|
Att se med örnblick
Lars Ohlsson
Örnar hör till de rovfåglar som kan flyga högt upp när de spanar efter byte. Högt upp i luften kan örnen få syn på en kamouflagefärgad hare. Hur kan detta gå till?
Ögonen hos örnar, liksom hos många andra rovfåglar, är stora. Ögonen är mer framåtriktade hos rovfåglar, än hos bytesfåglar, som duvor. Ögonen hos fåglar fungerar på samma sätt som däggdjurens, d.v.s. enligt kameraprincipen. De får in ljuset genom en öppning i iris (pupillen) och bryter ljuset med hjälp av ett linssystem bestående av hornhinnan längst fram i ögat och linsen innanför iris. Se bilden nedan. Ljuset träffar näthinnan (retina) längst bak i ögat. I retina finns det två slags fotoreceptorer, stavar och tappar. Fotoreceptorerna är de celler som reagerar på ljuset.
|
| Schematisk bild av ett människoöga. Ljuset bryts av hornhinnan och linsen. Däremellan passerar ljuset genom ett hål i iris (regnbågshinnan). Hålet kallas för pupillen och är ögats bländare. Ljuset går vidare genom den genomskinliga glaskroppen och träffar retina (näthinnan). De ljuskänsliga stavarna och tapparna finns i retina. Fovean är en fördjupning i retinan i vilken tapparna ligger mycket tätt. Informationen om ljuset och dess egenskaper omvandlas till nervimpulser som lämnar ögat genom synnerven.. |
Stavarna har hög ljuskänslighet och används i mörker. Tapparna kräver mer ljus, men ger en mycket högre upplösning. Hög upplösning innebär att man kan se finare detaljer i bilden. Örnen använder tapparna när den jagar. Upplösningen i ett öga avgörs bland annat av hur tätt det är med tappar på retina. På samma sätt är det med en dataskärm som har ett visst antal bildpunkter per kvadratcentimeter. Fler punkter per ytenhet ger bättre upplösning. Hela ytan på ett djurs retina brukar inte vara lika tätt besatt av tappar utan vissa områden har större täthet. Små runda fördjupningar i retina med större tapptäthet kallas foveor. Människan har en fovea i varje öga, men många rovfåglar har två. I foveorna är upplösningen hög.
Ögats storlek och linssystemets brännvidd har även stor betydelse. Ett stort öga med stor brännvidd ger en större bild på retina och därmed högre upplösning. Förenklat uttryckt är brännvidden avståndet mellan linssystemet och en skarp bild av ett avlägset föremål på retina.
Undersökningar visar att avståndet mellan fotoreceptorerna i en fovea hos människan är 3 mikrometer (0,003 mm!), medan det hos rovfåglar är 2 mikrometer (0,002 mm!). Denna skillnad ger en "finkornigare" bild hos rovfågeln, alltså bättre upplösning. Rovfåglar har dessutom en mycket djup grop i en av de två foveor de har i varje öga. En del menar att denna fördjupning ger ögat en större brännvidd i denna del av retina och därmed en högre upplösning. Gropen fungerar kanske som en negativ lins som gör ögats brännvidd längre på samma sätt som linssystemet i en telefotolins till en kamera ökar brännvidden! Det skall kanske tilläggas att denna stora brännvidd endast finns i en begränsad del av synfältet. Människans fovea saknar en så skarpt markerad fördjupning. Eftersom ögonen hos vissa rovfåglar är ungefär lika stora som människans, skulle dessa rovfåglar få en större brännvidd som ger dem en bättre upplösning än människan har. Som nämndes ovan, ökas rovfågelns upplösning dessutom av att den har tätare med tappar i ögat än människan.
Fåglarnas syn förbättras ytterligare av att de har förmågan att uppfatta ultraviolett ljus (UV-ljus). De delar denna förmåga med bl.a. bin. Hur de upplever färger kan vi inte föreställa oss, men att de kan uppfatta fler än vi är säkert!
Källor
A.W. Snyder och W.H. Miller W.H.: Telephoto lens system of falconiform eyes (Nature 275:127-129, 1978).
P.C. Withers: Comparative animal physiology (Saunders, Fort Worth, 1992).
Åter till "Artiklar om djur"
|
