgångsrika rovdjuren i havet. En anledning till detta är att den, till skillnad från nästan alla andra fiskar, tycks vara nästan jämnvarm ("varmblodig"), precis som däggdjur och fåglar. Jämnvarma djur håller en i det närmaste konstant temperatur i kroppens kärna, men inte i de yttre delarna.

Vithajen kan, med hjälp av värme som produceras i dess egen kropp, hålla en högre temperatur än vattentemperaturen i större delen av kroppens kärna. Till detta kommer att hajen har ett stort hjärta med en muskulös kammare och ett blod med en hög halt av syrgasbindande hemoglobin, Detta är egenskaper som man annars hittar främst hos de jämnvarma däggdjuren och fåglarna.

Vithajen har en kärntemperatur, mätt i magsäcken, som är upp till 14 °C högre än det omgivande vattnets, medan dess hud och ytligare belägna delar har ungefär samma temperatur som omgivningen. Magsäckens temperatur håller sig inom ett snävt område, även när omgivningens temperatur varierar kraftigt. Vithajen förefaller alltså reglera temperaturen i större delen av kroppskärnan. Den håller kärntemperaturen inom spannet 24-28 °C. Detta är lägre temperaturer än däggdjurens (cirka 36-38 °C) och fåglarnas (cirka 40-42 °C). Texten fortsätter under bilden.

Rekonstruktion av käkarna hos den utdöda hajen Carcharodon megalodon

En rekonstruktion av käkarna hos Carcharodon megalodon, en utdöd släkting till vithajen. Den var ännu större än vithajen. och kunde troligen bli åtminstone cirka 12 meter lång. Dess tänder var upp till 17,5 cm långa. Reconstruction by Bashford Dean, in the public domain.

Hur kan då vithajen höja sin kroppstemperatur när nästan alla andra fiskar saknar förmågan? Svaret heter värmeväxlare. När fiskar simmar och därmed använder sina muskler bildas värme i dessa. Även i andra organ bildas spillvärme vid ämnesomsättningen. Denna värme transporteras till stor del runt i kroppen med blodet, eftersom blodet värms upp när det passerar organen. Hos nästan alla fiskar förloras all värme genast till det omgivande vattnet, när blodet når ytliga kärl, i synnerhet kärlen i gälarna. Hos vithajen sparas i stället värmen i kroppens inre. Värmeväxlare gör att värmen aldrig når de ytliga delarna av hajen och inte heller gälarna.

Vener med syrgasfattigt blod som lämnar flera av vithajens organ möter tidigt på sin väg artärer med syrgasrikt blod som går till organet. Vener och artärer löper nära varandra ett långt stycke, innan de skiljs åt. Det inåtgående venösa blodet är kallt, det utåtgående arteriella blodet är varmt. Eftersom värme alltid transporteras från ett varmt område till ett kallt, går värmen genom blodkärlsväggarna från det utåtgående syrgasfattiga blodet till det inåtgående syrgasrika blodet och därmed tillbaka till organet. En del av den värme som organet producerar kommer alltså att stanna kvar i det och höja dess temperatur.

Vithajen har värmeväxlare som försörjer muskulaturen, hjärnan, ögonen och inälvorna. Varje organ är utrustat med ett så kallat rete mirabile ("underbart nätverk") som består av ett stort antal parallella vener och artärer. Hajen har kanske till och med en förmåga att reglera vissa organs temperatur genom att stänga av värmeväxlaren när organet är för varmt och i stället använda sig av andra blodkärl som inte ligger så nära varandra som de i rete mirabile.

Förmågan att hålla en högre temperatur än omgivningen i delar av kroppen förekommer bland annat hos hajar inom familjen Lamnidae, dit vithajen hör, och många arter inom tonfiskfamiljen. De flesta av dessa fiskar har emellertid färre värmeväxlare och flera av dem kan inte hålla temperaturen på en konstant nivå.

Vilka fördelar ger då en högre inre kroppstemperatur? Genom att hålla en hög temperatur i utvalda delar av kroppen får hajen förmodligen en förhöjd aktivitet i nervsystemet och musklerna samt en snabbare nedbrytning av födan. Den förhöjda matsmältningsförmågan skulle kunna göra att hajen bättre utnyttjar energitillskottet från bytet och därför inte behöver jaga lika ofta. De uppvärmda simmusklerna kan förmodligen arbeta med större effekt. Det är kanske detta som gör vithajen till en så snabb fisk. Men den största fördelen är kanske att vithajen, tack vare sin höga kroppstemperatur, kan vara mycket aktiv i kalla havsområden.

Läs om hajarnas sinnen, om deras elektriska sinne och om hur de klarar sig utan att dricka havsvatten på andra sidor.
 

Referenser

Texten har uppdaterats och utökats år 2016 av Anders Lundquist.

K.J. Goldman: Regulation of body temperature in the white shark, Carcharodon carcharias (Journal of Comparative Physiology B  167:423-429, 1997).

R.W. Hill, G.A. Wyse, and M. Anderson: Animal Physiology (3rd ed, Sinauer, 2012).
 

Till början på sidan

Till "Artiklar om djur"


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig:
Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus
Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
Telefon: 046-222 93 53
E-post:
Senast uppdaterad: 7 oktober 2016
Information: Om cookies ("kakor")

Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.