|
Alla som sett filmen "Hajen" känner till vithajen (Carcharodon carcharias). Den är en mycket stor och snabb haj som aktivt jagar stora marina däggdjur, framför allt sälar, i både varma och kalla vatten. Att den är snabb och dessutom kan jaga effektivt i kallare vatten har gjort den till ett av de mest framgångsrika rovdjuren i havet. Det som gjort den till ett så effektivt rovdjur är bland annat att den till skillnad från andra fiskar tycks vara jämnvarm ("varmblodig"). Den har förmågan att, med värme som produceras i dess kropp, hålla en kroppstemperatur som är högre än omgivningens. Den har dessutom ett stort hjärta med en muskulös kammare och ett blod med en hög halt av syrgasbindande hemoglobin, egenskaper som man annars hittar främst hos de jämnvarma däggdjuren och fåglarna. Vithajen har en temperatur i kroppens kärna (mätt i magsäcken) som är upp till 14 grader Celsius högre än det omgivande vattnets, medan dess hud och ytligare belägna delar har ungefär samma temperatur som omgivningen. Magsäckens temperatur håller sig inom ett snävt område, när omgivningens temperatur varierar kraftigt. Vithajen förefaller alltså reglera temperaturen i kroppskärnan. Förmågan att hålla en högre temperatur än omgivningen i delar av kroppen delar vithajen med bland annat de andra hajarna inom familjen Lamnidae och många arter inom tonfiskfamiljen. Hur kan då vithajen höja sin kroppstemperatur när nästan alla andra fiskar saknar förmågan? Svaret heter värmeväxlare. När fiskar simmar och därmed använder sina muskler bildas värme i dessa. Även i andra organ bildas värme vid ämnesomsättningen. Denna värme transporteras till stor del runt i kroppen med blodet, eftersom blodet värms upp när det passerar organen. Hos en vanlig fisk förloras värmen genast till det omgivande vattnet när blodet når ytliga kärl, i synnerhet kärlen i gälarna. Hos vithajen sparas i stället värmen i kroppens inre och utnyttjas till viktiga funktioner. Värmeväxlare gör att värmen aldrig når de ytliga delarna av hajen. Vener med syrgasfattigt blod som går från ett organ, t.ex. en muskel, möter tidigt på sin väg artärer med syrgasrikt blod som går till muskeln. Vener och artärer löper nära varandra en bit innan de skiljs åt. Det inåtgående venösa blodet är kallt. Eftersom värme alltid transporteras från ett varmt område till ett kallt, går värmen genom blodkärlsväggarna från det utåtgående syrgasfattiga blodet till det inågående syrgasrika blodet och därmed tillbaka till muskeln. En del av den värme som muskeln producerar kommer alltså att stanna kvar i den och höja dess temperatur. Vithajen har värmeväxlare inte bara i muskler, utan också i hjärnan, ögonen och i inälvorna. Vart och ett av dessa organ är utrustat med ett så kallat rete mirabile som består av ett stort antal parallella vener och artärer. Hajen har kanske till och med en förmåga att reglera vissa organs temperatur genom att stänga av värmeväxlaren när organet är för varmt och i stället använda sig av andra blodkärl som inte är så nära varandra som de i rete mirabile. Vilka fördelar ger då en högre inre kroppstemperatur? Genom att hålla en hög temperatur i utvalda delar av kroppen får hajen förmodligen en förhöjd aktivitet i nervsystemet och musklerna samt en snabbare nedbrytning av födan. Den förhöjda matsmältningsförmågan skulle kunna göra att hajen bättre utnyttjar energitillskottet från bytet och därför inte behöver jaga lika ofta. De uppvärmda simmusklerna kan förmodligen jobba effektivare och det är kanske detta som gör vithajen till en så snabb fisk. Mer information om vithajen (med bilder) hittar du på Museum of Paleontology vid Californiauniversitetet.
Källor K.J. Goldman: Regulation of body temperature in the white shark, Charcharodon carcharias (Journal of Comparative Physiology B 167:423-429, 1997). R.W. Hill och G.A. Wyse: Animal Physiology (2:a upplagan, HarperCollins, 1989). Tillägg Carcharodon megalodon var ännu större än vithajen. Denna utdöda släkting till vithajen kunde troligen bli ca 12 meter lång. Dess tänder var upp till 17,5 cm långa! AL
|
